Originalpublicering 2006-05-27

Eber Ohlsson

Målarklubben Färgkraft
Årets [2006] första utställning i Galleri Pildammstornet hade vernissage den 20 maj. Det är nio konstnärinnor i Målarklubben Färgkraft som ställer ut, en sommartradition de haft i många år.

Gruppen bild­ades en gång av konstintresserade medarbetare inom verksamheter, som idag finns inom E-ON-sfären. Utställarna i år presenterar mest akvarell, men det förekommer även olja och kolteckningar.

Galleri Pildammstornet
Pildammstornet är ett vattentorn som stod klart 1903, men som avställdes redan 1916. Tornet stod därefter tomt i många år utan att ha annan funktion än att vara ett vackert blickfång i Pildammsparken.

För att ge tornet en mer konkret funktion startade Göran Lundström, byggnadsunderhålls­ansvarig på dåvarande VA-divisionen, en utställningsverksam­het 1986. Där gavs konstnärer möjlighet att under enkla former visa sina alster, men även ge allmänheten en möjlighet att få bese det gamla vattentornet.

Efter det att Göran gått över till Sydvatten, togs Galleri Pildammstornet över av andra medarbetare med konstintresse. Idag [2006] ansvarar Rose-Marie Olsson och Terese Jönsson för verksamheten.

Sprickor i fasaden
Vattentornet är en gammal byggnad, där det redan under tornets första verksamhetsår uppstod sprickor i fasaden.

Dessa skador resulterade i en utredning om på vilket sätt tornet kunde förstärkas, dock utan att sådana förstärkningar, vad som är känt, genomfördes. Skälet till sprickorna är tro­ligen att byggnaden och speciellt de jordmassor som den står på, belastades med 400 ton vatten när tornet var i drift. På jordkullen hade det tidigare endast funnits en mindre reservoar.

Tornstängning
Fasadsprickorna på tornet har med vädrets makter förvärrats, så att material kring sprickorna lossnat. Samma makter har också fått fönstrens järnramar att korrodera. Leif Berg, sjöingenjör på VA-verket, fick under förra året överta byggnadsunderhållsansvaret efter en sjuk kollega.

Han konstaterade efter en besiktning av Pildammstornet, att omfattande åtgärder behövde göras på tornet, och detta måste ske snabbt. Därför stängdes galleriet direkt, för att ingen skulle skadas av nedfallande byggnadsdelar.

Tornrestaurering
Samtidigt började planeringen av hur tornet skulle restaureras. Leif Berg lyckades med att få tag i äldre mycket yrkeskunniga murare, som fick mura om hela skorstenen, foga om stora partier, lägga nya munk- och nunnetaktegel där dessa saknades.

Des­sa taktegel var inte lätta att finna, men efter en del sökande hittades sådana i Helsingborg. Byte av taktegelinfästningen, från spik till rostfria skruvar, skedde också. Alla utvändiga fönsterramar och utstansade fönsterplåtar slipades ner och målades.

Vidare förbättrades invändiga murar där detta var nödvändigt. Idag återstår endast en del inre fönster­arbeten, arbeten som förhoppningsvis kommer till utförande under året. Därmed har allmänheten även i år möjlighet att få uppleva den sakrala stämningen i vattentornets inre rum.