En sannsaga om två Vattendroppar.
Teckningar av författaren Sigvard Gudmundson.

Publicerat 1974 i en mindre skrift.

Sigvard Gudmundson 18 mars 1909 – 2 september 2011. Han var uppväxt på en gård med jord- och skogsbruk i Lit i Jämtland och arbetade på VA-verket Malmö 1937-1974. Här var han VA-direktör 1951-1974. Ett av hans fritidsintressen var att fjällvandra, både vinter och sommar.

av Sigvard Gudmundson

Förord

Vatten kan ingen levande varelse vara utan. Därför är det livsviktigt att det för varje varelse finns tjänligt vatten tillgängligt. Alla behöver väl inte lika rent vatten. Människan och en del fiskar är bland de känsligaste härvidlag.

Att vattenbrist uppstår lokalt på jorden beror nå vattnets ojämna fördelning, inte på att det försvinner ut i världsrymden. Det vatten som avdunstar återbildas såsom nederbörd. Vattnet är med andra ord i en ständig cirkulation.

Den här berättelsen om Cavat och Cavatina är avsedd att i sagoform ge exempel på vattnets och vattenvårdens betydelse genom att läsaren får följa två vattendroppars öden och äventyr under en sådan cirkula­tionscykel, ett levnadslopp. Detta har i huvudsak förlagts kring Lule älv i Lappland, där vattnet i fjälljokkarna fortfarande är så rent att det kan drickas direkt ur jokken.

Beteckningen sannsaga får väl tas med en nypa salt. Vatten- och avloppsverken är väl inte utformade på det sätt Cavat och Cavatina upplever dem i något samhälle längs Lule älv. Men de ger huvudprinci­perna för den vanligaste typen av vatten- och avloppsrening i – hoppas jag – populär form.

Teckningarna slutligen har endast schematisk anknytning till den trakt de vill skildra. Sagan vänder sig till både små och vuxna barn. I slutet av boken lämnas förklaringar till vissa ord och uttryck som kanske inte är så vanliga i vardagsspråket.


Kapitelrubriker

Den långa resan
Julsnö
Firnskolan
Vårlekar
Vattenskolan
Akkajaure, Suorva och Stora Sjöfallet
Glada vattendroppar kan bli sura
Värnplikt
Epilog

Ordförklaringar

Den långa resan

Droppen CAVAT och hans syster CAVATINA är tvillingar. De föddes någon vecka före jul härom året – ungefär samtidigt med en hel massa andra vattendroppar – uppe i ett ulligt, mjukt moln högt över det blå Medelhavet. Ja, Medelhavet såg verkligen blått ut, blått som den blåaste himmel. Visst var det vackert: Det tyckte Molngubben med, fast han sett mycket av världen. Men han tyckte att det var väldigt synd att havet inte var lika blått ända in till stränderna. För det var det inte. Det kunde CAVAT och CAVATINA inte förstå. Men de var ju så unga ännu och hade mycket att lära.

CAVAT och CAVATINA tillhör den i det gamla Rom välkända släkten GUTTA CAVAT. (Det är därför de stavar namnet med C och inte med K.) Släktnamnet är latin och betyder “Droppen urholkar”. De har fått namnet för att de gjorde gropar i självaste berget bara genom att droppa och droppa. De höll mest till i grottor och gjorde så. Men inte bara det. Likt Antikens bildhuggare var de skickliga skulptörer. De skapade riktigt snygga droppstensstatyer och stalaktiter.

Det gick förresten en gammal sägen hos släkten GUTTA CAVAT att de kunde förvandlas av SOLEN och bli osynliga och lätta så att de svävade upp mot himlen som änglar. Där kunde de bli vattendroppar på nytt, Pånyttfödas kan man säga. Kanske hade CAVAT och CAVATINA varit med förr men det minne de i varje fall ingenting av. Gamla Vattendroppar påstod sig emellertid i något långt avlägset skede ha varit med om att sätta fast Noaks Ark uppe på Ararats berg så att alla djuren, och människorna med för den delen, kunde komma ut torrskodda. Annars kunde de ju ha drunknat.

Nåväl, CAVAT och CAVATINA seglade omkring däruppe i famnen hos den gamle Molngubben och njöt av utsikten och hade det skönt.

Medan de seglade högre och högre råkade det emellertid uppstå en omfattande högtrycksrygg över södra och västra Europa, så att en kraftig ostlig vind drev Molngubben och hans skyddslingar ut över Atlanten och sen vidare mot norr. I närheten av Island fångades han upp av ett lågtryck över Norska Havet så han måste svänga in över Skandinavien.

Julsnö

Det hade varit nog så skönt över Golfströmmen men i gränsen mellan Norge och Sverige blev det bitande kallt. CAVAT och CAVATINA frös så de blev alldeles bleka. Men Molngubben visste råd, han hade varit ute i oväder förr. Han klädde CAVAT och CAVATINA och alla de andra Vattendropparna i ordentliga vinterkläder. Och eftersom det snart var jul så gav han dem extra fina kläder. Gnistrande vita och med de mest fantastiska utsmyckningar. De såg verkligen ut som riktig Julsnö. Ja, CAVAT och CAVATINA var riktiga smycken själva och de var så glada så de strålade som stjärnor. Molngubben kallade dem faktiskt för Snöstjärnor men nere på jorden hette de mest SNÖFLINGOR. Men det är ju ett vackert namn det också.

Det märkliga med den här vinterdräkten var att den var så lätt och luftig. Ja, egentligen var det ju inte så märkvärdigt förstås för vinterkläder blir ju varmare då. Men de här kläderna var så lätta så CAVAT och CAVATINA kunde flyga med dem. Riktiga flygdräkter var det.

