Nils Wennström: Passering från d. 1/1 1898.
Nils Wennströms bidrag till festskriften Kilometervisa enkelspåriga minnestavlor, till Lennart Améen på hans födelsedag 4 juli 1986.
Några notiser från Malmö hästspårväg
1898-01-01 till 1906-12-31, nedtecknade 1986.
I begynnelsen var hästspårvägen. Detta påstående gäller åtminstone för ”masskommunikationsmedel” i Malmö. Denna hästspårväg trafikerades från och med den 28 augusti 1887 till och med den 2 februari 1907 alltså i nästan två decennier och under största delen av tiden av det privatägda Malmö Spårvägs Aktiebolag, vilket först med början av år 1905 övertogs av Malmö Stad.
Reguljär omnibustrafik, som ju ofta föregick spårväg i många andra städer, fanns i Malmö under perioden 1897 – 1907. Den drevs av helt andra företagare än spårvägsbolaget.
Det finns en del originalhandlingar kvar från Malmö hästspårväg, vilka nu förvaras i ML:s museum. En av dessa handskrifter har överskriften ”Passering från d. 1/1 1898” och består av 229 notiser, prydligt bläckskrivna med samma handstil. Boken omfattar tiden fram till årsskiftet 1906/07, alltså nio hela år i slutet av hästspårvägsperioden. Den kan naturligtvis vara en avskrift från tidigare, nu förkomna handlingar, men kan lika gärna vara en förstahandskälla, förd efter hand under dessa nio år. Huruvida det funnits en motsvarighet för tiden 1887 – 1897 är okänt. Någon sådan är inte bevarad i ovannämnda dokumentsamling.
1890-talet var en expansiv tid i Malmö. De östra stadsdelarna byggdes ut, och en verklig långlinje Södervärn – Östervärn kom till. Hästspårvägen behövde mer personal och fler byggnader:
1898 D. 1/1 Personalen å linien ökades med en kusk och en konduktör (aflösare) och utgår nu 17 kuskar och 11 konduktörer.
D. /1 Påbörjades byggandet af en stall, en smedja och en kontorsbyggnad.
Gatuarbete orsakade ibland driftstörningar:
1903 Juli 10. På grund af reparation å Lundavägen har till kl: 1 eft.m. blott 8 vagnar trafikerat stora linien till Värnhem, hvarefter 9de vagnen utsattes och trafiken utsträcktes till Östervärns station.
Nästan varje vinter var snön ett besvärligt hinder för trafiken:
1899 Januari 18. Trafiken inställd å båda linierna till kl: 8 f.m. (1 timma) på grund af snöhinder. Öfriga tiden å dagen kördes med tvänne hästar.
Januari 19. Trafiken inställd å stora linien till kl: 8 f.m. (1 t) och å hamnlinien till Kl: 8, 30 f.m. (1 ½ timma) på grund af snöhinder. På f.m. kördes med 2 hästar..
Ibland fick man improvisera:
1906 Januari 25. På grund af snöstorm, inkom konduktören No 4 Hallström å kontoret kl: 9, 55 eft.m. och anmälte att sista vagn, som skulle afgå från Södervärn kl: 10, 3 eft.m. ej kunde göra sin sin anbefallda körtur då snöstormen tilltog, hvarföre vagnen indrogs, då det kunde befaras att densamma skulle köra fast. Då öfriga vagnar voro på hemfärd, kunde förbindelse i vanlig ordning ej erhållas, hvarföre per telefon meddelades, genom östra polisstationen att de å öster varande spårvagnarna ej skulle invänta sista vagn, som indragits samt att siste därvarande vagns konduktör skulle upptaga afgifterna för de två siste vagnarna. (Denna konduktör var No 2 Urban).
Oförutsedda trafikhinder av annat slag förekom också:
1899 Mars 4. Kl: 11 f.m. trafikhinder på grund af eldsvåda midt för Trädgårdsmästare Möllers (Södra Förstadsgatan) en half timma.
Vid ett par tillfällen år 1900 och 1902 strejkade personal. I anteckningarna nämns naturligtvis inte något om orsakerna till strejkerna:
1902 Maj 16. Trafiken inställd på båda linierna kl:6 eft.m. ”Personalen” nekade att fortsätta sin tjenstgöring.
” ” 17. Kl: 7 f.m. infunno sig å kontoret Spårvägskusken No 10 Jönsson och konduktörerna No 7 Fagerström samt No 9 Mineur meddelande att Spårvägspersonalen på sammanträde föregående afton (Fredagen den 16de) fattadt beslut att ej för dagen tjenstgöra.
