Vattenstänk, personalblad för VA-verket Malmö hade en serie korta berättelser av Eber Ohlsson under rubriken ”På semestern såg jag…”, om något som man såg på semestern och som berörde VA-området.


Hissnande färd

Publicerad i personalbladet Vattenstänk 91 (1996-07-08).

av Eber Ohlsson


Onsdagen den 26 juni 1996 besökte jag Nykarleby, Öster­botten, Finland. En stad med ca 8 000 invånare och där mer än 90 % är svensk­språkig. För att få en bra överblick av staden besöktes stadens vattentorn, med dess Café Pano­rama (i Finland finns många vattentorn med utsikts- och café­rörelse). När jag nu åkte hiss upp till tornets översta plan fick jag samtidigt mig till livs en 46 meter konstupplevelse. Bakom gallerdörren på hissens fjärde sida blev resan rent astronomisk. Från bottenplanets djup­havs­bild till ut­sikts­plan­ets stjärnhimmel.

Väggmålningen visade sig vara Finlands högsta vägg­målning. Och väldigt ny. Titeln var ”Per aspera ad astra” och konst­när­er­na var Peter Domlin och Ann-Christine Krooks. Idégivare och caféägare var Kaj Wikblom. En ung man som redan hunnit driva rörelsen i 12 år.

Intressant var inte bara konstupplevelsen, utan även att Vatten­stänk var först på plats. Det var två dagar före vernissagen och den in­bjudna pressen, inkl Expressen.


Gångbar tvåspråkighet

Publicerad i personalbladet Vattenstänk 93 (1996-08-01).

av Eber Ohlsson


I Vattenstänk nr 90 skrev jag om däxellock som låg kvar trots byte av stat och språk (Tondern/Tønder). Två språk i en stat finner man diametralt i Norden, i Finland. I södra Finland ligger staden Ekenäs, ett namn som den svenskspråkiga majoriteten av stadsborna använder. För den finskspråkiga min­oriteten heter staden Tammisaari (vilket är en direktöversätt­ning av ordet Ekenäs).

På några av stadens däxellock (se bild) är därför stadsvapnet, eken flankerad av förkortningarna ”ES” resp ”TK”. Dessa förkortningar skall tydas Ekenäs Stad respektive Tammisaari Kaupunki. I de områden i Finland som är tvåspråkiga, är regeln den att vid skyltning står majoritetsspråket överst/först. När man där­för ser ett däxellock (se bild) i Vasa och ser att ”Vaasa” står överst, vet man att staden har en finskspråkig majoritet.


Spöktorn

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 94 (1996-08-09).

av Eber Ohlsson


För en del människor är det ett nöje att besöka vatten­torn. I Helsingfors är denna kategori extra många. Stadens nöjespark ligger nämligen vid de två vattentornen på Ås­höjden. Nöjesaktiviterna omsluter helt den ena reservoaren, byggd 1938 och rymmande 16.000 m³ vatten.

En sådan aktivitet är ett minitåg, med ett barn per vagn, som kör på räls som ligger runt reservoaren. En annan aktivitet är spöktåget ”Indiana´s Adventure” som kör i reservoarens bottenvåning (se bild på dess entré).

Som en kuriositet kan nämnas att den andra reservoaren ligger intill Leninparken. Även om Helsingforstornet i det avseendet är intressant, finns det vattentorn på närmare håll där man kan uppleva obehagliga figurer, utan att för den skull det är ett nöje.


Måtta för däxlar

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 95 (1996-08-28).

av Eber Ohlsson


Stoet Tenita är numera intresserad av däxellock, nu gäller det bara att även få henne intresserad av vattentorn. Hon är enligt linjeskylten på god väg mot Södervärn.

Helgen den 10-11 augusti i år [1996] firades 90-årsjubileet av att Malmö fick elektrisk spårväg. I jubileums­arrangemanget ingick även att den 109-åriga hästspårvagnen, som normalt står inne på Tekniska museet, var ute och luftade sig. Spårvagnen rullade på spårvägsrälsen i Malmöhusvägen och Kung Oscars väg. Som dragkraft användes ett 22 år gammalt sto.