I den dräkten släpptes de nu sakta och försiktigt ner mot jorden av Molngubben för nu visste han att de kunde klara sig själva. CAVAT dansade och snodde runt kring CAVATINA i looping och roll och spin och allt vad det heter för det tyckte han var kul. Men CAVATINA tyckte det var skönare att segla sakta och njuta av musiken. – Musik? Där uppe i luften? Ja visst! – Molngubben som visste att CAVATINA tyckte mycket om vacker musik, hade berättat för henne att om man lyssnade riktigt noga så kunde man höra SFÄRERNAS MUSIK. Men det är nästan bara Vattendroppar och fåglar som kan höra musiken för den kommer så väldigt långt bort ifrån. Men CAVATINA dalade sakta och myste helt betagen.

Så småningom nådde de ner till jorden. Och var hamnade de? Jo, hos självaste SULITELMA! Hon blev så glad för hon tyckte så mycket om Snöflingor. De bildade ett sånt skönt täcke med snödrivor när det var kallt om vintern, tyckte hon. En sak som förvånade CAVAT och CAVATINA var att det blev så fort mörkt. Nästan ingen dag. Och Solen såg de inte alls. Men äldre Snöflingor talade om att det skulle bli längre dagar så småningom. CAVAT och CAVATINA blev bara så sömniga. Det dröjde faktiskt inte länge förrän de sov båda två. Och alla de andra Snöflingorna med.

Firnskolan

I famnen hos SULITELMA var det skönt. Där låg Snöflingorna både länge och väl, nästan som prinsessan Törnrosa. Men medan de sov hände något underligt med dem. Ungefär som en del insekter puppade de in sig och blev runda och släta, alldeles som små kulor, och nästan genom­skinliga igen. De hade förvandlats till FIRN. Ja, CAVAT blev förstås inte särskilt rund. För han kunde inte hålla sig stilla utan vred och vände och bökade i sömnen så han blev alldeles knölig. Men det gjorde inte så mycket för han sov gott i alla fall. Hur länge de sovit visste inte CAVAT och CAVATINA när de så småningom vaknade. De hade i sömnen halkat iväg en bra bit utför SULITELMAS förkläde och låg nu ganska trångt tillsammans med massor av liknande små Firnkorn. Det rasslade och prasslade runt omkring dem. Alla pratade i munnen på varandra.

Trots att de låg så tätt tillsammans var det ganska ljust. Ett av de större Firnkornen – som visade sig vara Firnlärare på högstadiet – berättade nu att de närmade sig Våren. SOLEN hade kommit tillbaka och fastän CAVAT och CAVATINA inte kunde se den därnere där de låg så skimrade det av blått och grönt och violett omkring dem. Allting var så skimrande rent. Men någon vårvärme var det ju inte än förstås såhär långt uppe i Norr. Vattendroppar har litet underlig skolgång jämfört med Människorna. De börjar i högstadiet uppe hos Molngubbar eller på fjäll och berg om de skall hinna med allting. I fjällen kallas det FIRNSKOLAN. Sedan kommer mellanstadiet som kallas VATTENSKOLAN. En del går i stället i GRUNDSKOLAN, nämligen de som inte hamnar i vattendrag utan i underjorden och bildar grundvatten. Till slut fortsätter en del i AQUADEMIEN.

Firnläraren började med att tala om Vattendroppars olika skepnader och förvandlingsstadier. De hade ju redan varit med om tre stadier: Vattendroppe, Snöflinga och Firn. Men det fanns många andra former. En form är IS. Det är egentligen en extra lång dvala som inte ens Firnläraren visste så mycket om. Den kunde vara i evigheter. Men alla Vattendroppar behövde inte genomgå det stadiet. Inte Snöflinge- och Firnetadiet heller för den delen. Sedan finns det HAGEL och RIMFROST och …… ja, frusna Vattendroppar kan vara väldigt olika.

En del Vattendroppar kan bilda DIMMA men det är bara de allra minsta Vattendropparna som får vara med om det. En del Vattendroppar kommer tidigt på mornarna och kallas DAGG när de lägger sig i Daggkåpor och på andra växter. Och så är det förstås alla de som kryper ner i underjorden och bildar GRUNDVATTEN. Ovanpå marken heter Vattendropparna YTVATTEN.

Ja, Vattendroppar kan verkligen uppträda i många olika skepnader och på de konstigaste ställen. En del åker BLODOMLOPPET som är mycket jobbigare än Vasaloppet. Det sker ju inne i Människor och Djur. Andra klättrar i träd, särskilt på våren. De deltar i den s.k. SAVSTIGNINGEN.

Det konstigaste som kan hända med Vattendroppar är nog ändå att bli ÅNGA. CAVAT och CAVATINA som var mycket nyfikna och lyssnade andäktigt på allt de hörde av äldre och erfarna Vattendroppar, förstod att det var detta som Sägnen handlade om som de hade hört hoa Molngubben, nämligen att SOLEN kunde göra Vattendroppar osynliga och lättare än luft så att de svävade upp mot Himlen som Änglar.

Av allt CAVAT och CAVATINA fick höra tyckte de nog det verkade roligast att vara riktig Vattendroppe. Men det kunde vara arbetsamt också fick de höra, och kräva väldigt mycket tålamod. Om inte Vattendroppar av naturen vore de tålmodigaste varelser som finns, så skulle de aldrig klara av allting som de utsattes för. Man krävde så mycket av dem i alla möjliga konstiga processer.

