Publicerad i personalbladet Vattenstänk nr 64 (1995-09-28).

av Tilla Larsson

Ett skadat och nedlagt rör. Fr v: Jan Jeppsson, Rolf Rehov, Lars Dansäter och Per-Gunnar Johansson.

Strax efter kl sex på morgonen den 15 augusti, upptäcktes en vattenläcka på en stor huvudledning vid Limhamnsvägen. Larmet gick på Bulltofta när vattenytan i Södervärns och Botildenborgs vattentorn hastigt sjönk ca 2 m.

Tur i oturen inträffade läckan så att endast fyra abonnenter berördes av avstängningen. Dessutom kunde vattnet relativt obehindrat rinna ut i Öresundsdammarna, totalt cirka 1 500 m³.

Härtill skall läggas ytterligare ca 2 000 m³ som gick åt för spolning av nät samt ökat uttag för spolning i installationer. Kostnaden för arbete, maskiner, material och återställning slutade på ca 90.000 kronor.

Vid ett uppföljningsmöte med inblandade personer på VA-verket och Kommunteknik, diskuterades olika möjligheter att förbättra handlingsberedskapen för framtiden. Riktlinjer bör tas fram för intern och extern hantering av information, mottagande av klagomål samt kontakter med massmedia.

Vattennätet kan studeras för olika lastfall i datormodeller. Med en kvalitetsmodul kan vi även följa vattnets utbredning, blandning och åldrande. Detta resulterar bl a i en lokalisering av områden med omsättningsproblem och lokalt äldre vatten, s k. stagnationszoner.

En finns vid Fridhem. Orsakerna till detta är dels kraftiga ledningsdimensioner i förhållande till en låg förbrukning, dels att här finns en gräns för vattenmatning från olika håll.

Det senare medför att partiklar från ett större område samlas vid denna “ändstation“. Gränsens läge är tämligen stabil under dygnet vid normal drift.

Läckan medförde en kraftig ökning av flödet. Ökade hastigheter och förändringar av normala strömningsriktningar ledde till att bl a stagnationszonen rubbades, avlagringar lossnade och många hushåll drabbades av brunt vatten i kranarna. De flesta klagomålen kom från ett relativt koncentrerat område.