Nu ligger det inte bara spårvägsräls i dessa båda vägar. Det finns också däxellock, varav några ligger mellan de båda skenorna. Däxellock som har en annan friktion än asfalt, vilket även den gamla erfarna märren märkte. Efter att halkat på ett däxellock, måttade hon noga ut stegen när hon i fortsättningen skulle passera ett däxellock, och undvek nogsamt att trampa på dem.

Att lära gamla hundar sitta lär vara svårt, men att få en gammal häst att bli intresserad av däxellock är däremot lätt, vilket bromsaren på vagnen kan konstatera.


Stabila samhällen

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 106 (1997-01-17).

av Eber Ohlsson


© Göran Lundström
© Göran Lundström

(Text med anledning av statsminister Göran Perssons uttalande under en Kinaresa om stabila samhällen).

Det har den senaste tiden varit diskussion om stabila samhällen. Ön Naxos i Grekland borde vara ett stabilt samhälle, om man kan mäta stabilitet i däxel­lock. Vår förre medarbetare Göran Lundström, som numera arbetar på Sydvatten, har sänt oss en bild på ett däxellock från denna ö. Göran fotograferade däxellocket under semestern i somras.

På däxellocket kan vi läsa (översättningen har gjorts av Jean Papoutsas, Sjölundaverket):
Hitirio (gjuteriets namn)
A.Siagkris (gjutarens namn)
T3460595 (tel nr)
Ett samhälle där telefonnumret är ingjutet i däxellock måste vara ett samhället där man räknar med att mycket skall vara bestående, ett stabilt samhälle.

© Göran Lundström
© Göran Lundström

Foucaults pendel

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 124 (1997-10-13).

av Eber Ohlsson


Foucaults pendel är ett sätt att åskådliggöra jordens rotation. Om en pendel sätts i rörelse kommer pendeln enligt tröghetslagen att fortsätta pendla i samma riktning. Jordens rotation medför dock att pendeln till synes ändrar riktning.

För att detta fenomen klart och tydligt skall ses, måste pendeln vara lång. Det tar då tid innan pendeln stannar, vilket i sin tur gör att man kan se rörelseförändringen. Pendeln får inte störas av en yttre påverkan, därför försiggår normalt sådana här försök inomhus. Såsom det sked­de när den franske fysikern Jean Bernard Léon Fou­cault första gången visade experimentet i Pantheon i Paris 1851.

Säg vad inte vattentorn kan användas till. I den finska orten Eurajoki/Euraåminne, mellan Rauma/Raumo och Pori/Björneborg ligger vattentornet på en skogklädd ås. I vattentornets utkra­gade kant är en pendel fäst. På marken under är ett område inhägnat, så att pendeln kan kunna svänga skyddat. Dessutom finns det en skylt som förklarar hur experimentet går till. Frågan är hur ofta pendeln är igång. Troligen: Till och från.

© Eber Ohlsson 1996

Nu har experimentet Foucaults pendel utförts på mycket närmare håll. Tycho Brahesällskapet har gjort sådana pendelexperiment i Oxietornet. Det är det mycket väl lämpat för, eftersom det finns ett fritt utrymme från fäst­ög­lan i taket till att pendeln näst­an nuddar golvet. På golvet klistras en färgad tejpremsa, därefter släpps pendeln i tejpremsans riktning. Efter en stund har pendlingsrörelsen ändrats något gradtal.

Det skulle vara intressant om försöket upprepades någon gång för VA-verkets medarbetare. Om tillräckligt lång tid går, bör man kunna se om där är någon rörelse.


Kejsarriken och däxlar

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 128 (1997-11-27).

av Eber Ohlsson


© Eber Ohlsson

Artefakter av gamla kejsarrikens vattenförsörjning påträffar man ibland. I första hand tänker man på romarriket, men det finns även andra kejsarriken som gått under, och som lämnat spår av sin vattenförsörjning.