CAVAT och CAVATINA fick lära sig att Vattendroppar är väldigt viktiga, nästan viktigare än allting annat i världen. Men de fick inte bli högfärdiga för det. Bara tålmodiga och hjälpsamma.

Utan vatten kan inga levande varelser klara sig. Både växter och djur måste dricka vatten. Annars dör de. Och tänk så mycket Vattendroppar måste hjälpa till med.

I alla möjliga sammanhang måste Vattendroppar transportera grejor av alla de slag. Salter i första hand men också smuts och allt annat som kallas föroreningar. Det får de t.ex. göra i Blodomloppet och Savstigningen bara för att nämna ett par sådana arbetsområden.

Till råga på allt har Vattendroppar också många fiender som de inte ens kan klara själva. Då får de hjälp av NATUREN. Och den är något väldigt invecklat som CAVAT och CAVATINA har svårt att riktigt förstå.

Bland annat finns i NATUREN MIKROORGANISMER som är så små så knappast Vattendropparna kan se dem. En del av dem är farliga fiender och andra kan vara hur hjälpsamma som helst när det gäller att bota skadade och sjuka Vattendroppar.

En av de farligaste fienderna är ändå Människan. Det är förresten också hon som sätter de flesta Vattendropparna i arbete. Alla Människor är väl inte lika farliga. En del tänker faktiskt mycket på Vattendropparna och gör en hel del för att bota sjuka Vatten med olika metoder och mediciner.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Allt det här var saker som CAVAT och CAVATINA fick lära sig i Firnskolan. Och mer skulle de få lära sig framöver.

Vårlekar

Medan CAVAT och CAVATINA gick i Firnskolan hade de tack vare hårda snöstormar som rört om i drivorna kommit allt högre upp mot ytan. Och en vacker dag, efter veckor och månader, såg de SOLEN för första gången sen den veckan de seglade med Molngubben över Medelhavet och Atlanten.

‘”Hurra! Våren har kommit”, ropade alla Firnkornen som låg överst på snödrivan och rutschade iväg utför branten. Ja, en vänlig vindpust hjälpte väl till lite förstås.

Oj, så ljust det var! Faktiskt inte mörkt ens på natten. Precis tvärt emot vad det var i vintras, när det var mörkt nästan dygnet runt.

“Det är för att vi är norr om Polcirkeln”, berättade Firnläraren. “Uppe på de höga fjällen kan man på sommaren se Solen hela natten. Då kallas den MIDNATTSSOLEN.”

SOLEN värmde så skönt när den stod högst på himlen. Det riktigt pirrade i kroppen av vårkänslor hos CAVAT och CAVATINA. Det är så man … ja, man skulle vilja smälta, tänkte de. Och rätt vad det var hade de verkligen smält och blivit vanliga Vattendroppar igen utan att de riktigt hunnit fatta hur det gick till. De kände sig så lössläppta och fria.

I glädjeyra hoppade de iväg den sista biten ner från iskanten och rakt ut i luften ner på atenarna nedanför.

Och så började en lustig lek.

Hoppande och jagande varandra från sten till sten, i cirklar och krumbukter, ut och in i alla hålor och prång rutschade de iväg utför, först i små sällskap i rännilar men sen fler och fler i tusental och miljontal och miljarder, så att de tillsammans blev en forsande bäck, Jokk kallas det här uppe i Norrland.

Farten blev allt vildare. CAVAT blev allt kavatare. och CAVATINA fick han också med sig i sina krumsprång. När han fick syn på ett litet, vackert skimrande sandkorn på botten fick han plötsligt idén att ta det med sig. Och CAVATINA gjorde förstås likadant med ett annat korn. Och snart hade alla Vattendropparna börjat rulla sandkorn med sig utför branterna.

Det var verkligen en lustig lek. Till en början. Men när de väl satt fart på leken kunde ingen hejda den. Allt fler sandkorn kom i rörelse och till slut var vattnet alldeles grumligt av all sanden och av slammet som följde med. CAVAT och CAVATINA kunde knappast se något utan måste känna sig för. Vattendropparna stötte ideligen ihop med sandkornen och blev riktigt mörbultade. De hade satt igång en EROSION. Det var ju inget vidare roligt. Men de tål ju som sagt var mycket förstås.

Som tur var saktade farten så småningom av och sanden började sjunka mot botten. Den sedimenterade som man säger. De hade nämligen kommit till en sjö som heter Virihaure. Här märkte CAVAT och CAVATINA att vattnet blev klarare och klarare högre upp allt eftersom sanden sedimenterade mot botten. Då simmade de upp till ytan för att få lite luft och för att få se SOLEN igen.

Men vad var detta? De stötte huvudet i ett tak.

“Aha”, sa en gammal erfaren Vattendroppe, “isen har inte smält här än. Då får vi tåla oss tills vi kommer längre ner i jokkarna på andra sidan sjön.”

Så tog sig alla Vattendropparna sakta fram under isen. Under tiden blev de uppdelade i grupper så att de bildade lagom stora skolklasser. För nu skulle de börja i VATTENSKOLAN och lära sig VATTENVÅRD.

Vattenskolan

Vattenläraren berättade att Vattendroppar behöver SYRE för att vara riktigt friska. Syre finns i luften. Därför gäller det att snappa åt sig så mycket som möjligt när man kommer åt. Lättast är det i jokkar och forsar när man hoppar i luften. Men man kan också få syre när man håller till på ytan av sjöar och vattendrag eller i närheten av levande vattenväxter.

