Originalpublicering 2005-12-08

Eber Ohlsson

Tjänstebeteckningar
En välfungerande organisation har en struktur, som definierar arbetsuppgifter och beslutsnivå. Denna organisation, inte sällan hierarkisk, visualiseras i bl.a. tjänstebeteckningar.

Be­teck­ningar som återspeglar det samhälle de finns i. I den upplevda vardagen är detta inte något som dissekeras, det är något som först klarnar i ett tidsperspektiv.

Numrering, prefix och suffix
Ser man på dagens VA-verk i Malmö [2005] och jämför med gårdagens, så finns det åt­minstone en skillnad. Vi har idag inga numrerade tjänstebeteckningar.

Förr fanns det 1:e ingenjör, 1:e byråingenjör, 1:e maskinmästare, 2:e maskinmästare, 1:e maskinist, 2:e maskinist, 1:e ritare, 1:e kartritare, 1:e kanslist, 1:e kontorist etc.

Det fanns också tjänstebeteckningar med ställningsprefix som överingenjör, biträdande rörnätsingenjör, biträdande schaktmästare eller tjänstebeteckningar med ställningssuffix som kanslibiträde, kontorsbiträde, kontorsassistent, tekniskt biträde, lab. assistent etc.

Det mesta av detta har försvunnit, kvar finns endast några biträdande och en assistent, ord närmast att betrakta som relikter.

Rangordning
Med numrering var det normalt enkelt att förstå rangordningen. En kartritare blev efter befordran 1:e kartritare. Däremot blev en ingenjör inte inte 1:e ingenjör direkt, utan befordrades först till byråingenjör, för att därefter bli 1:e byråingenjör, och först då, om förutsättningarna fanns, 1:e ingenjör. En överingenjör var chef för en avdelning, medan en förste ingenjör var chef för en byrå.

Titel
Tjänstebeteckningen blev samtidigt en titel, vilket för en del individer var en viktig statussymbol. Och att titeln var viktig, belyses bl.a. i telefonkatalogens sökbegrepp. Första sökbegreppet var liksom i dag Efternamnet, men andra sökbegreppet var inte Förnamnet, utan här gällde i stället Titeln.

När man därför skulle söka i katalogen efter en person med ett vanligt efternamn, gällde det att veta personens titel, om inte efterforskningen skulle bli alltför tung. När en medarbetare på VA-verket en gång skulle söka i rikstelefonkatalogen efter en ingenjör och kollega med ett vanligt sonnamn, så hade hon svårt att finna sin kollega där.

Han fanns inte under Ingenjör. Ja visst, han var nog byråingenjör. Men inte heller under Byråingenjör gick det att finna honom. Till sist fann hon honom under Förste byråingenjör, en tjänstebeteckning/titel han nyligen hade fått.

Förkortade tjänstebeteckningar
Variationen på tjänstebeteckningar är idag mycket större och återspeglar bättre de arbetsuppgifter medarbetaren har, men medför även att tjänstebeteckningarna, om de används, skrivs ut i klarskrift.

Det fanns emellertid en tid då tjänstebeteckningarna syntes vara huggna i sten, och då dessa beteckningar ofta förkortades.

Det var förståeligt att man önskade att minska skrivarbetet vid en tid då allt skrevs för hand eller på maskin och klipp-och-klistratekniken mer förde tankarna till förfalskare än till datorarbete. Här nedan finns en lista på några av dessa officiella förkort­ningar (1960-tal och framåt):

D = VA-direktören
Öpr = Överingenjören, Driftavdelningen (produktion)
Dri = Driftingenjör, Driftbyrån
Laf = Laboratorieföreståndare, Kontrollbyrån
Ödi = Överingenjör, Distributionsavdelningen
Ac = Arbetschef
Ri = Rörnätsingenjör
Iu = Ingenjör, URVA-byrån
Ii = Installationsingenjör, Installationsbyrån
Fiu = Förste ingenjör, Utredningsbyrån
Fik = Förste ingenjör, Konstruktionsbyrån, allmän
Fi X= Förste ingenjör, Konstruktionsbyrån, rörnät (Xson)
Nyc = Nybyggnadschef, Nybyggnadsbyrån
Fbi Y = Förste byråingenjör (Yson)
Pc = Personalchef

Ingenjörer 1953. Det var rätt att ha golfbyxor och fluga för en ingenjör.