Publicerad i personalbladet Vattenstänk nr 42 (1994-09-19)
Eber Ohlsson
Kommunfullmäktigevalet den 18 september 1994 visar att Malmö stad under de kommande 4 åren får socialdemokratisk majoritet. Hur påverkar detta VA-verkets situation?
Vi har ställt en del frågor till socialdemokraternas talesman i dessa frågor Emmanuel Morfiadakis. Han är för närvarande vice ordförande i gatu- och trafiknämnden, beställarnämnden inom VA-området.
─ Emmanuel, försäljningen av VA-verket blev bordlagd på kommunfullmäktiges augustimöte, vad händer nu?
Kommunfullmäktige (nuvarande sammansättning) sammanträder den 29 september och då räknar jag med att ärendet återremitteras till gatu- och trafiknämnden. Eftersom socialdemokraterna var emot försäljningen av VA-verket till Anglian Water kommer varken denna eller försäljning till någon annan att äga rum.
─ Kommer beställar- och utförarnämnder att finnas kvar i dess nuvarande form?
Våra tankar är att inte splittra en fungerande verksamhet. Personalen skall inte oroas av nya omorganisationer om verksamheten fungerar väl. Det kan vara bra med ett konkurrenstryck på förvaltningarna. Men det skall inte vara en uppdelning av den politiska ledningen. Om beställarutförarkonceptet skall vara kvar, skall beställarfunktionen inte vara en stor organisation. Beställarfunktionen skall minimeras.
─ Hur ser socialdemokraternas vision ut om en regional samverkan inom VA-området? Visionen för vatten resp avlopp?
Socialdemokraterna har en stark vilja till regional samverkan inom VA-området. Det är samma tankar som VA-verket Malmö fört fram. Det blir också ett av de första uppdragen att utreda hur en sådan samverkan kan se ut.
─ Vilken regional samverkan är realistisk inom den kommande fyraårsperioden?
Samverkan blir det troligen med de kommuner där vi redan idag har ett samarbete. Då tänker jag i första hand på Sydvattens 11 medlemskommuner.
─ Hur blir personalsituationen på VA-verket? Neddragningar? Avskedanden?
Rationaliseringar och effektiviseringar kommer att ske även i framtiden. Med stor sannolikhet kommer vi att se över på administrationsfrågorna. Det blir inte några neddragningar eller avskedanden. Personalen skall känna arbetsro. En regional samverkan, som tillför verksamheten flera arbetstillfällen, kommer att uppväga eventuella rationaliseringar av verksamheten.
─ Har Du andra synpunkter på VA-verksamheten?
Det har varit en lång och besvärlig situation under den senaste tiden för både va-personalen och för mig. Jag hoppas nu att vi med förnyade krafter kan se till att VA-verket och personalen kan få syssla med det den är bäst på, producera och leverera dricksvatten och ta hand om och rena avloppsvatten.
Efterskrift (2009-01-18)
Malmö styrdes av en borgerlig majoritet 1991-1994, och under denna period önskade majoriteten konkurrensutsätta VA-driften. Olika intressenter gavs möjlighet att lämna anbud på va-driften. Anglian Water gav lägsta priset, följt av VA-verket självt, samt några internationella vattenbolag.
Dåvarande oppositionen i Malmö var emot att privatisera driften. När det sommaren 1994 var tid för beslut i Malmö kommunfullmäktige, var det inte lång tid kvar till valet i september. Ett av partierna i den borgerliga majoriteten önskade då skjuta på privatiseringsbeslutet till efter valet.
På valsöndagskvällen den 18 september, såg skribenten, som var redaktör och ansvarig utgivare för Vattenstänk, att resultatet av rösträkningen skulle innebära att socialdemokraterna åter skulle komma till makten i Malmö.
För en personaltidningsredaktör var det en självklarhet att intervjua de nya makthavarnas talesperson i VA-frågor, Emmanuel Morfiadakis. Vad ville den nya majoriteten?
Redaktören faxade därför på måndagsmorgonen över frågor till Emmanuel Morfiadakis, och fick senare på dagen hans faxsvar. Med detta material redigerades och distribuerades redan på måndagen ett nytt nummer av Vattenstänk.
På torsdagen kom ett brev från Sten-Åke Tjärnlund. På denna tid tillhörde VA-verket Förvaltningen för Teknisk Produktion, och chef för denna var Sten-Åke Tjärnlund. Se nedan.
Eftersom det officiella brevet diariefördes, hade det nått chefen för VA-verket, Bengt ”Ludde” Persson, innan det sändes till den ansvarige utgivaren (skribenten). Ludde hade satt ett Post-it-meddelande på brevet.
Där stod: ”Eber! Var inte orolig för detta! Det löser sig. Jag har pratat med Tjärnlund. Kontakta mig. Ludde”
Skribenten var inte det minsta orolig, tvärtom var han mycket stolt. Det är inte var dag man som ansvarig utgivare kunde få ett sådant brev. Brevet sattes därför inom glas och ram och hängdes upp på kontoret.
Givetvis förstod skribenten att det inte var det okontroversiella personalbladet som var den springande punkten, utan mer brevskrivarens spontana oro för sig och den förvaltning han var chef för.
Mycket riktigt, VA-verket blev en egen förvaltning och Förvaltningen för Teknisk Produktion upplöstes. Brevskriven fick en tjänst på sjukhuset UMAS, och blev även där missnöjd med något och skrev då ett brev till kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu. Brevskrivaren fick därefter sluta sin tjänst i Malmö.
En mindre förändring gav brevet till den ansvarige utgivaren av Vattenstänk dock upphov till, rubriken under titeln Vattenstänk ändrades från ”Information från VA-verket” till ”Personalblad för VA-verket”. Därmed skulle inte någon, skrivkunnig eller ej, kunna misstolka informationen.