Växterna avger syre när de assimilerar, som är deras motsvarighet till människornas och djurens andning – fast tvärt om så att säga. (Människorna tar ju in syre och avger kolsyra.) Växterna bildar syre när de med Solens hjälp i de klorofyllgröna bladen tillverkar organisk substans (växtceller) av kolsyra och diverse salter. Och här är det Vattendroppar som transporterar salterna ut i bladen.

Det finns faktiskt sjöar på en del håll som har syrebrist nere vid botten. Det kan bli särskilt svårt när det är is på sjön så att luften inte når ner till vattnet.

Syrebrist kan uppstå när det kommer för mycket smuts ut i vattnet, smuts som innehåller organiska ämnen, t.ex. avfall från döda växter och djur. När de förmultnar i vattnet går det åt syre och då kan det gå åt så mycket så att det inte blir något syre kvar i vattnet. Då blir Vattendropparna utan och så blir de sjuka och kan inte botas igen förrän de får syre på nytt.

Men det är ingen risk för sådan syrebrist här uppe i fjälljokkarna för här är NATUREN så ren. Vattnet är faktiskt så rent här så till och med Människor kan dricka det utan att bli sjuka.

Människor tål inte att dricka vatten som inte är friskt. Men det finns nog inte många ställen där vattnet är så rent och friskt som här uppe i fjällen. Därför måste Människor på andra håll rena vattnet i särskilda reningsverk.

Nu är det tyvärr så att Människorna själva har en väldigt stor skuld i att en del vatten blir sjuka. För de släpper ut så mycket avfall, både organiskt som kan ge syrebrist och andra ämnen som är direkt giftiga, från sina bostäder och fabriker och gator rakt ut i sjöar och älvar. Och det värsta av allt är att de tvingar vattendropparna att hjälpa till med smutsutsläppet i sina rörledningar.

Det var mycket värre förr förstås. För då fanns det ingen VATTENVÅRD. Nu för tiden får både Människor och Vattendroppar i allmänhet lära sig åtskilligt i den vägen. Dessutom får Vattendropparna genomgå värnplikt i VATTENVÄRNET. Det skulle CAVAT och CAVATINA också få göra så småningom. I Vattendropparnas värld får båda flickor och pojkar göra och lära sig samma saker.

Allt medan CAVAT och CAVATINA intresserat lyssnade till allt de fick lära sig i Vattenskolan rörde de sig hela tiden framåt – ja, inte rakaste vägen förstås. För de skulle hela tiden sno runt på alla möjliga ställen, nyfikna som de var.

De passerade omväxlande jokkar och sjöar, där isen nu började försvinna. Skojiga och spralliga fiskar, som heter Röding därför att de är så vackert röda och gula på magen, träffade de på. Rödingarna tillät CAVAT och CAVATINA att simma in genom gapet och sen ut igen genom gälarna. I gengäld fick Vattendropparna lämna ifrån sig en del av sitt syre på fiskens gälar. Det är ju fiskars sätt att andas. CAVAT och CAVATINA kunde alltid hämta nytt syre ur luften senare.

En dag, när CAVAT och CAVATINA höll till nära stranden av en sjö – jag tror det var Kutjaure – så såg de några underliga varelser på stranden med fyra ben. Och en hade ett helt träd på huvudet.

“Det är renar”, sa Vattenläraren, “de får krona på huvudet frampå sommaren. Men där är tydligen en som glömt fälla sina fjolårshorn i tide.”

Och så får CAVAT och CAVATINA lära sig en hel del om renarna och om Samerna som äger alla renarna.

“Samerna flyttar upp hit till Padjelanta med sina renar på vårarna. Ja, en del Samer flyttar till andra fjällområden förstås. Här kan renarna beta renlav hela sommaren och uppfostra sina kalvar. Kalvarna föddes i våras medan snön låg kvar i stora flak på fjällsluttningarna”, berättar läraren och fortsätter.

“Padjelanta är Nationalpark. Det betyder att Människorna inte får förstöra NATUREN där och smutsa ner. Det borde de inte få göra någon annanstans heller förstås för man ska vara rädd om NATUREN. Men i nationalparkerna får man inte bygga hus och vägar heller, bara enkla broar över strida och djupa jokkar. Annars kan Samerna inte komma fram till sina renar överallt. Och inte kan andra Människor heller komma fram när de vill ut och njuta av fri, öppen och ren natur. Här har inte NATUREN blivit förändrad av Människornas intrång och åtgärder.

Alla Människor, i synnerhet de som beslutar om saker och ting, borde resa upp till fjällen och lära sig hur ren och orörd natur eka se ut, särskilt hur rena vatten ska se ut. Men det är ju roligt för oss Vattendroppar att se så många ungdomar som faktiskt turistar här uppe både med och utan tält. När det blir deras tur att besluta så har de väl då större förståelse för värdet av renhet i naturen.”

Ja, så sa Vattenläraren.

Akkajaure, Suorva och Stora Sjöfallet

Efter mycket hoppande i väldiga forsar kom CAVAT och CAVATINA ut i en jättestor ny sjö. I varje fall var den väldigt lång. Det var AKKAJAURE, som är flera kilometer bred och nära 6 mil lång. Egentligen är det ingen riktig sjö. Den är konstgjord berättar Vattenläraren.

”För mer än 50 år sedan byggde Människorna en hög damm av betong tvärs över Lule älv på ett ställe, där det fanns ett fint vattenfall, som hette Lilla Sjöfallet. Där byggde de också ett kraftverk, som de kallar Suorva, för att tillverka elektrisk energi.

