Originalpublicering 2006-12-18

Eber Ohlsson

I en skrivelse år 1911 till Malmö stadsfullmäktige, anhöll tre frikyrkoförsamlingar i Malmö vördsamt om att avgiftsberäkningen för deras vattenförbrukning skulle ändras. Den gällande beräkningen utgick från deras fastigheters taxeringsvärde, men de ville i stället att den förbrukade vattenmängden skulle ligga till grund för beräkningen.

Som skäl anförde de att fastigheterna var byggda och endast använda till gudstjänstlokaler. I baptistförsamlingens Ebeneserkapell fanns det dock även predikant- och vaktmästarebostad.

I detta kapell, framhålls det, blev kranen till dopbassängen endast använd några gånger årligen. Detta sista argument måste baptistförsamlingen ha tvekat att anföra, eftersom det antyder att deras missionsverksamhet inte hade någon större omfattning, speciellt oroande eftersom ordet baptist betyder döpare.

Till sist i skrivelsen bad de om att få betona att deras församlingar arbetade för religiösa, sedliga och välgörande ändamål och att verksamheten uteslutande byggde på frivilliga bidrag, och att det därför inte blev någon vinst till fastigheternas ägare.

Drätselkammaren tillstyrkte avgiftsändringen och skrev att avgiften skulle bli reducerad med 40 % om den baserades på vattenmätning i stället för på taxeringsvärden. Stadsfullmäktige beslutade att göra ett undantag från vattenverkets reglemente, och tillät därför församlingarna att endast betala vattenförbrukning enligt vattenmätare och till en kostnad av 20 öre per kubikmeter.