Originalpublicering 2005-02-02

av Eber Ohlsson


En blå tråd genom Malmös vattenförsörjnings historia har varit den temporära vattenbristen. När väl en ny vattentäkt har tagits i bruk, har inte lång tid förflutit förrän vattenförbrukningen har tagit i anspråk den nya vattentäktens hela kapacitet, varpå processen med att finna en ny vattentäkt åter börjat.

Under mellankrigstiden insåg man att Alnarpsströmmens rikliga vatten inte skulle räcka till för Malmös ökande vattenbehov. Vid rekogniceringar fann man att Vombområdet hade förutsättningar för en framtida vattentäkt, med ett både gott och rikligt vatten.

Enligt planerna skulle den nya täkten och det nya vattenverket tas i bruk i början på 1940-talet. Krigsårens prioritering av strategiska insatsvaror, innebar samtidigt en nedprioritering av sådant som nyanläggning av vattenledningar. Därför blev ledningen mellan Vomb och Malmö fördröjd några år på grund av materialbrist.

En ökande befolkning och ett motsvarande behov av mer vatten, gjorde att VA-verket inte kunde tillfredsställa det ökade vattenbehovet. Varmvattenransoneringen under kriget gjorde dock vattenresursläget något mindre akut.

Med freden och minskade ransoneringar kom det uppdämda vattenbehovet att till det yttersta tänja på VA-verkets resurser. Verket försökte att hitta nya provisoriska vattentäkter i stadens närhet, men även här tillstötte komplikationer, då arbetet med den nya vattentäkten i Limhamn fördröjdes av metallstrejken hösten 1945.

Allt detta gjorde att verket ansåg sig tvungna att gå ut med en annonskampanj om att Spara vatten.

Denna annonskampanj utformades av den stora annonsbyrån Gumælius, som också var verksam i Malmö. En del av annonsernas teckningar är gjorda av Sydsvenskans tecknare Anders Sten, som med sina kända och ofta humoristiska teckningar här säkert har gett annonserna ett stort uppmärksamhetsvärde.

Denna annonsserie är därför ett viktigt historiskt dokument i VA-verkets historia. Även om vi idag inte står i samma situation som i på 1940-talet, så finns det ändå en strävan att inte slösa med vattnet. Vi får dock hysa en förhoppning att vi inte i framtiden skall behöva gör en motsvarande annonskampanj.

Dessvärre gav inte annonskampanjen önskat resultat, så VA-verket fick ta till mer drastiska medel för att sänka vattenförbrukningen. Vattentrycket minskades genom att vattentornet kopplades ur och matning enbart skedde från vattenverket. Ett klassiskt sätt att minska vattenförbrukningen.

Nu räckte inte heller detta, utan man förbjöd även tillhandahållandet av varmvatten före jul, detta vid en tidpunkt då varmvattnet blev fritt från restriktioner i övriga landet. Med dessa åtgärder lyckades man till sist minska vatten­förbrukningen.

Men åtgärderna skedde inte utan att den skrivande delen av allmänheten avreagerade sig i brev till VA-verket eller i insändare i dagstidningarna.