Människorna behöver väldigt mycket energi till allt möjligt. Värmeenergi behövs för att värma upp hus och laga mat, arbetsenergi för att få saker och ting gjorda. Människorna har så bråttom nu för tiden så de måste ha maskiner för att göra nästan allting. Bilar och flyg t.ex. för att komma fort fram, och maskiner för att laga mat och pumpa vatten och förresten mycket onyttigt med. Maskiner kräver väldigt mycket energi.

Värmeenergi får Människorna genom att elda olja och kol och ved, men det finns inte så särskilt stora lager av sådana naturtillgångar på jorden så man måste ta mer och mer elektrisk energi ur vattenkraft och göra om till värme. Och det måste vi Vattendroppar hjälpa till med genom att driva turbinerna i sådanahär vattenkraftverk.

I stället för olja, kol och ved kan man bryta uran i gruvor och göra kärnkraft av. Men uran är också en naturtillgång som försvinner. Och så är man oense om riskerna med kärnkraft. Ja, det är bara krångel!

Och vad vattenkraften beträffar så kan ju inte vi Vattendroppar vara överallt. Då kan det bli ont om vatten på en del håll. Det vet Människorna och därför gör de sådanahär konstgjorda vattenmagasin som AKKAJAURE ovanför sina kraftverk. Där samlar de upp vatten, när det är gott om det, för att använda senare, när det inte rinner till så mycket uppifrån fjällen. Och Människorna bygger fler och fler kraftverk och dämmer upp fler och fler konstgjorda sjöar.

Det tråkiga med de här kraftverken och vattenmagasinen är att de ofta ställer till förtret för dem som bor där, Samer och andra. Dessutom kan de också göra om och förstöra fin natur och goda betesmarker för renarna. Här i Akkajaure fanns det förr en hel rad fina sjöar med öar och jokkar emellan. Nu är vattenytan ibland väldigt låg med breda, tråkiga stränder som det inte växer någonting på. Och ibland är vattenytan så hög så det nästan inte finns några stränder, bara stup. Dessutom har högvattenytan blivit högre och högre med åren, så Samerna som bor i kåtor på stränderna måste bygga nya kåtor högre och högre upp i stället för de gamla.”

Medan denhär långa lektionen om energi pågick i Akkajaure så dansade Vattendropparna omkring, än uppe vid ytan och än nere på djupet.

Ibland blåste det hårt så att det gick höga vågor. Då tyckte CAVAT att det var jättekul att ta sats från en våg upp på nästa och sen kasta sig rakt ut i luften. Han riktigt skummade av glädje.

Där ser man skillnaden mellan Människor och Vattendroppar igen. Vattendroppar blir aldrig arga. De skummar inte av ilska som en del Människor utan av glädje.

CAVATINA höll sig till de lägre vågorna hon och åkte rutschbana.

En dag fick Vattendropparna i Akkajaure besök av en väldig massa andra Vattendroppar som kom neddansande uppifrån stora moln, som helt skymde SOLEN. Det regnade. CAVAT och CAVATINA var uppe vid ytan och hälsade dem välkomna genom att hoppa och studsa på vågkammarna.

När alla gästerna kommit ner började SOLEN lysa igen. Då fick de se ett vackert skådespel. Det var SOLEN som ordnade det.

Högt uppe på himlen lyste brobågar över varandra i de grannaste färger. “Det är Regnbågen”, upplyste Vattenläraren. “När SOLEN lyser på Vattendroppar långt borta delar solljuset upp sig i alla de olika färgerna. Rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett.” Då hörde CAVATINA, som kommit lite ifrån den bråkige CAVAT, plötsligt som ett fint pianissimo återigen SFÄRERNAS MUSIK, Hela luften tycktes dallra av färger och musik.

“Så vackert det är”, tänkte hon, “med fjället Akka som ligger i bakgrunden och myser med vit krona långt borta och Kallaktjåkko mittemot på andra sidan sjön.” Hon kunde knappt slita sig från skådespelet.

Men CAVAT, som ju inte hade lika fint musiköra som CAVATINA, började bli otålig och ville simma under vatten och titta på fiskar. Han hade just sett en fågel med svalstjärt, en Fjällabb, son för ovanlighetens skull försökt ta en fisk. Så han drog iväg med CAVATINA under vattnet.

Nere på djupet träffade de mycket riktigt på en hel del färggranna och silverskimrande fiskar. Det var Röding och Sik som simmade omkring och åt smådjur och samlade krafter tills de skulle upp i olika jokkar och leka frampå hösten, lägga rom och få ungar. En stor gammal Lake med lång skäggtöm hade utnämnt sig själv till Fiskal för att hålla ordning på de andra fiskarna så att de kom upp i rätt jokk. Men de andra brydde sig inte så mycket om honom. De var ju laxfiskar och hittade själva.

Visserligen är Akkajaure lång men allteftersom dagarna gick så hade hela Vattenskoleklassen kommit allt närmare Suorvadammen. Då fick de börja sätta fart för nu skulle de hjälpa till i kraftverket. Allt fortare gick det och rätt vad det var så dök de allesamman in genom en stor lucka och rakt ner i ett mörkt schakt. Rätt på skovlarna till stort turbinhjul hamnade de, så att hjulet av trycket snodde runt med väldig fart. CAVAT och CAVATINA blev alldeles yra i mössan och var jätteglads når de väl kom ut i älven igen på andra sidan dammen.

“Nu har ni varit med och gjort elektricitet”, sa Vattenläraren. “Vi kan ju alltid hoppas att en del av den elektriciteten kan vara till nytta i Människornas arbete med Vattenvård också. Så är vårt arbete inte helt bortkastat.”