I södra Polen ligger den gamla kulturstaden Krakow. På en skuggig sidogata fann jag 1992 ett däxellock med texten ”Hydrant Wasserwerk Krakau” (se foto). Den tyska texten visar på, att staden en gång ingick i kejsarriket Österrike-Ungern (fram till 1918). På exkursion västerut till det närbelägna Schlesien, passerades det forna 3Kaiserreichecke, ett treriksröse för de tyska, ryska och österrikisk-ungerska kejs­arrikena. I detta gamla gränshörn fanns inga synliga spår av storhetstiden.

I motsats till gamla gränspålar och gatuskyltar finns de gamla däxellocken kvar. Kejsarriken må gå under, men man kan alltid gå över dess däxellock.


Karl Marx och Chemnitz

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 129 (1997-12-03).

av Eber Ohlsson


© Eber Ohlsson 1990

I Vattenstänk 128 skrev vi om att politiska system förändras, men att däxellocken ligger kvar. Ett annat exempel på detta, är staden Chemnitz i Sachsen, östra Tyskland. Staden bytte under DDR-tiden namn till Karl-Marx-Stadt (Karl Marx hade ingen anknytning till staden). Men även så sent som 1983 och 1990 kunde man bl a utanför rådhuset finna däxellock där stadens namn var Chem­nitz. Efter DDRs återförening med övriga Tyskland, återgick staden till sitt gamla namn. Och direkt hade däxellocken det rätta stadsnamnet. Till gagn för stadens medborgare och dess ekonomi.


Vattenkraft

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 130 (1997-12-15)

av Eber Ohlsson


© Eber Ohlsson 1988

Vi [VA-verket Malmö] levererar vatten med tryck, men det finns i historien exempel på, där tryck har distribuerats med vatten. Vatten har då inte varit produkten utan mediet. Som i London på 1800-talet. En storstad, där det fanns många faciliteter som krävde kraft, som t ex hissar och kranar. Om kraften inte producerades på plats, måste det finnas någon form av kraftdistribution i staden. Eftersom elkraften inte var aktuell vid denna tid, distribuerades kraften i form av vattentryck (ca 28 bar).

Det bildades ett bolag London Hydraulic Power Co (LHP), som kommersiellt sörjde för denna service. Även detta ledningssystem måste kunna regleras, med därav följande däxlar och däxellock. Därför kan man i London se däxellock med texten LHP (se foto). I mitten av 1970-talet, efter ca 100 års verksamhet, upp­hörde driften. El hade blivit en bättre distributionsform. Nu har ledningsnätet, i dagens fiberoptiska och digitala värld, funnit ett nytt och minst lika kommersiellt användningsområde.


Ljusplatta

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 131 (1998-01-13).

av Eber Ohlsson


© Eber Ohlsson 1993

Hyllietornet har nu fått en belysning, som är suverän. Det är ett lyft för tornet (men inte trycket). Nu saknas bara en bronsplatta, där vi talar om vem vi tillägnar tornbelysningen, om vi skall tillämpa samma princip, som i ”svenskstaden” Kingsburg i Californien, USA (se bild). Frågan är bara vem, som har givet ett sådant framstående bidrag till Malmö stad, att det skall apostroferas. Kanske någon som har belyst ett eller annat förhållande i staden.

Vad angår vattentornet i Kingsburg, är detta betydligt mindre, och har en mycket speciell form och målning. Vi kommer att beskriva detta torn vid ett annat tillfälle.


