Originalpublicering 2006-04-13

Eber Ohlsson


Skånemässan 60 år
Malmö kommunstyrelse bestämde 1978 att stadens alla förvaltningar skulle delta i den samma år 60-årsjubilerande Skånemässan, en mässa som vid denna tid var den stora varumässan i Malmö.

Mässan pågick i ca en vecka i slutet av augusti, och enligt tradition alltid invigd av landshövdingen. Sedan 1964 fanns mässan vid Stadiongatan, och det var här i den stora mäss­hallen staden skulle ha sin stora utställning, där alla förvaltningarna skulle presentera sig på sin speciella dag.

Ett tungt uppdrag
VA-verket skulle givetvis också vara med, och mässans andra dag, lördagen den 19 augusti var vår presentationsdag.

Skribenten fick i uppdrag av VA-verkets direktör att hålla i verkets information. Eftersom det var för tungt att ensam dra hela lasset, bad skribenten att få bilda en grupp med två andra medarbetare, Lennart Jonson och Leif Linde, en grupp som också genomförde projektet.

Vatten hela veckan
Gruppen hade många idéer, där några var intres­santa och kreativa, men orealistiska. Det blev till sist tre idéer som realiserades, alla av olika karaktär.

Den första idén var skribentens förslag om att ha en dricksvattenkylare stående i Malmö stads mässdel under hela mässperioden, trots att förvaltningen endast hade fått sig tilldelat en dag.

Mäss­dag­ar­na i augusti var alltid en varm föreställning, och att få inmundiga härligt kallt vatten skulle säkert uppskattas av besökarna.

Dricksvattenkylare
Skri­bent­en lyckades efter besök hos Ifö Sanitär i Malmö, få låna en av deras dricksvattenkylare under hela utställningsperioden, och detta utan kostnad. VA-verkets enda kostnad var framdragningen av el, vatten och avlopp till kylaren.

När denna var på plats gällde det att uppmärksamma besökarna på vem som tillfredsställde deras törst. Därför omslöt vi kylaren med transparent film med texten ”Härligt friskt kallt vatten – direkt från egen källa”, med undertexten ”Malmö vatten- och avloppsverk”. Med lite mindre text stod där även ”Smakprov”.

Oas i mässöknen
Oasen i mässöknen blev mycket populär bland besökarna. Skribenten förevigade några som släckte törsten, och fick samtidigt idén att på samma sätt även fånga kända ansikten.

Det visade sig inte vara så svårt att få dessa till vattenkällan eller att under fotograferande få dem att dricka vatten, några var mer än villiga. När bilderna var tagna, kom tanken att publicera ett urval av dem i personaltidningen.

Under deras bild blev det ett dubbeltydigt citat, som de visserligen inte sagt, men som anknöt till det de var kända för.

Resultatet kom i personaltidningen Asfaltblänk & Vattenstänk 3/1978, och kan nu läsas på denna sajts sida ”Vomb­­vattnet är gott nog”, säger Malmöpolitiker. Rubriken blev ett inlägg i den då rådande debatten om Bolmenprojektet.

Oss sjöar emellan
Gruppens andra idé var att göra en bildutställning ”Oss sjöar emellan. Om människor i aktivitet mellan Vomb och Öresund.”

Tanken bakom detta var att VA-verket är ett anonymt verk, men ett verk som alla kommer i kontakt med dagligen, ja många gånger om dagen. För att det skall komma vatten ur kranarna, eller för att det är ett rent vatten som når recipienten, krävs det människor. Människor som arbetar på VA-verket.

Skribenten har formulerat det som: ”Människor kräver vatten, men vatten kräver människor”.

Denna utställning fick dessvärre endast vara uppe på lördagen, den dag som var stipulerad för VA-verket. Efter utställningen vandrade den dock runt på VA-verkets olika större arbetsplatser.

Lennart Jonsons foto
Fotouppdraget gick till Lennart Jonson, som med suveräna bilder fångade medarbetare i deras arbetssituation, som exempelvis en maskinmästare i Vomb, rörläggare i en ledningsgrop eller en reparatör på Sjölundaverket.

Det var stora svartvita bilder, monterade på ljusblå skärmar. För att grafiskt hålla ihop skärmar och andra aktiviteter valde vi typsnittet Pump, ett distinkt typsnitt som passade vår verksamhet.

Karta över sydvästra Skåne
Den tredje punkten på gruppens lista var att utforma ett scen­program på högst en timma, allt enligt stadens villkor, och som skulle framföras på scenen i stadens del av mässhallen.

Det blev samma tema som på bildutställningen: ”Oss sjöar emellan. Om människor i aktivitet mellan Vomb och Öresund.” För vattenshowen tillverkade verkstaden på Bulltoftaverket en stålställning, där vi fäste en schematisk karta på 4×6 m över SV Skåne, området från Vomb till Öresund.

Musik och presentation
Showen började med att den från teve kände pianisten Jan ”Tollarparn” Eriksson spelade. Skribenten minns att han försökte få Tollarparn att även spela Anton Karas ”The Harry Lime Theme”, musik som förknippas med VA-verksamhet.

Efter pianomusiken blev det hornmusik på vattenavstängningshorn. En entonig musik som påkallade uppmärksamhet om att vattenshowen skulle börja.

Konferencier VA-direktören Gunnar Behre började med att presentera de övriga åtta med­verkande, som alla speglade VA-verkets olika yrkeskategorier.

Från källa till recipient
Idén med showen var att på ett förenklat sätt visualisera hur VA-verket framställer det vatten som Malmös abonnenter får i sina kranar, och sedan även visa hur VA-verket tar hand om det förbrukade vattnet fram till recipienten.

På den stora kartan över sydvästra Skåne fäste de olika deltagarna skivor, skivor med schematiserade bilder för olika etapper i det långa vattenflödet från källa till recipient. Skivuppsättningen blev beledsagades av Gunnar Behres beskrivning av produktionsförloppet.

Rörslang
På kartan byggdes, samtidigt med skivorna, även upp ett rörsystem, som till sist blev en lång ledning från Vomb till Öresund.

Recipienten representerades av ett akvarium med 5 levande abborrar, som skribenten fått låna av museets akvarieavdelning. Dessvärre dog abborrarna senare under dagen, orsakat av antingen för hög värme, syrebrist eller scen­skräck.

När ledningen var färdigkopplad, så hälldes det vatten i Vomb­tratten. Publiken såg med spänning hur flödet letade sig fram till akvariet/Öresund. Regissör för hela vatten­showen var Lennart Jonson.

Endast en gång
Vattenshowen var mycket givande för publiken, men även för oss medverkande. Därför var det olyckligt att föreställningen endast uppfördes en gång.

Med tanke på både informationsvärdet för VA-verket och det arbete som var nerlagt på föreställningen, borde den ha genomförts fler gånger. Nu kom värdet av showen i stället att till en del att ligga i själva arbetsprocessen.

Facit i hand
Med facit i hand blev dricksvattenkylaren den mest lyckade ur kostnadssynpunkt. Den stod där hela veckan och gladde mässpubliken, till låga kostnader för VA-verket.

Fotoutställningen var också lyckad, men borde ha förevigats i en liten skrift, i arbetet att avanonymisera VA-verket.

Och vattenshowen borde som sagts ha repriserats.

Sydsvenska Dagbladet 1978-08-20