Samma dag. kl: 6 eft.m. infann sig personalen meddelande att de beslutat återupptaga körningen, hvilket af Direktören beviljades.–
Lönsamheten under sena kvällsturer har spårvägen ofta haft problem med:
1905 November 16. För att ej överanstränga hästarna, då vintern redan inträdt och 2 hästar behöfver användas för spårvagnarna och inkomster och utgifter ej ställa sig i skäligt förhållande till hvarandra; så har afkortning af körtiden gjorts så att sista vagn för dagen ingår kl: 11 i stället för 11, 30 eft.m.
Trafikolyckor utgör en stor post i notismaterialet. Vid mötesspår kunde sådant här inträffa:
1899 Januari 27. Kl: 10, 15 f.m. inträffade vid Wärnhem att Kusken No 11 Gullstrand i mötet, genom vårdslöshet påkörde vagnen No 3, sjelf körde han vagnen No 2. Båda vagnarna skadades något och dömdes Gullstrand att ersätta skadorna med 9 Kr: Betalt. Vagnen No 3 kördes af kusken No 3 Jönsson.
Smala gator, livlig trafik, obromsade skjutsar med skramlande hjulringar, hovtramp, brister i trafikreglerna och tidens alkoholvanor bidrog till de många trafikolyckorna. Oftast blev resultatet enbart fordonsskador, men personskador var inte helt ovanliga:
1901 Sept. 23 Kl: 3, 05 eft.m. blef vagnen No 13 påkörd å mötesspåret invid Östra infartsbron af ett åkdon tillhörigt potatishandlanden J.Olsson, drottninggatan 3, hvilken något drucken törnade med sitt åkdon mot spårvagnen med den påföljd: att främre plattformens plåt erhöll en större bula och trälisten bräcktes, och försenades spårvagnen cirka 5 minuter. Olsson kom under sitt åkdon och sprang hans häst upp på trotoiren och sönderslog två skyltfönster för en skräddare boende i Barnekowska envånings-hörnhuset. Olsson skar sig af glasskärfvor och förbands af läkare. Som kusk tjenstgjorde extra Hult och konduktör extra Martin Nilsson, hvilka som vittnen i saken åberopa: A. Hultman St.: Nygatan No 52, Otto Johansson – adr: Herr Henningsson och Viktor Nilsson hos Stenkolshandlanden Carl Pettersson.
Gångtrafikanter var ofta olycksdrabbade. Tragiska dödsolyckor inträffade två gånger under perioden. Så här skildras en av dem:
1901 September 17 Kl: 8, 55 f.m. blef en gosse Fredrik Larsson, son af Kaffebrännare Larsson, boende vid Skolgatan No 23 öfverkörd af spårvagnen No 23. Kusk extra Otto Nordström, konduktör extra Liedholm. Spårvagnen gick mot Söder och mötte vid Pildamsskolan en åkarevagn; i samma ögonblick kom gossen framspringande mot hästen, föll ikull och ena vagnshjulet krossade hufvudet på gossen, som ögonblickligen afled. Liket omhändertogs af poliskonstapeln No 63 Karlsson.
Oftast hade den påkörda fotgängaren större tur:
1903 Oktober 23 Kl: ½7 eft.m. blef Enkan Ingrid Göransson, som var på tillfälligt besök i staden hos slägtingar vid Pildamsvägen No 16, skadad af spårvagnen No 5 på väg mot Öster. Enkan, som gick på trottoaren åt samma håll som spårvagnen, råkade vid Södra Långgatan trampa miste dervid hon föll omkull ut på spårvägsspåret just då nämde spårvagn passerade. Hästen (74) blef härvid skrämd och stegrade sig hvarvid qvinnan kom mellan vagnen och hästen. Spårvagnen stannade genast men råkade hästen trampa enkan å ena höften. Någon svårare olycka inträffade dock ej utan tog polisen gumman om hand och ledsagade henne till sin bostad här i staden. Kusk å spårvagnen var No 13 Dahlberg och konduktör No 13 Johan Månsson och åberopa de som vittnen, att de ej genom ouppmärksamhet eller eljest varit vållande till olyckan; f.d. djurskyddspolisen Walgren och en kusk? hos herr Lachman.
På- och avstigningsolyckor var ganska vanligt förekommande. Extra delikat blev naturligtvis situationen för kusk och konduktör, när en polis kom till skada:
1900 September 2. Konduktören No 6 Wallin har anmält att kl: 11, 30 f.m; då vagnen No 14, Kusk No 3 Jönsson, på väg mot Öster, var vid hörnet af Nygatan och Södergatan, vid Singers filial, kom poliskonstapel Bellander och skulle springa på vagnen men halkade och fick öfverkört ena fotbladet. Vagnen var ”upptagen” med nedfällda brickor. Kusk och konduktör utan skuld, som intygas af tvänne vittnen. (Herr Klein och en f.d: bokhållare hos Scholander och Co?).