Torndesign

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 132 (1998-01-26).

av Eber Ohlsson


(Text med anledning av en TV-inspelning i Hyllie vattentorn, där utsiktsplanet i tornet gestaltade ett arkitektkontor)

Arkitektkontor i vattentorn finns inte bara i televisionens och filmens värld. Denna kreativa miljö finns även i verklighetens. Som i Rotterdam. Vattentornet på gamla vattenverksområdet utmed floden Nieuwe Maas, uppströms stadens centrum, är en sådan miljö. Skylten vid entrén avslöjar denna skapande inriktning. Firman Landmark Design & Consult har också vattentornet som logo. På området är det inte bara vattentornet (Watertoren på nederländska), som bevarats, utan även de andra vattenverksbyggnaderna, samt en del filterdammar. Det i år 125-åriga vattentornet, i en eklektisk arkitektur, kan därför fortfarande spegla sig i vattnet.

© Eber Ohlsson 1987
© Eber Ohlsson 1987

Stadt im Quadrat

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 133 (1998-02-02).

av Eber Ohlsson


© Eber Ohlsson 1990

Ett däxellocks text, anger vanligen information om ledningen den är knuten till. Men det finns undantag. Som bildens däxellock från Mannheim, en stad i Baden-Württemberg, Tyskland. Däxellocket är dubbelt intressant.

För det första: Det är ett reklamdäxellock. I några städer i Tyskland, finner man däxellock, där lokala företag gör reklam för sina varor eller tjänster. I Mannheim finns på angiven adress, ett in­red­nings-/möbelhus, Schmidt+Reuter.

För det andra: Besöksadressen (P7,9) avviker från det gängse. Mannheim har nämligen en mycket speciell adressform. Den en gång starkt befästa och cirkulära staden, på landtungan mellan floderna Neckar och Rhein, är delad i fyra kvadranter. De två korsande axlarna som delar staden, är de enda som har gatu­namn. Alla kvarter, strikt kvadratiska, har en bokstavs- och sifferbeteckning enligt ett visst mönster (A1-U6). Husnumreringen sker kvartersvis, öster om axeln medurs, väster om axeln moturs. Däxellockets adress (P7,9) går därför, för den initierade, lätt att hitta (f ö mycket nära det magnifika vattentornet). Det är inte utan skäl att staden benämnes ”Stadt im Quadrat”.


Dubbeltorn

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 134 (1998-02-17).

av Eber Ohlsson


Vattentorn kan bli så omtyckta, att de blir syno­nyma med sin stad. Ett exempel på detta är det magnifika vattentornet i Mannheim. I fonden på en av de stora gatuaxlarna (se Vattenstänk 133) reser sig vattentornet i all sin prakt. År 1984 fotograferades en av stadens bussar framför tornet. Det var busslinje 73, vars ena ändhållplats var Wasserturm. Ett vattentorn så dominant, att hållplatsnamnet bara är Vattentorn.

Samma vattentorn är avbildat på bussen, vilket ger bussidan den rätta lokalfärgen, så att alla Mannheimsbor känner igen sig. Vattentornet i originalgestaltning kan för övrigt ses bakom bussens glasrutor. Tornet ingår dessutom i det varumärke, som Mannheim använder i sin marknadsföring. Den andra delen i varumärket, är den i förra Vattenstänk omtalade kvadratstaden. Namnet på deras marknadsföringsorganisation har en viss likhet med Malmös. Den heter Magnet Mannheim.


Flygfisk

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 137 (1998-03-20).

av Eber Ohlsson


Vindflöjlar gör mest nytta, där det blåser. Och blåser gör det ofta på vattentornens tak. Det är inte en nackdel om vindflöjeln har lokal prägling. Som Smögens vattentorn i Bohuslän. Där pryder en plåtfisk taket. Plåträka var annars det, man kunde förvänta sig. Men fiskens form är nog mer praktisk på en vindflöjel. För inte kan räkan anses vara för liten och simpel, med tanke på de inkomster räkan ger Smögen. Med tacksamhet noteras dock, att det är ett vattendjur som pryder vattentornet.


Toppenpump

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 138 (1998-04-01).

av Eber Ohlsson


På taket till vattentornet på Buöy i Stavanger, Norge (vattentorn i Norge är inget skämt) finner man en vindflöjel, som verkligen anknyter till vattenförsörjning. Här pumpas det upp vatten, enligt den gamla modellen. Det man annars idag förknippar med Stavanger, Norges oljehuvudstad, är givetvis oljepumpning.


