Publicerad i personalbladet Vattenstänk nr 152 (1999-04-20)

Eber Ohlsson


Rötkammare på Sjölundaverket, på den tiden när denna vy var fri.

Vad är det som är mest karakteristiskt för ett avloppsreningsverk. Jo, rötkamrarna. Om man är i obekanta trakter och undrar var ortens avloppsreningsverk finns, kan man vara ganska säker på att när man finner det, det i första hand är rötkamrarna som har varit en behjälplig vid lokaliseringen.

Ovetande om både rötkammare och avloppsrening var det i alla fall Sjölundaverkets karakteristiska byggnader som skribenten fotograferade försommaren 1966.

Detta var några år innan han började sin anställning på VA-verket, och då 1966 fanns inte en tanke på att framtiden kunde ligga där. Det visade sig senare att så var heller inte fallet. Sjölundaverket av modell 1963 är ritat av arkitekterna SAR Gunnar Lindman och Hans Trygg. Valda delar av deras beskrivning i tidningen Arkitektur 10/1963 lyder som följer:

”… och rötkammare är kvalificerade betongarbeten. Med hänsyn dels härtill och dels till det ur klimatologiskt synpunkt utsatta läget var det naturligt att som huvudmaterial i fasaderna välja prefabricerade betongelement. Elementen är gjutna av vitbetong med frilagt ballastmaterial.” och vidare
”Den utvändiga beklädnaden utgörs av prefabricerade betongelement, skarvade omväxlande i den nedre och övre tredjedelspunkten. Mellanbyggnaden inrymmer bl a rum för pumpar, värmeväxlare, gaskompressorer och rörinredning.”