Broschyr senast publicerad 1997.

av Eber Ohlsson

I mer än 440 år [2022] har Malmö haft en i samhällelig regi ordnad vattenförsörjning, den äldsta i Sverige. Nedan följer en kort beskrivning i text och kart­or av Malmös vattenförsörjning sedan 1582. Nuvarande Gamla staden med Stortorget samt den naturliga kustlinjen har i alla kartbilderna använts som referens.

1582-1864
1582 dämdes Korrebäcken upp och första Pildammen bildades. Vattnet leddes i vattenledningar av urborrade trästockar till en murad brunn på Stortorget. Senare lades även träledningar i omgivande gator till kvartersbrunnar.

Rännemästaren, stadens förste VA-tjänsteman, anskaffade och utövade tillsyn över rännorna (vattenledningarna).

1864-1879
Malmö byggde 1864 ett modernt vattenverk, Pildammsverket. Vattnet togs från de utvidgade Pildammarna, behandlades i långsamfilter samt pumpades i ångmaskindrivna pumpar ut i gjutjärnsrör i stadens gator.

Stadens medborgare kunde nu erhålla vatten med tryck inne i husen under dygnets alla timmar. Då maskinerna inte var i tjänst garanterade en vattenreservoar, belägen där nu Pildammstornet står, trycket i vattenledningarna.

1879-1901
Stadens expansion med kraftigt ökad befolkning och vatten­led­ning­ar i husen medförde ökad vattenförbrukning. Staden fick 1879 anlägga ett nytt vattenverk, Bulltoftaverket.

Detta vattenverk tog sitt vatten från Sege å, renade det först i en avsättningsbassäng och sedan i långsamfilter, för att därefter samla upp vattnet i en renvattenreservoar. Därifrån pumpade ångmaskindrivna pumpar ut vattnet i stadens ledningsnät. Samma år byggdes också Kirsebergstornet.

1901-1949
Stadens vattenbehov fortsatte att öka och befintliga ytvattentäkter blev otillräckliga. Lösningen 1901 blev grundvattentäkten Alnarps­ström men öster om staden. Denna täkt ger än idag ett bidrag till Malmös vattenförsörjning.

Vatten från ca 30 st 70 m djupa brunnar pumpas till Bulltoftaverket. Här tas järn- och mangan bort i en luftnings- och filteranläggning varefter vattnet pumpas ut i staden. 1916 tillkom Södervärnstornet. Samtidigt avställdes Kirsebergstornet och det 1903 byggda Pildammstornet.

1949-
Stadens expansion med kraftigt ökad befolkning och vattenledningar i husen medförde ökad vattenförbrukning. Lösningen på stadens fortsatta expansion och ökade vattenbehov blev 1949 Vombverket.

Det naturliga grundvattnet och det i sandfälten infiltrerade Vombsjövattnet tas upp från ca 120 brunnar,15-20 m djupa, reduceras på järn och mangan i en luftnings- och filteranläggning,varefter det pumpas över Romeleåsen till Malmö.

Från Vombverket, som numera ägs av Sydvatten, levereras även vatten till andra samhällen i sydvästra Skåne. Under perioden tillkom nya vattentorn, Botildenborgstornet 1949, Oxietornet 1972 samt Hyllietornet 1973.

Mindre verk 1944-1979
Färdigställandet av Vombverket och ledningarna till Malmö fördröjdes under 1940-talets krigsår. Det ökande vattenbehovet klarades med provisoriska vattenverk. Bulltoftatäkten nyttjades 1944-1948, detta vatten renades på Bulltoftaverket.

Limhamns vattenverk med kalkbrottets vattentäkt var i drift
1946-1948. Katrinetorps vattenverk levererade vatten till staden 1947-1948.

Med Oxie inkorporering 1967 följde Oxie vattenverk, i drift till 1972 och Käglinge vattenverk,i drift till 1979. Kristineberg vattenverk tillkom efter inkorporeringen och var i drift 1970-1979.

Med Bunkeflo inkorporering 1971 följde Bunkeflostrands vattenverk, i drift till 1976 och Tygelsjö vattenverk,i drift till 1974.