Originalpublicering 2009-03-07

Eber Ohlsson


Hyllietornet är en smäcker konstruktion, med en höjd ovan mark på 62 m, samt en ytterdiameter på 52 m. Enbart vattnet i reservoaren väger 10 200 000 kg.

Vattentorn är som namnet antyder en vertikal byggnad, med upp­gift att ha en god mängd vatten tillgängligt för abonnenterna och detta levererat med ett tillfredsställande tryck. Men vertikaliteten har också gett upphov till episoder. Några av dessa gäller vattentornet i Hyllie, Malmö.

Servering trots allt
När ett nytt vattentorn skulle byggas i Hyllie, anordnades det en allmän arkitekttävling. I tävlingens förutsättningar fanns att tornet övervåning skulle utnyttjas till utsiktsplats och restaurang för 100 gäster.

Första pris gick till förslaget ”Drabant”, ritat av Kjessler & Mannerstråle AB i Stockholm. Det var också det förslag som byggdes.

Tornets form fick ett gott betyg av prisnämnden, förslaget utmärktes av spänst, kraft och elegans. Till det kan tilläggas att reservoaren av många upplevts som svävande, ett flygande tefat. Prisnämndens kritiserade däremot att köksytan var för liten i förslaget.

När det under projekteringstiden fanns behov av att banta byggkostnaden, blev givetvis behovet av en restaurang ifrågasatt, varför denna togs bort från projektet.

När tornet stod klart, men före idrifttagandet, uttrycktes önskemål om att det trots allt borde bli en enkel form servering överst i tornet. En sådan kaffeservering som det aldrig blev i Botildenborgstornet. Därför gjordes en del mindre föranstaltningar i Hyllietornet, samt tecknades kontrakt med en arrendator.

Ett för tungt parti
Den nya serveringen skulle öppna den 1 maj 1973, men dagen före lånade det socialdemokratiska partiet utsiktsplanet. Detta år var det valår, varför partiet nog tyckte att det var en attraktiv idé att på valborgsmässoafton, låta allmänheten och väljarna fritt få komma in i det nya vattentornet och från utsiktsplanet skåda staden, slätten och Öresund.

Skribenten hade denna dag fått till uppgift att öppna tornet och ge instruktioner till vattentornslånarna om regelverket för tornet. Det kom många förväntansfyllda besökare redan på förmiddagen, och följaktligen köbildning vid hissen. Allt fungerade dock som planerat, och skribenten kunde åka och hålla lunch.

När han efter lunchen återvände till vattentornet, stod brandkåren där. Det visade sig att när hissen skulle gå ner med en reglementsenligt fylld hiss, hade någon kraftig person trängt sig in. Det blev ett för tungt parti. Hissen fastnade på vägen, och hisspassagerarna hade inget annat att göra än att vänta.

Brandkåren fick då från maskinrummet manuellt veva upp hissen till utsiktsplanet, så att de prövade men oskadade passagerarna kunde få lämna den lilla mobila lokalen. Skribenten fick inskärpa regelverket för vattentornslånarna, och se till att hissväljarna inte blev för många.

Flygande drake från flygande tefat
I närheten av Hyllie vattentorn ligger Krocksbäcks fritidsgård, så när fritidsgården i mitten av 1970-talet skulle ha ett arrangemang för sina ungdomar, blev givetvis tornet en ny och spännande plats att ha aktivitet vid.

För att då nyttja tornet och speciellt dess höjd, hade fritidsgården lyckats engagera en tysk drakflygare eller hängflygare som är dess mer prosaiska namn. Han skulle från tornreservoarens tak kasta sig ut i luften och glidflyga mot marken.

Skribentens uppgift var att ge glidflygaren tillträde till tornets övre region samt tillse att han inte skadade reservoarens översida, då han skulle springa ut mot reservoarens kant för att få luft under vingarna. Här gällde vita gummiskor.

Så kom då den publikdragande begivenheten. Skribenten såg drakflygaren springa ut mot kanten med sin hängglidare. När han nådde tornkanten, så försvann han rakt ner.

Det var oroväckande, vad skulle hända drakflygaren? Under någon minut andades skribenten tungt. Men det lättade då han åter såg tysken glidflygande, för att till sist ta mark på ett normalt sätt.

Förklaringen till att han dök neråt, var hans låga fart där. Det finns inga uppvindar vid tornet, som då glidflygare lämnar ett bergväggsstup, eftersom Hyllietornet har en aerodynamisk form som ett flygande tefat. Men det är troligen den enda gång­en någon tappat fotfästet vid Hyllietornets reservoarkant.