Glada dansade de vidare. Då berättade Vattenläraren att de nu kom till Stora Sjöfallet. Det fanns fortfarande kvar. Fast man kunde ju knappast kalla det för “Stora” längre, i synnerhet som det inte fanns något “Lilla” att jämföra med. Men Vattenläraren tyckte i alla fall att de borde passa på och hoppa ut i luften när de kom ut i fallet, så skulle de nog få se något vackert ändå. – Och hoppade gjorde de.

Och se! Då sken SOLEN på dem så att de började lysa i Regnbågens alla färger. De bildade tillsammans faktiskt en riktig Regnbåge, inte lika stor som bågen över Akkajaure förstås, men en liten en, tvärs över Stora Sjöfallet, och med lika vackra färger. Och därifrån Regnbågen fick de ändå en fin vy över Stora Sjöfallet, som bildade liksom en blågrönskimrande slöja mellan de branta klipporna, vackert brämkantad av yrande vitt skum. Det var nog glädjeskum det också, i glädje över att finnas till trots allt. Och bruset från fallet var gom basackompanje­mang till SFÄRERNAS MUSIK, tyckte CAVATINA.

På det här viset gick dagarna för CAVAT och CAVATINA med omväxlande lek och ras och skolgång. De tyckte de hade det ganska bra egentligen. NATUREN var så vacker och vattnet så rent.

Lule älv som de färdades i blev emellertid större och större av alla jokkar som stötte till från alla håll med nya miljarder av Vattendroppar. Ibland gick det fort utför forsar och ibland långsamt genom avlånga sjöar. De fick vara med och driva många fler kraftverk som hade sådana där konstgjorda sjömagasin ovanför sig och de började känna sig riktigt erfarna och duktiga. Men berättelsen skulle bli alldeles för lång om jag skulle berätta allt som de fick vara med om.

Glada vattendroppar kan bli sura

Skolundervisningen fortgick i episoder. CAVAT och CAVATINA, som märkt att vattnet omkring dem inte alltid var så rent längre, fick än en gång lära sig att det fanns en hel del farligheter som Vattendroppar kunde råka ut för, speciellt i vissa sjöar.

Det fanns t.ex. på sina håll en del besvärliga individer som släppte sig ner från rökmoln, gom kom från fabriker där man eldade med olja eller kol. De kallas för Essotvåor och stavar sitt namn S02.

Essotvåorna har ingenting direkt med bensin att göra, även om bensin och oljor i sig själva kan vara nog så besvärliga med i vatten. Men bensin- och oljedroppar trivs normalt inte ihop med Vattendroppar utan försöker undvika dem. Men olyckor kan ju inträffa genom Människors slarv och då får Människorna själva försöka skilja dem åt.

Essotvåorna är värre än bensin- och oljedropparna. De hänger sig på Vattendropparna och gör dem magsjuka – de får för lågt pH-värde – så de stackars Vattendropparna blir så sura så sura.

Nu har emellertid Människorna hittat på att ge dem kalk som medicin och det tycks hjälpa ganska bra. Men det vore ju bättre om de helt kunde hindra de där Essotvåorna att komma ner till vattnet. För det är ju inte bra med för mycket medicin heller. För oss Vattendroppar vore nog trots allt kärnkraft bättre än olje- och koleldning.

Värnplikt

När Vattenskolan närmade sig de tätbebyggda områdena kring Lule älv började det bli tid för CAVAT och CAVATINA att göra sin värnplikt i VATTENVÄRNET.

Värnplikten är uppdelad på två perioder. Först ska Vattendropparna ha grundutbildning och tjänstgöra i ett VATTENVERK och sedan kommer en fortsättning i ett AVLOPPSVERK. CAVAT och CAVATINA ryckte in till VATTENVERKET genom en lång rörledning, en intagsledning, och passerade in i Vattenverket genom en gallerport, så att inga obehöriga föremål skulle slinka med. Först blev de insläppta i ett utrustningsrum, som kallas Doseringskammare, där de blev försedda med en kemikalie (aluminiumsulfat), som de skulle använda senare i jobbet.

Därefter hamnade de i Flockningsbassäng, som kallas så därför att här skall Vattendropparna samlas i grupper och med hjälp av kemikalien klibba ihop den smuts, som finns i vattnet, till flockar, allt medan de snor runt i ett i ett för att få med så mycket smuts som möjligt, ända tills flockarna blir flera millimeter stora.

När så flockarna är stora nog får Vattendropparna ta dem med sig genom en ny rörledning till en Sedimenteringsbassäng. Men här är det inte tillåtet att rusa omkring som i förra bassängen utan här ska de röra sig långsamt från ena ändan av bassängen till den andra.

När Vattendroppar rör sig långsamt så orkar de inte bära så tunga saker som när de har hög fart. – Ungefär som flygplan. – Då tvingas de att släppa smutsflockarna så att dessa sjunker till botten, de sedimenterar precis som sandkornen i Virihaure. Det är det som är meningen. För på botten kan smutsen skrapas ihop och köras bort.

Nu har Vattendropparna blivit av med den mesta smutsen. Men innan de får rycka ut från Vattenverket måste de passera ett Sandfilter som en extra kontroll att de inte tar med sig någonting ut av smutsen. I Sandfiltret är det så trångt mellan sandkornen så CAVAT och CAVATINA känner sig helt renskrapade och fina när de blir utsläppta till en Pumpstation.

Efter att här ha fått lite pH-justering med kalk – de kunde ju ha blivit lite magsura av smutsen – och fått en vaccinspruta med klor för att kunna stå emot eventuella bakteriesjukdomar får de gratisskjuts upp i Vattentornet.

