Gunnar Lenzholt: Köpenhamnsfragment.

Gunnar Lenzholts bidrag till festskriften Kilometervisa enkelspåriga minnestavlor, till Lennart Améen på hans födelsedag 4 juli 1986.


När man i nådens år 1986 tänker tillbaka på lyckliga och olyckliga stunder i København, förvånar man sig över den stora förändring som skett sedan 1950- och 60-talet då Byen ännu bar prägel av förkrigstiden. Detta gällde närmast stadsbilden, gatulivet, stadstrafiken, telefonen, gatubelysningen samt det stora antalet fungerande småbutiker längs alla gator utom i de utpräglade villaområdena runt den relativt stora stadskärnan.

För många tillresande svenskar hade nog Köpenhamn en särpräglad ställning som den stora porten mot kontinenten. Det som dansk ekonomi inte hade förmått att ändra så särskilt mycket på under och efter den tyska besættelsen, upplevde många som charmigt, litet slitet och litet främmande.

Här var spårvägstrafiken livlig med nitton olika linjer (om man även räknar med linie 19X). Gatubelysningen med gas uppgick till nästan 10.000 lyktor. Telefontätheten under de 28 demiautomatiska telefonstationerna var högst i Norden. Varje telefonist klarade 400 anrop i timmen. Hur många gånger har vi inte ringt HElrup 1267X eller till ministeriet på Central 15,360 lokal 438 för att tala med Jan Walter!

Nu var det val kanske inte meningen att det har lilla kåseriet skulle handla om telefoni, men det var ändå något vi som bodde och arbetade i Byen kom i kontakt med varje dag, precis som spårvagnar, S-tog och bussar.

Rent ytligt var København en vacker stad men med ganska stora slumområden från 1870-talet, då byggherrarna fick skattelättnad om de byggde små lägenheter på 8 x 8 alnar och med 4 alnar i takhöjd. På Nørrebro och på Vesterbro utnyttjades tomtmarken maximalt med både andra och tredje bakgård utan sol och luft. Det blev spårvägstrafiken som fick sköta masstransporten till bl a dessa stadsdelar. Nørrebrogade hade t ex over 1.000 spårvägståg i var riktning per dygn. Undra på att København var ett eldorado för dem som tyckte om spårvagnar.

De flesta turister känner till Strøget, Raadhuspladsen, Tivoli och Zoologisk Have. För många är detta “Köpenhamn” och det skall man inte se ned på. För många andra av oss är detta en liten del av det “København med S og V og Ø og K” som vi känner.

© Gunnar Lenzholt 1958-07-19
Enghavevej/Sydhavns Plads 19/7 1958.

Som regel kunde man alltid åka spårvagn till alla ställen i Storbyen vi av en eller annan anledning ville besöka. Vi kunde t ex åka med Linie 3 eller 11 (senare linie 16) till Kongens Enghave i Sydhavnen och genom den s k “Musikbyen” med gatunamn av kända kompositörer, gå ner till Pumpehusvej för att se KS “rensevogne” Rl, R2 och R3 tömma sitt innehåll långt ute i vattnet från en pålad brygga eller ramp.

Därute levde folk som inte orkade med det etablerade samhället. De bodde på gamla båtar och pråmar eller i “hus” av trä med tak av korrugerad, ibland ganska rostig plåt. Pumpehusvej var “en världens ände” i storbyen. Liknande klondykeområden fanns på. Nokken (på Amager) och “Likørstræde” ute vid Lyngbyvej inte långt från Hans Knudsens Plads. Nokken existerar ännu 1986 medan Likørstræde är jämnat med jorden och Pumpehusvej har mist en del av sin särprägel Spårvagnen är ju borta.

© Gunnar Lenzholt 1957-08
Mozarts Plads, “Musikbyen”. Aug 1957.

Linie 3-vagnen för oss från Mozarts Plads in mot Enghavevej och KS huvudverkstad. Det var ett sant nöje att gå runt och kika in genom fönstren till målareverkstaden för att se vilka vagnar, äldre som nyare, man kunde förvänta att se ute i trafiken totalreviderade inom de närmaste månaderna. Kanske var det släpvagn 1321 eller kanske 1047 med den vackra mörka klangen i signalklockan.