Pil i Pildamm

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 140 (1998-04-28).

av Eber Ohlsson


© Eber Ohlsson 1983

Pildammstornet är det enda av Malmös vattentorn som har vindflöjel. Den arkitekturstil, som var rådande när tornet byggdes, var jugend. Och nog får det bedömmas vara jugendslingor som avtecknar sig mot himlen. Det är dessutom ett konstverk som är utställt varje dag. Malmö stads vapen, ett griphuvud (örn), hade kanske också passat bra, på stadens näst äldsta vattentorn.


Örn på spira

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 142 (1998-05-18).

av Eber Ohlsson


En örn som inte flyger iväg, sitter på Säffles vattentorn. Det är Värm­lands heraldiska örn, som samtidigt ingår i Säffle stads vapen. Vindflöjeln omfattar inte den nedre del­en av stadsvapnet. Det utgörs av ett blått fält, som symboliserar Säffle kanal. Det hade annars varit intressant om vattensymbolen suttit på vattentornet. Säffle förknippas annars med en annan dryck – kaffe (Hasseåtage).


Minne av en ickehändelse

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 149 (1999-03-09).

av Eber Ohlsson


© Eber Ohlsson 1998
© Eber Ohlsson 1985

Sommaren 1998 hölls det en världsutställning i Lissabon, Expo´98, med havet som tema. Liksom andra världsutställningar kommer någon byggnad att bli kvar som ett minne från evenemanget, som exempelvis Eiffeltornet från Parisutställningen 1889. Men det är inte bara byggnader som minner om vad som varit, även jordnära ting som däxellock ligger ofta kvar efter det att festen är slut.

Så kommer det säkert att bli för de specialgjutna lock som fanns på Expo´98 i Lissabon. Dessa lock visar på en händelse som ägt rum, men det finns exempel på kvarliggande däxellock från en världsutställning som inte ägt rum, som i Rom. I denna italienska metropol finns en förort söder om staden, som benämnes EUR. Det är en akronym för Esposizone Universale di Roma. Den byggdes ursprungligen för en världsutställning, som planerades att hållas 1942.

Givetvis var det omöjligt att under ett brinnande världskrig genomföra utställningen. Men att den aldrig kom till stånd innebar inte att området inte bebyggdes. Och en stads infrastruktur kräver ledningar, med åtföljande däxlar. Därför kan man idag, i EUR finna däxellock, som har beteckningen ”E.42”, och därmed bli påmind om något som aldrig blev av.


En nödlösning

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 151 (1999-03-29).

av Eber Ohlsson


© Eber Ohlsson 1990

Tidvis kan det nog vara full rulle på den offentliga motor­vägs­toaletten på Farø i Danmark, även om så inte var fallet när bilden togs 1990.

Åtta toalettrullar, där varje toalettrulleaxel är försedd med hänglås, kan antingen tyda på att behovet är mycket stort i Danmark (maten kan vara en faktor) eller att tillsynen är mindre frekvent och detta i kombination med att myndigheterna tänkt på människans mörkare sida. Om nu inte ärlighet varar längst, så gör åt­minstone papperet det.


Pil på tomt

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 155 (1999-06-18).

av Eber Ohlsson


Att på bästa sätt serva medborgarna med vatten, kräver att vattenverken har kunskap om var vattenresurserserna finns, till exempel de som finns i vatt­en­tornen. En enkel metod att då få kunskap om mängderna i vattentornen är att mäta vattenståndet med flottör. Denna information skall sedan trans­port­eras dit där den behövs. Idag sker denna transport hos oss i elektronisk form till vattenverkets övervakningscentral.