CAVAT och CAVATINA har nu fullgjort första perioden av värnplikten och får lite ledigt i vattentornet och vattenledningarna.

I dethär stadiet brukar en del Vattendroppar begära uppskov med andra perioden av värnplikten och i stället bli AQUAMEDIER, som är en sorts motsvarighet till Människornas akademiker. Aquamedierna får specialutbildning i AQUADEMIEN för att sedan tjänstgöra i laboratorier eller på sjukhus. En del kommer till fabriker och verkstäder osv. En del får syssla med forskning och uppfinningar. Finns det egentligen någonstans där Vattendroppar inte är med på ett hörn!

Men CAVAT och CAVATINA tänker inte begära uppskov denhär gången. De vill så snart som möjligt ut i NATUREN igen. Därför rycker de in direkt till AVLOPPSVERKET. Det sker liksom förra gången genom en rörledning och en gallerport.

Men usch vad smutsigt det är omkring dem! “Dethär var inget vidare trevligt”, tyckte CAVATINA.

“Jag håller med”, sa deras lärare, “men ni kan ju trösta er med att ni nu ska få göra en verkligt fin insats för Vattenvärnet.”

Tålmodiga som vanligt så satte de igång med tjänstgöringen.

På sätt och vis påminde det hela rätt mycket om Vattenverket med särskilda bassänger för brådskande flockning och andra för långsamt sedimenteringsarbete. Men lite annorlunda var det i alla fall.

Avloppsreningsverket består av tre delar eller steg, som kallas Mekaniska, Biologiska och Kemiska steget i tur och ordning.

Den Mekaniska delen består egentligen bara av Sedimenteringsbassänger, där det mesta av den synliga smutsen sjunker till botten och blir bortskrapad. Men i vattnet finns också en del malliga fettklumpar, som är släkt med oljorna, och bara vill flyta ovanpå. Men det hjälper inte, de blir bortskrapade därifrån också. Man brukar ibland ha en särskild, mindre bassäng för fettet, där man blåser in luft så att fettklumparna fortare kommer upp till ytan.

Från den Mekaniska delen åkte CAVAT och CAVATINA över till det Biologiska steget. Och här är det verkligen liv på luckan.

Det finns olika slag av biologisk rening men den här typen som CAVAT och CAVATINA hamnat i, består av två bassänger efter varandra och kallas Aktivt-slam-rening. Den heter så därför att man i den första bassängen föder upp små, små husdjur som hjälper till med renhållningen för de är en sorts allätare, som slår sig ihop till aktiva slamflockar. Det är massor av de där snälla MIKROORGANISMERNA som CAVAT och CAVATINA fick lära sig om i Firnskolan, mest bakterier. Får de här bakterierna bara rikligt med syre genom att man blåser in massor med luft i vattnat så jättetrivs de och äter och äter och äter av all smutsen i vattnet. Också de allra minsta nästan osynliga smutskornen hittar de. Då växer de och blir stora och kraftiga och får massor med bakteriebarn som också är matfriska. Nu är det Vattendropparnas jobb att sno runt och driva ihop de här husdjuren i större flockar – ungefär som i Vattenverkets flockningskammare, fast här behövs ju ingen hjälpkemikalie tack vare husdjuren.

Från Aktivt-slam-bassängen får Vattendropparna ta slamflockarna med sig över i Klarbassängen som avslutar det biologiska steget. Klarbassängen fungerar som en sedimenteringsbassäng, så att alla bakterieflockarna med all smutsen som de ätit sjunker till botten och kan skrapas bort.

“Men vad gör man med all smutsen som Människorna samlar ihop?”, frågade CAVAT.

“Det var en bra fråga”, sa läraren. “Jo, slammet pumpar man upp i en Rötkammare. Där får det vara i tre eller fyra veckor och rötas – multna kan man ju säga. Där hjälper också en del Mikroorganismer till. Samtidigt tillverkar de gas som går att elda med, metangas. Den samlar Människorna upp i en gasklocka och använder till att värma upp hus med. När slammet har rötat färdigt kan man göra jord av det till parker och liknande.”

När CAVAT och CAVATINA kommit så långt i sin reningstjänst känner de sig ganska belåtna för nu ser vattnet faktiskt riktigt rent och klart ut. De tycker nästan att de kunde få släppas ut i Lule älv igen.

Men se det får de inte.

Medan CAVAT och CAVATINA hållit till i avloppssmutsen har de själva fått i sig en hel del ämnen som de inte får dra med sig ut i älven för de kan vara giftiga i längden både för dem själva och för djur och växter. Det är bland annat salter av tungmetaller, sådana som kvicksilver och koppar, som måste bort. Därför måste Vattendropparna botas med särskilda kemiska mediciner. Och det sker Kemiska steget.

Kemisk rening tycker sig CAVAT och CAVATINA ha varit med om förr för den består av Doseringskammare, Flockningsbassäng och Sedimenteringsbassäng, precis som i Vattenverket. Och kemikalien som de utrustas med tycks vara densamma också. Därför klarade de Kemiska steget som en dans.

Och efter en avslutande desinficering med klor blev de så äntligen utsläppta i Lule älv.

Vilken härlig känsla att få vara ute i NATUREN igen och hoppa på vågkammar. och titta på REGNBÅGEN! Och lyssna till SFÄRERNAS MUSIK!

CAVAT och CAVATINA och alla de andra Vattendropparna blev högtidligt avtackade av Laboratoriechefen på Avloppsverket för att de gjort en så fin miljövårdsinsats i sin värnplikt. För han såg i sina provtagningar att vattnet hade blivit riktigt rent. Och det tacket var Vattendropparna verkligen värda.

