Bo nära vattnet

Om tjänstebostäder

Originalpublicering 2006-02-18

Eber Ohlsson

---

Arbetsresor
Arbetsresor kan i många fall vara både ansträngande och tidskrävande. Hur annorlunda är det då inte att bo på sin arbetsplats?

Vädrets makter har då inte någon större påverkan på den korta transporten och lunchen kan ätas hemma, men å andra sidan kan den lediga tidens frihet bara bli nominell och inte reell.

Antingen att fritiden tar slut när något kärvar på verket eller att andra medarbetare och deras anförvanter har kontroll på hur man tillbringar sin fritid eller vem man umgås med.

Tjänstebostadstvång
Idag upplever nog de flesta det som en olägenhet med tjänstebostadstvång, det kanske till och med gäller landshövdingar. Men i äldre tid, då inte ens cykeln var varje mans egendom, och då möjligheten att få en bostad nära sin arbetsplats var mycket begränsad, var det nog tacksamt om arbetsgivaren ordnade bostaden.

Ur arbetsgivarsynpunkt var det också fördelaktigt med tjänstebostäder. Det blev möjligt att få fler sökande till en tjänst om bostadsfrågan var löst. Det kunde det inte heller vara oävet om personalen på sin fritid vistades nära arbetsplatsen, det blev trots allt någon form av kontroll att verksamheten gick sin gilla gång.

Fri bostad
Givetvis har även VA-verket och dess föregångare haft tjänstebostäder. Stadens äldsta vattenförsörjning tillkom 1582, och rännemästaren var den stadens tjänsteman som utövade tillsyn över anläggningen. Den rännemästare som tillträde 1592 fick något senare fri bostad och dessutom skattefrihet.

Pildammarna
Malmös första moderna vattenverk, Pildammsverket togs i drift på 1860-talet, och i maskinhuset fanns det även tjänstebostäder. Denna byggnad revs dessvärre i början av 1980-talet. På området fanns även en materialbod, som dessutom var eldarebostad.

Bulltofta
När Bulltofta­verket stod klart 1879, fanns i maskinhuset lägenheter för förste och andre maskinsten, men även ett rum på vinden för den ene eldaren, medan den andre eldaren var bosatt i Kirsebergsstaden.

När Bulltoftaverket år 1900 byggdes ut för att ta emot vatten från den nya Grevietäkten behövdes maskinhusets bostäder nyttjas för vattenverksdriften, varför det byggdes ett boningshus i närheten.

Denna byggnad fick tre lägenheter, en trerummare till förste maskinisten och två tvårummare till andremaskinisten respektive en av eldaren. Den andre eldaren fick flytta in i den enda kvarvarande bostaden i maskinhuset, en enrummare som tidigare andremaskinisten haft.

För att bereda bostad åt mer personal på verket, byggdes ett nytt hus 1921 åt maskinmästaren, VA-verkets enda tjänstebostad i ett trähus. Den nya bostaden var på fyra rum och kök. Den lägenhet som därmed frigjordes, omgjordes till två enrumslägenheter.

Grevie
Även ute i Grevie fanns det behov av en bostad för den vakt som där hade tillsyn över vattentäkten. Därför uppfördes där år 1900 en vaktstuga med två rum och kök, och ett separat kontorsrum. År 1929 när pumpningen blivit mer omfattande uppförde man ytterligare ett hus för maskinister, detta hus hade två lägenheter om två rum och kök.

Rosendal
När Rosendals avloppspumpstation byggdes 1907 blev det även här personalbostäder. I den prydliga tegelbyggnaden fanns bostäder för maskinmästare, andre maskinist, maskinistbiträde och vaktkarl.

Huset revs kring 1960 för att bereda plats för den nya motorvägsinfarten, Stockholmsvägen. Några nya ersättningsbostäder byggdes inte, vilket visade att bilismen både hade kört över och ifrån denna form av bostäder.

Turbinen
Med tillkomsten av Turbinens avloppspumpstation 1935 byggdes det ett hus med tjänstebostäder för de maskinister som var verksamma här. Huset bestod av två lägenheter om två rum och kök, och var snarlikt det som byggts i Grevie 1929.

När det stod klart att Rosendalsbostäderna skulle rivas, bestämdes det att Turbinen skulle få överta funktionen som huvudstation för verkets avloppspumpstationer.

Här förbereddes det därför sex friliggande tjänstebostäder på 300 m² stora tomter, med en 1:e maskinmästarbostad om fyra rum och kök samt fem maskinistbotäder om tre rum och kök, med gemensam tvättstuga och panncentral.

Detta förslag från 1958 blev kritiserat av avloppspumpstationernas maskinpersonal, som i skrivelse föreslår att inga tjänstebostäder byggs, och att fjärrövervakningen administreras på annat sätt.

Detta är indikation på att nya tider är i vardande. De klagande ville inte bli tvingade att bo i tjänstebostäder. De får rätt, några tjänstebostäder byggs inte, men föreslagen fjärrövervakning placeras på Turbinen.

Vomb
Det nya stora vattenverket i Vomb byggdes i ett ruralt landskap, vilket innebar att behovet av personalbostäder var stort. Därför byggdes det i slutet på 1940-talet fem en- och en halvplansvillor i rad utmed Vombvägen, där det första och lite större huset, och som dessutom hade garage i källaren var avsett för maskinmästaren.

De övriga fyra husen var avsedda för maskinister. Alla husen omfattade tre rum och kök, men där maskinmästarbostaden hade dessa rum på bottenvåningen och då fick därtill en oinredd ovanvåning. Alla de fem husen låg på 1 500 m² stora tomter.

Sjölunda
Vombverkets personalbostäder blev de sista som VA-verket byggde. När nästa stora verk, Sjölundaverket stod klar 1963, var verkets placering ute i Spillepengen inget attraktivt område för bostadsbyggande.

Dessutom hade samhällsutvecklingen blivit sådan att personalen hade möjlighet att ha egna personbilar, och därmed också möjlighet att lätt transportera sig till en bostad belägen relativt långt från arbetsplatsen.

Avveckling
På 1970-talet när den allmänna bostadsbristen bytts till dess motsats, blev tjänstebostadstvånget en hämsko för VA-verket.

Den befintliga personalen och inte minst de som sökte utlysta tjänster önskade att fritt få sin välja bostad, så därför var VA-verket tvunget att slopa tjänstebostadstvånget.

Det innebar att dessa bostäder en tid hyrdes ut till andra hyresgäster. I de fall bostäderna ligger inne på skyddsområde har dessa fått någon annan funktion.