Originalpublicering 2022-10-17
av Eber Ohlsson
Malmös politiker och tjänstemän ansåg länge att avloppsvattnet från staden inte behövde genomgå rening. Självreningen i recipienten Öresund med sitt flöde på 3 000 – 4 000 m3/s skulle vara tillfyllest, men krav skulle kunna komma senare. Drätselkammarens andra avdelning (DK II – 1955 namnändrad till gatunämnden) skrev 1947-10-14: ”Även om det för närvarande är möjligt att utan rening utsläppa avloppsvatten i Öresund, kan nämligen enligt avdelningens mening den tid komma, då krav uppställas på en rening av avloppsvattnet före dess utsläppande.”
Alternativet till rening blev att förlänga utloppsledningarna, så att utsläppet skedde längre från stranden och på större djup. Ett sådant beslut togs i stadsfullmäktige den 20 maj 1949, där utloppsledningen från Rosendals avloppspumpstation förlängdes med 1 750 m (Ø 2,0 m).
Länsstyrelsen fick tillfälle att yttra sig och i en skrivelse 1949-02-22 ansåg man att det var ofrånkomligt att avloppsvattnet från Rosendals avloppspumpstation skulle renas. DK II å andra sidan skriver 1949-03-29 att den ej är övertygad om behovet av att avloppsvattnet renas. I varje fall måste ett beslut om rening föregås av betydligt mera ingående utredningar än dem, som nu föreligga. ”Det kan därvid befinnas, att olägenheter ej uppstå av det obehandlade avloppsvattnets utledande i Öresund med dess mycket stora vattenomsättning.”
I stadsfullmäktiges protokoll (bihang nr 169/1949) har vattenverkschefen Alfred Jerdén i en bilaga förklarat varför det är fördelaktigare att förlänga utloppsledningarna och eventuellt att under badsäsongen klorera avloppsvattnet än att bygga ett reningsverk. Alfred Jerdén var känd för att vara mycket sparsam (Se Pennvässare och pennförlängare).
Men alla var inte nöjda med att enbart förlänga utloppsledningarna. Några ledamöter i Malmö stadsfullmäktige från Högerpartiet (Gösta Jacobsson, E Nordqvist, Hans-Erik Bachmann, Jean Braconier, Nils Mårtensson och Siri Winter) motionerade den 7/11 1949 (bihang 443/1954) om att man skulle utreda frågan om förbättring av anordningarna för avloppsvattnets utsläppande.
Skälet till motionen var beslutet den 20 maj 1949 (se ovan) att bevilja anslag till förlängning av utloppsledningarna från Rosendals kloakpumpstation. Det motionärerna speciellt noterade var att DK II icke var övertygade om behövligheten av att avloppsvattnet renades.
”Frågan om utloppet för stadens kloakvatten har,”…”kanske kommit i ett annat och nytt läge genom den barnförlamningsepidemi [polio] som uppträdde i staden under sommaren”. En epidemi med 132 sjukdomsfall. Motionärerna skriver vidare att ”Orsakerna till barnförlamning äro visserligen icke kända för vetenskapen, och det är givetvis möjligt, att de inträffade sjukdomsfallen icke ha något som helst sammanhang med avloppsvattnet. Motsatsen kan dock vara fallet, och det är uppenbarligen icke uteslutet, att sjukdomsfall verkligen förorsakats genom bakterier i avloppsvattnet.” Motionen besvarades inte förrän fem år senare (bihang 443/1954).
Motionen skrevs alltså 1949, senare blev det klarlagt att barnförlamning (polio) orsakades av ett virus. Vaccin mot polio började ges i Sverige 1957, där det blev flera påfyllnadsdoser under ett antal år framåt, vilket en som var med då minns.
Den stora utredningen om avloppsrening i Malmö blev klar 1955, där det första avloppsreningsverket byggdes vid Sjölunda och stod klart 1963. Något avloppsreningsverk vid Turbinen blev det inte, utan avloppsvattnet pumpades till ett utbyggt Sjölunda avloppsreningsverk (Se (Avlopps)vattennära boende). Landshövding Nils Hörjel invigde 1980 en tredje etapp av Sjölunda (Se En landshövdingespolning). Se även Avloppsreningshistoria.