Epilog

Så drog då CAVAT och CAVATINA iväg mot nya öden och äventyr, som egentligen är en annan historia.

Men så småningom kom de ut i HAVET som var så stor så stort så de nästan höll på att tappa bort varandra. Men så passade de på när en stor våg kom och hoppade iland på en kobbe ute i yttersta havsbandet.

Där var så lugnt och fridfullt. Och SOLEN sken och värmde så gott. CAVAT och CAVATINA låg och njöt och småpratade om allt de fått vara med om.

Men i den sköna värmen på klipphällen blev de så sömniga. Och rätt vad det var så sov de båda två.

Då log SOLEN. Och så förvandlade hon dem till små Ång-änglar. Lättare än dun svävade CAVAT och CAVATINA, osynliga för alla andra, upp mot Himmelssfärerna för att själva vara med i Sfärernas Musikorkester.

Och vem vet! En dag, någonstans, så väcks de kanske till liv igen på ett Moln i en helt annan del av världen och får vara med om nya roliga och spännande äventyr.

Ordförklaringar

Sid
3 STALAKTIT, hängande droppstensbildning som skapas av droppande kalkrikt vatten. Där vattnet når marken kan det uppstå uppåtriktade tappar som benämnes STALAGMITER.

5 LOOPING, ROLL, SPIN, konstflygningemanövrer i volter och spiraler.

5, 17, 21 SFÄRERNAS MUSIK, toner som enligt Antikens föreställning frambringas av främmande planeter och stjärnbilder. Tonerna kunde ej uppfattas av människan.

6 FIRN, grov kornsnö som brukar förekomma på glaciärer. När firnlagret blir tillräckligt tjockt ökas trycket så starkt mot djupet att firnen omvandlas till glaciär-is.

8, 26 MIKROORGANISMER, små, oftast encelliga djur (eller växter) som ej är synliga för blotta ögat, storlek upp till 1/20 millimeter. En stor grupp är bakterierna. Dessa betraktas kanske mest som sjukdomsalstrare. Många typer är dock nyttiga och nödvändiga i t.ex. jäsning eller viss ostframställning. En del bakterier frigör järn och andra svavel ur i vattnet lösta salter. Många mikroorganismer fungerar som renhållningshjon i naturens egen stora biologiska självreningsprocess.

10 EROSION, bortnötning av berg- och jordarter genom vindens eller vattnets eller isens rörelser. Erosionen kan ibland bli så kraftig att katastrofer uppstår genom t.ex. raserade dammbyggnader, broar och vägar.

10, 24 SEDIMENTERA, sjunka. Material som är uppslammat i vatten t.ex. på grund av erosion, sedimenterar när vattnets hastighet avtar, det tyngsta materialet först och det lättare senare allt eftersom hastigheten minskar. Deltabildning i floder är t.ex. en följd av sådan sedimentation.

11 ASSIMILATION, växternas sätt att med hjälp av solenergin och deras eget gröna färgämne, klorofyllet, omvandla oorganiska kemiska ämnen som t.ex. kolsyra och salter innehållande kväve och fosfor m.m. till organiska föreningar. Denna omvandling kallas fotosyntes.

21 S02, svaveldioxid, bilda med vatten svavelsyra.

21, 24 pH-VÄRDE, ett mått på vätskors surhetsgrad. Om pH är lägre än 7 är vätskan sur, är det över 7 är den basisk. Dricksvatten bör normalt ha ett pH-värde av 7 à 8.

22, 26, 27 SEDIMENTERINGSBASSÄNG, den vanligaste formen för mekanisk avskiljning av partiklar ur vatten. En annan form är FLOTATION, varvid man medelst luftinblåsning bringar partiklarna att flyta upp till ytan.

24 SANDFILTER, en bädd av sand med 1-1,5 m tjocklek. Sandkornens storlek är oftast omkring 0,3 – 0,8 mm. Vattnet får normalt passera genom bädden uppifrån och ner, varvid partiklar i vattnet frånsilas på ytan eller strax under. Därifrån transporteras par­tiklarna bort genom kraftig returspolning underifrån medan tilloppet ovanifrån är avstängt.

24, 27 KLOR, användes för att desinficera vatten och avloppsvatten innan det lämnar reningsanläggningen. Klordosen får inte vara så stor att den ger smak åt dricksvattnet eller, när det gäller avloppsvatten, kan skada växter och djur.

27 TUNGMETALLER, gemensam benämning på en del metaller såsom kvicksilver, koppar, nickel, järn, mangan, zink och krom, vilka i ett eller annat avseende kan vara giftiga, när de förekommer i alltför stor koncentration i naturen.

VATTNETS CIRKULATION i naturen åskådliggöres i stora drag av nederbörd – avrinning – avdunstning – kondensering i kallare luftlager – nederbörd – avrinning … osv. Nederbörden i form av regn och snö m.m. motsvarar i Sverige ca 0,5 m vatten över hela ytan.

Bara 1/3 av detta avrinner såsom ytvatten i bäckar, sjöar och älvar och ut i havet. Ner i marken sipprar 1/6 och bildar grundvatten. Även grundvattnet söker sig så småningom ner mot vattendragen, sjöarna och havet, i den mån det inte på vägen tas upp av växterna.

Resten av nederbörden, alltså ca hälften, avdunstar tämligen direkt från marken och växterna och från alla vattenytor utan att bilda grundvatten. – Det är därför som det är tämligen meningslöst, eller i varje fall slösaktigt, att vattna gräsmattor i starkt solsken.