(fritt efter bröderna Marx)

Publicerad i personaltidningen Asfaltblänk och Vattenstänk nr 1/1975

Eber Ohlsson


Den avslöjande sanningen om studiebesök på Sjölundaverket skall här berättas. På utsatt tid (i bästa fall) kommer några av studiebesöksdeltagarna att ha lyckats förirra sig till informationen (kanske beroende på att till reningsverket är Pihls kollektiva förbindelser i samma klass som Peterssons).

Men väl på plats får besökarna information om vårt verks ärorika kamp för en bättre rening. Om nutillståndet. Och om framtiden. Informatören (inte olik rubrikens Groucho) ombeder besökarna att bli avbruten av frågor. Besökarnas verbala förmåga är då antingen i klass med brodern Harpo.

Eller också trycks informatören upp i ett hörn i ett tredje gradens förhör om varför reningsverket inte har 110 % rening, det här med återanvändning, tungmetaller, slam, salmonella, folk och fä.

Efter denna vidlyftiga information inomhus sker så den traditionella utflykten i det gröna för att bese vattnets väg från det av VA-verkets processer åstadkomna renvattnet. Vid rundvandringen följes vattnets väg genom verket, dock på markplanet. Till sist beses Hugo Johanssons vidsträckta domäner från en sådan i vissa fall upplyftande plats som rötkamrarnas tak utgör.

Sålunda fullärda beger sig besökarna hemåt, glada att icke VA-priserna är högre trots den energi, VA-verket lagt ned på rening av deras förbrukade konsumtionsprodukter.

Det är inte bara medborgarna i vår egen lilla kommun som finner nöje av att besöka oss, utan även utombys som exempelvis Norrlandsteknister på väg till studiebesök på Mallorca, finländare, norrmän, våra grannar på andra sidan recipienten, tyskar, fransmän, italienare, magyarer och dokumenterande japaner (dock bara skada att VA-verkets ekonomi inte tillåter att dessa långväga besökare kan få sig en liten kaffeslurk).

Men hur då förfara för att det uppväxande släktet och de av Rudenschöld omnämnda Skattebetalarna skall stilla sin kunskapstörst resp känna sig tacksam av hur väl pengarna förvaltas? Jo, genom att ringa [utelämnat här] och få boka in en lämplig tid för studiebesök. Intresset för besök tilltar då vårterminen går mot sitt slut, solen lyser och oro förmärks i bänkarna.

Arbetsställen som anses värda ett besök blir då ofta Sjölundaverket (liv och rörelse i vattnet) eller Vombverket (lång utflykt, skog och frisk luft).

© Kjell-Åke Hermansson 1975

Efterskrift
Namnförklaring för dem som inte var med på denna tid:
Hugo Johansson var maskinmästare på Sjölundaverket, Pihl var chef för Malmö Lokaltrafik, Pettersson var generaldirektör för SJ och Rudenschöld var jurist på Gatukontoret.