Publicerad i personaltidningen Asfaltblänk och Vattenstänk 1/1977

Eber Ohlsson


Redaktionen hade hört talas om att i Vomb höll man på med snötaxering. Snötaxering? Vår nyfikenhet stegrades (detta hände sig vid tiden för då påbud hade utgått att alla värden skulle skattskrivas). Vi bestämde oss för att ”medelst okulärbesiktning” komma till klarhet vad snötaxering innebar.

Efter de körhänvisningar vi fått i Vomb upptäckte vi till sist, ute på ett fält, de båda snötaxerarna Ingemar Månsson och Stig Eriksson. Vi pulsade ut i den djupa snön till snömasarna i snömassorna.

Vi blev konfunderade av att Ingemar höll på och vägde med en besman och ställde genast frågan om detta. Ingemar genmälde lågmält att han vägde snö. Metoden var den att tryckte ner ett specialtillverkat rör (SMHI:s finska modell–Chalmers) i snön samt därefter tog upp rör och innehåll. Krokade röret på tillhörande besman.

Avläsning kunde därefter direkt ske i millimeter vattenpelare för de representativa snöproven. Stig bokförde värdena samt kontrollerade även snödjupet med tumstock (svensk modell).

Det är väl OK att åka omkring och mäta snön, tyckte redaktören, frisk luft och motion. Men har det något högre mål?

─ Jo, svarade Ingemar, dessa värden är intressanta. Vi tar 168 prover i olika terrängtyper i Vombsjöns nederbördsområde, och får fram hur stort snömagasinet är. Vid mätningarna 18-20 januari i år (1977) var magasinet 40 miljoner m³. Om allt detta vatten skulle rinna till Vombsjön skulle sjön stiga 3,3 meter.

─ Oj, det var inte lite, tyckte vi.

─ Nej, fortsatte Ingemar, och eftersom vi har en vattendom att följa, måste en del av snömagasinets vattenmängd beredas plats i Vombsjön. Detta gör vi genom att vid begynnad snösmältning i tillämplig grad sänka Vombsjöns vattennivå. Detta är orsaken till vår skidtur.

Vår nyfikenhet var stillad och vi tackade för informationen. Ingemar och Stig spände på sig tjänsteskidorna och åkte bort till nästa provtagningsplats.

Skribenten beräknar snömängderna.

Efterskrift

Skribenten höll i snötaxeringen vid denna tid, men var också med-redaktör för tidningen. Därför kom artikeln att få den utformning den fick.

Ingemar Månsson var maskinmästare på Vombverket, och fick här agera stand-in för skribenten. Tjänsteskidor existerade inte. Det var tjänstebil som gällde, eftersom en snötaxeringsrunda var på ca 15 mil.