Originalpublicering 2006-03-28

Eber Ohlsson

1 april 1976
Den 1 april för 30 år sedan började vi flexa, dvs gavs möjlighet att inom vissa gränser själv bestämma vår arbetstid. Denna reform gällde då primärt de som arbetade i stadshuset. Före den 1 april 1976 var det fasta arbetstider som gällde.

Dag­en startade klockan 08.00 och slutade 16.30, med lunchpaus mellan 12.00 och 12.30. Innan flextid infördes, kunde givetvis ändå läkare besökas eller andra viktiga personliga ärenden uträttas på dagtid, och detta då utan löneavdrag. Det var väl inte helt ovanligt att tjänstemän även gick till frisören på arbetstid.

Facitterminaler
När flextiden infördes måste arbetstiden registreras, och för detta ändamål fanns det terminaler av det klassiska svenska märket Facit vid vissa ingångar och lunchrum. Med nya flex/­id­kort och tryck på önskad knapp, i de flesta fall in- eller ut­knapp, men även på knappar för olika former av ledighet, kunde medarbetaren själv reglera sin arbetstid.

Från kvot 0,91 till 0,45
Flexmöjligheten var i början 07.00-08.30, 11.00-13.00 och 15.30-17.30, vilket innebar att den fasta tiden var 5 tim och den flexibla tiden 5,5 tim, mot dagens [2006] värden på 4 tim fast tid och 9 tim flextid. Vid varje månadsskifte stämdes flextiden av, och då fick det överförbara flextidssaldot var max +/- 10 tim. Överskjutande tid blev antingen struken eller blev till ett löneavdrag.

Olika system
Datorprogram och terminaler har inte arbetat utan problem under dessa 30 år. Redan premiärdagen bröt systemet samman. Sedan har vi haft olika flextidssystem, inklusive de klassiska tidkorten med stämpelur.

Det måste erkännas att alla fel som under årens lopp har funnits, inte alltid har kunnat skyllas på flextidssystemet, utan i många fall har den mänskliga faktorn orsakat problemen. Det gäller att inte vara tankspridd, eller tänka för intensivt på arbetsuppgifter då man kommer eller lämnar arbetsplatsen.

Bilder från broschyr utgiven av Malmö personalnämnd 1976.