Originalpublicering 2010-10-08

Eber Ohlsson


Ett omålat Södervärnstorn våren 1982.

Södervärnstornet, stod klart 1916 och är en gedigen bygg­nad med granitsockel, Helsingborgstegel och koppartak.

Lösa takplåtar
Men även en sådan byggnad åldras och i början av 1983 blev Göran Lundström, som då var ansvarig för byggnadsunderhållet på gatukontorets VA-anläggningar, uppmärksammad på att några av takets kopparplåtar var lösa. Det fanns risk för att de kunde blåsa av och därmed förorsaka skador.

Göran fick hjälp av brandkåren att förankra plåtarna, men sedan gällde det att få en permanent lösning. För att göra detta konstruerades det en byggnadsställning på tornets södra sida, så att plåtslagarna kunde ta sig upp på taket på ett säkert sätt.

Inspektion av Södervärnstorns takkupol, fotograferad (NO) från en kranbils hisskorg den 3 februari 1983.

Målningsbrott
Dessvärre lyckades några objudna personer en kväll i mitten av april 1983 ta sig upp på byggnadsställningen och med meterhöga vita bokstäver måla ”HATA DATA” på tornfasaden. Det måste ha varit planerat, eftersom de hade släpat upp en 20 liters burk Nordsjöfärg.

Trots inhägnad av byggställningen samt bevakning kom det några dagar senare även texten ”MÖRDA BILAR” på den gamla fina tegelfasaden. Den senare målningen krävde dock bara en 1 liters färgburk.

Ett bemålat Södervärnstorn den 13 april 1983.

Blästring
Då färgen inte kunde tas bort med lösningsmedel, fick texten blästras bort. 30 år senare kan man fortfarande på den utkragande delen av tegelfasaden se var brottet skett. Här har det mörka Helsingborgsteglet inte samma patina som den övriga fasaden.

Målningsbrottet blev aldrig uppklarat. Alla indikationer tyder dock på att förövarna hade passerat målbrottet.

Plåtslageriarbete på Södervärnstornets tak
den 14 april 1983.
Bengt Sonngård fogar tegelfasaden den 26 april 1983.
Gunnar Jönsson fogar tegelfasaden den 26 april 1983.
Gunnar Jönsson fogar tegelfasaden den 26 april 1983.

Mer dramatik
Några år senare blev det tornet involverat i mer dramatik, då Studioteatern 1987 fick låna tornets bottenplan för att där spela några teaterpjäser.

Studioteatern var vid denna tid känd för att finna ovanliga spelplatser, och nu var turen alltså kommen till Södervärnstornet. I tornets bottenplan byggdes det upp scen, ljusramper samt läktare för publiken.

Affisch för Studioteaterns pjäs “Parken” i Södervärnstornet. Carl August Ehrensvärds teckning är här överlagrad en ritning av Södervärnstornet. Det är obekant om tornets folkliga maskulina epitet hade någon relevans för affisch och pjäs.

Tysk dramatik
Den 24 april 1987 var det premiär för den tyske dramatikern Botho Strauss pjäs ”Parken”. Den skulle enligt programmet delvis bygga på William Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” och handla om två moderna kärlekspar, där saga och verklighet blandas hela tiden.

Som tack för att Studioteatern fick spela i vattentornet, fick berörda VA-med­arbetare fribiljetter till föreställningarna. Många av dem förstod kanske inte helt vad pjäsen handlade om. Alla är inte familjära med modern teater.

Studioteaterns ensemble samlad i Södervärnstornet trappa. Bild i programbladet för pjäsen “Parken”.

Naket och kallt
Mer berörda och oroade var de av att aktör­erna under delar av pjäsen var nakna. Det är trots allt relativt kallt i ett vattentorn, vattentemperaturen på Malmös grundvatten bruka vara cirka 10° C, något som också påverkar temperaturen i tornet. En sådan kyla kunde menligt påverka skådespelarnas hälsa.

På hösten samma år spelades det en annan pjäs, ”Bernardas hus”. Men nu spelades det så att tygen höll.

Artikel i Sydsvenskans Med Mera 1987.