Originalpublicering 2006-03-23

Eber Ohlsson

Det är viktigt att medarbetarna tar hand om verkets egendom, och förvaltar den på bästa sätt. Det får dock inte innebära att sparsamhet får bli det viktigaste i livet.

Det fanns en gång en maskinmästare på VA-verket i Malmö – närmare bestämt Hugo J på Sjölundaverket, som satte en ära i att beivra missbruk av verkets egendom. För att ha kontroll av utensilierna hade han placerat verktygsskåpet bakom sin stol i sitt arbetsrum. Om reparatörerna behövde låna något, så fick de anhålla om att få ut exempelvis en tumstock.

Detta system skapade kanske inte den bästa effektiviteten och arbetsglädjen. I själva verket förlorade verket troligen mer på det här, än vad en eventuell överkonsumtion av verktyg skulle kosta. Det mest drastiska uttrycket för denna omsorg om verkets egendom inträffade en morgon i slutet på 1970-talet.

Sjölundaverket, där maskinisterna hade skiftgång, försökte en av dem, maskinist Per B, som hade familjeproblem, att hänga sig på sitt nattskift i den höga pumpsalen. Men repet gick av.

En kollega som skulle ta över skiftet på morgonen fann Per B på pumpsalens nedre klinkergolv, illa därhän men fortfarande i livet. Ambulans tillkallades och han kördes till sjukhus. Per B klarade sig, men blev rullstolsbunden resten av livet.

När maskinmästaren Hugo J kommit på morgonen, och blivit orienterad om vad som hänt, var hans första fråga: ”Var det VA-verkets rep?”