Ett enklare sätt, om information bara skall överföras till utsidan av vattentornet, är en direktkoppling med flottören. Vattentornet i Lehrte (öster om Hann­over) i Niedersachsen, Tyskland visualiserar detta sätt. Här är en plåtpil fäst i en vajer som höjs och sänks ut­med en gejder och pekar samtidigt på en skala, graderad så att pilen står högst när reservoaren är tom. Om då vattentornet är inom övervakarens synhåll är det bara att titta på vattentornet, eventuellt med hjälp av en kikare. En informationsteknologi som är säker även vid millennie­skiften.


Gå på vatten

Tidigare publicerad i personalbladet Vattenstänk 156 (1999-07-22).

av Eber Ohlsson


Vatten kan ge kraft. Vattenkraft transformerad till elektricitet kan få exempelvis spårvagnar att röra sig. Men även bara vanligt vatten kan ge spårvagnar rörelsekraft, som i Wiesbaden i Tyskland.

I denna stads nordvästra del ligger Neroberg, 245 meter över havet, och med ett antal intressanta sevärdheter. Ett sätt att nå dessa är att ta bergbanan. En spårväg som går på vatten.

Den 438 meter långa bergbanan har, liksom andra berg­banor två korresponderande vagnar. Det vill säga vajrar ser till att när en av vagnarna finns i det nedre läget finns automatiskt alltid den andra vagnen i övre läget, och vagnarna möts alltid mitt på banan.

Det speciella med Nero­bergbanan är att den drivs med vatten. Under respektive vagn finns en behållare som rymmer 7 000 liter vatten. När vagnen befinner sig i det övre läget fylls behållaren med vatten. Under nedfarten är det förarens uppgift att bromsa vagnen, så att färden inte går för fort. När vagnen når det nedre läget öppnas automatiskt tömningsventilerna och allt vatten rinner ur vagnen.

Ett möjligt scenario vore att nyttja ett naturligt vattendrag eller dagvattnet. Under sin väg ner till recipienten skulle detta vatten kunna utföra ett arbete, att driva en spårvagn. Men i Neroberg var banan kretsloppsanpassad redan när den startade 1888. Det vatten som töms i den nedre stationen, rinner ner i ett magasin och pumpas upp till den övre stationens magasin.

Banan är bara i drift under perioden april-oktober, vilket kan vara förståeligt, eftersom det kan bli komplikationer när vatten har en fast form, vilket inte är ovanligt under vintern.


Bålgetingarnas hem

Originalpublicering 2000-05-20.

av Eber Ohlsson


Vid en färd från Tampa på Floridas västkust till USA:s äldsta stad Saint Augustine på Floridas ostkust, passerades en liten ort – Hawthorne. Orten hade ett litet vattentorn i stål, och i sedvanlig amerikansk tradition var ortsnamnet målat på tornet. Texten löd ”Hawthorne – Home of the Hornets”. En svensk text skulle kunna lyda: ”Hagtorn – bålgetingarnas hem”. Man blir lätt vaksam. Inte nog med att Florida har gott om giftormar och alligatorer, att hamna i bålgetingarnas hem gör det hela inte angenämare.

Nästa tanke som slog en, var att amerikanska flottans flyg­plan F18 har tillnamnet The Hornet. Fanns det några militära flygplatser i närheten? Nej, i området fanns inga så­dana, åtminstone inga som var angivna på kartan. Och även om Floridas inland är mycket vattenrikt, är det inte farvatten för US Navy:s hangarfartyg. Nästa fråga blev då vilken flygplanstillverkare som tillverkar F18? Kunde det vara Northrop Corporation?

Åter i Skåne kunde bokverk bekräfta uppgiften att det var Northrop, och att fabriken ligger i Los Angeles. På stadskartan över denna stadsagglomeration återfinns namnet Hawthorne. Söder om Hawthorne Municipal Airport ligger Northrop Avenue.

Den plausibla förklaringen skulle då vara att Hawthorne i Florida var stolt över sin namne i Kalifornien. Senare tids information har dock gett en enklare förklaring på vattentornstexten: The Hornets är namnet på det lokala fotbolls­laget (amerikansk fotboll). Förklaringen fick då trots allt en god landning.

Tornet är numera rivet (2010).