Hamnspåret korsade järnvägsspåret till tullkammaren. Eftersom en hästspårvagn var ett lättbygge, får vi förutsätta att järnvägsvagnen ”vann” nedanstående duell!
1905 Maj 17. Kl: 2, 15 e.m. blef vagnen No 14 påkörd vid ofvergången af jernvägsspåret – Statens jernvägar.- Konduktören No 24 Evald Johansson rapporterar att spårvagnen kördes af kusken No 25 G. Persson. Vittne å spårvagnens främre plattform Nilsson å fabriken ”Tomten” Vidare anmälte Konduktör Johansson att en jernvägsvagn kommande från vändskifvan vid Tullkammaren med förspänd häst körd af en person vid namn Appelgren och en annan person närvarande för att bromsa vagnen men hade underlåtit att medtaga den spak som härtill erfordrades för att stanna vagnen, hvarföre spårvagnens bakre plattform påkördes så att densamma skadades å taket och en planka bräcktes och plåten sönderbröts jemte flera andra skador.
Ett annat bevis på vagnarnas bräcklighet utgör notiserna om axelbrott:
1900 Januari 3 Banmästaren anmält att kl 8, 15 e.m. en axel å spårvagnen No 8 bräckts. Spårvagnen kördes af kusken No 15 Göransen med Konduktör No 7 Fagerström (Hände vid Möllevångsgatan hus No 99) Wagnen transporterades från spåret med tillhjelp af kringstående personer. Smeden eftersändes, men på grund af mörker, regn och flera hinder måste vagnen qvarblifva å gatan, och vakt utsättas i vagnen. Till förekommande af påköring brunno lamporna hela natten och nästpåföljande dag påsatte smeden en annan axel med hjul, och vagnen hemforslades.
Onykterhet hos personalen medförde bestraffning och vid upprepade förseelser avsked från tjänsten:
1898 Oktober 1. Gårdags eft.m. kl: 9 Uraktlät kusken Gullstrand att inställa sig till tjenstgöring (var öfverlastad). Gullstrand ådömdes härför: mistning af sommarmånadernas gratifikation, samt varning.
” ” 1. Kl: 6 eft.m: då kusken No 16 Klarin skulle tjenstgöra var han så berusad att annan person i hans ställe måste reqvireras. Tillsagd att lämna vagnen började han bråka. Då Klarin flera gånger gjort sig skyldig till fylleri, ådömdes han sin tjenst förlustig samt mistning af sommarmånadernas gratifikation.
Vårdslös körning och djurplågeri såg man mycket allvarligt på. Malmöspårvägen hade rykte om sig att väl vårda sina hästar:
1899 Februari 25. Kusken No 12 Skoglund ådömd 5 dagars suspension samt under tiden såsom lärling tjenstgöra hos kusken No 7 Persson. Detta straff har ålagts Skoglund därför att han, som kört ikull med Hästen No 63 och vid fallet illa skadat sig, ej låtit aflösa den skadade hästen, utan fortsatt att köra med densamma tills hästombytet, då först rapport afgafs. Hästen befanns då i ganska medtaget skick.
1901 Oktober 2. Extrakusken No 18 Bengtsson ålagd fyra (4) Kronors böter för vårdslös och våldsam körning. s. d:. Insatta å sparbanksboken 58714 (Malmö Spårvägs Aktiebolags sjukkassa).
En absolut engångshändelse var denna:
1904 Mars 9. Kl:10,15 f.m. framfödde stoet No 71 ett föl (brunt sto).
Hade spårvägen utan att veta det inköpt ett dräktigt sto, eller hade hon haft tillfälle att hoppa över draglinorna (hästspårvagnar har inte skaklar)?
Den sista notisen i boken förefaller att andas besvikelse över ”avhästningen” och misstroende mot eldriften:
1906 31 December. Kl: 9, 15 eft.m. gick en upphängstråd vid Gustaf Adolfs torg sönder och elektriska ledningen oduglig hvarföre de vid hästspårvägen varande vagnarna kl: 9, 30 eft.m. måste indragas.
Länge än skulle hästar finnas kvar i gatumiljön. Vem minns inte de tunga ardennerhästar, som i parspann drog världskrigets kristidsår?
Eller Stadsbudsföreningens lätta gummihjulsvagn, som dragen av en häst av närmast nordsvensk typ, i rask trav körde ut fraktgodskollin till småföretag i staden?
Man kan också komma ihåg hur kamomillen blommade mellan storgatstenen på Kaptensgatan eller hur tofslärkan letade utspilld havre på Rundelsgatan, där någon häst, med hälla om frambenen, mumsade ur sin tornister, medan kusken svalkade sig inne på ölkaféet ”du Nord”.
Antalet notiser fördelade efter innehåll och år.
Nils Wennström * 20 februari 1937 † 18 december 2015