Inte långt från KS huvudverkstad på hörnet av Enghavevej och Ingerslevgade fanns Byens sista manuella trafiksignal – en transportabel Storm P. anordning som vreds av en trafikpolis. Anordningen visade STOP på två sidor och KØR på två. Den upplystes av en fotogenlampa men blev under den allra sista tiden moderniserad med svagströmslampor och bilbatteri! Omkring 1963 var dess saga all.

© Gunnar Lenzholt 1957-08
Holmens Kanal/Holmens Bro. Aug 1957.

Längre in, på Enghave Plads stodo ofta skenrensningsvagnarna R1-2-3 och tankade vatten. Därifrån utgick också pendelvagnen på linie 16Ekstra till Vestre Kirkegaard. Tyvärr ersattes spårvagnen med buss på hösten 1956.

Spårvagnsfotografering ger aptit. Linie 16 var en god matförbindelse till Frihedstøtten vid Hovedbanegården och Hakkebøf med hvide Kartorffler samt en Citronvand till ca 4.- goda danska kronor. Hovedbanegårdens restaurant var helt perfekt.

© Gunnar Lenzholt 1958-07-20
Valby station/Toftegårds allé. 20/7 1958.

Från Hovedbanegården kan man med S-tåget åka till ett annat lite särpräglat utflyktsmål för en promenad. Åker man över Enghave och Valby till Vanløse kan man byta till F-linjen och komma till Frederiksberg station. Den slutar numera som säckstation, men var tidigare en viktig mellanstation på bandelen mot den gamla huvudbangården vid nuvarande Axeltorv, Före högbanans tid på. Nørrebro gick en bandel mot Nørrebro gamla station. Därav namnet Nord­banegade som ligger vid Nørrebroparken till synes helt omotiverat för den oinvigde. Vi vet ju att Nørrebroparken är anlagd på det tidigare stationsområdet.

Den gamla banvallen kan följas per “apostlahästar” eller på cykel från Falkoner Allé, uppkallad efter en s k falkonermester, vilken dresserade falkar att användas till jaktbruk vid det kungliga danska hovet. Från Frederiksberg Station går vi på den tidigare banvallen i en båge mot nordost. Banvallen är sedan många år iordningställd till gång- och cykelväg. Man ser in i köken hos folk som bor på sydsidan av Hostrupsvej och tangerar Landbohøjskolens Have vid Thorvaldsensvej. Framme vid Rolighedsvej, där man för många år sedan kunde korsa linje 2 och 11, får man göra en liten utflykt in mot Bülowsvej, ty här ligger Landbohøjskolens Försöksstationer i vägen, d v s delvis på den tidigare banvallen.

© Gunnar Lenzholt 1958-07-20
Rolighedsvej vid Bülowsvej. 20/7 1958.

Först efter en kringgående rörelse kan man från Ågade fortsatta i Hans Egedes Gade, for att i nordvästlig riktning vid Brorsons Kirke korsa Rantzausgade, som ju trafikerades av linje 8, 13 och 19. Även efter spårvagsnedläggningen går buss 8 och 13 har medan linje 19 är förvisad till Ågade. Det tidigare banområdet är här bebyggt med skjul och garagebyggnader av tillfällig karaktär. Det är fantastiskt att tänka sig plankorsningar mellan järnväg och gatutrafik i en storstad fram till år 1930. Spårvagnsköerna måste ibland ha varit långa!

Nästa f d spårvägskorsning är Jagtvej med linje 9 och 18. Banvallen går vidare så det är bara att fortsätta exkursionen i grönområdet mellan Hellebækgade och Hørsholms­gade. Framme vid Stefansgade börjar det tidigare stationsområdet. Stationshuset låg vid Stefansgade, och existerade som station från 1886 till 1930.

© Gunnar Lenzholt 1958
Nørrebrogade. 1958.

Vår 2 km långa promenad är till ända. Det är inte långt till Nørrebrogade med linje 5, 7 och 16 som kan föra oss tillbaka mot centrum i Storbyen. Kanske att vi under bussturen mot City får lust till andra, liknande upptäcktsfärder i det København som är så rikt på utflyktsmål, även 1986.


Gunnar Lenzholt * 20 mars 1934 † 14 februari 2015


<<< Eber Ohlsson: Urbanmorfologen.

Göran Lavesson: Kmp 1542. >>>