Profilen var en artikelserie i personalbladet Vattenstänk 1999, där läsarna fick stifta bekantskap med några VA-medarbetare som inte hade gjort en sådan lång geografisk resa som platsade i arktikelserien Långresenär, men kanske en lång och intressant livsresa till VA-verket.
Alla intervjuer är gjorda av Eber Ohlsson.
Profilen: Tommy Svensson
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 151 (1999-03-29).
Tommy Svensson kommer i år att få guldklocka efter 25 trogna år på VA-verket. Men historien började i Malmö för 60 år sedan. Det var nämligen här han för första gången slog han upp sina ljusbå, och det var här han efter folkskola och fortsättningsskola började sin yrkesbana som många andra i sin generation, som springpåg.
Det var Malmö Skrädderi som tog i anspråk Tommys tjänster under de första två åren. Firman låg vid Amiralsgatan-Föreningsgatan, där nu Konserthuset ligger. Den textila banan fortsatte i 15 år på Textilkonst, en firma som vävde och färgade bilbälten och lyftstroppar.
Nästa yrke var att bli skrothandlare hos svågern på Spillepengen. Verksamheten på Spillepengen upphörde redan efter två år, så det blev att byta till korvgubbe. Hans föräldrar hade nämligen korvkiosken på Västra Kattarpsvägen. Det kan tyckas vara ett tvärt yrkeskast, men yrkena är kanske av samma skrot och korn.
Sedan var det dags för Sjölundaverket 1974, en tid när Hugo Johansson var förste maskinmästare på verket. Första arbetet var att gå i team med Ernst Rohde på aktivtslamblocket (G-blocket), och fortsatte sedan några år med arbetet vid rensgallerna och försedimenteringen (E-blocket) tillsammans Aldo Berneheim.
När slamavvattningen kom igång, anförtroddes Tommy och Rune Persson denna uppgift tillsammans med maskinist Ahrens. I 15 år kom Tommy att sköta pressarna och de centrifuger som ersatte pressarna.
Efter dessa år begärde han åter ut sig till rensgallerna i ett arbete tillsammans med Karl Andréasson. Efter fyra år fick Tommys nya arbetsuppgifter, han fick sköta den stora kemiska reningsdelen (Z-blocket). När Sjölundaverkets nya anläggningsdel nu står klar, blir detta en ny arbetsuppgift att sköta för honom.
Ett av de stora fritidsintressena är fotboll. Det började i 10-årsåldern med Kulladals FF, och när han var 16 år debuterade Tommy i A-laget och där stannade han i 10 år. Därefter har fotbollskarriären fortsatt med två säsonger i Kirseberg IF, två år i BK Kick, 3 år i Snogeholms IF. Till sist spelade Tommy i Nydala IF tills han vid 53 års ålder lade fotbollskängorna på hyllan.
Det är inte bara den tvåbenta, utan även den fyrbenta sporten, som har fångat hans intresse. Tommy är en trogen gäst på Jägersro, och är en så pass god hästkännare att hans spel nästan går jämt upp.
Kopplar av gör han också, när han i helgerna påtar i jorden i Höör, eller när han på somrarna reser till Jylland. Är det något du vill fråga om Jylland, så är det bara att konsultera Jyllandsexperten.
Profilen: Majvi Klausen
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 152 (1999-04-20).
Majvi Klausen går i pension den siste april i år. Det kan man inte tro, men faktum är att hon är född 1935. I Småland. Närmare bestämt i Gräsholma i Traryds socken.
Skolgången började i en B3-skola, vilket innebar att skolan bara tog in elever varannat år och att i samma klassrum undervisades exempelvis klass 1, 3 och 5 (detta pga bristande elevunderlag).
I Gräsholma skola gick Majvi i 6 år, sedan fortsatte studierna på Samrealskolan i Strömsnäsbruk. Om du frågar Majvi, så kanske hon visar sin realskoleabiturientmössa med insydda märken för de ämnen hon gick upp i examen.
Efter realskolan började Majvi på en syfabrik i Markaryd. Hennes uppgift här blev att plissera mönstrade kjolar, en produkt som var populär i början av 1950-talet.
Karriären med pappersarbete började som kontorist på papperslaboratoriet i Strömsnäsbruk. På hösten 1954 kom Majvi in på Bröderna Bendz Handelsinstitut i Malmö, en skola som låg vid Gustav Adolfs torg.
Efter studierna där blev hon kvar i Malmö och arbetade en kort tid på Fougstedts kapplager på Lundavägen. Nästa anhalt var en annan känd Malmöfirma, Addo, där hon räknade med att stanna länge. Majvi arbetade på dess revisionsavdelning fram till 1968, med ett avbrott för en kort sejour på två år i København.
I den legendariska månaden maj 1968 blev det en förändring för Majvi. Då började hon med kontorsarbete på Gatukontorets driftbyrås maskincentral. Här arbetade hon i de gamla garagen fram till den 1 dec 1977.
Denna vinterdag började hon äntligen på VA-verket. Lokalen var Augustenborg och arbetsuppgiften var att tillsammans med Mona Roos ansvara för vattenmätarregistret. Skribenten minns den goda service man alltid fick när man behövde uppgifter om vattenmätarna.
Nästa skifte skedde 1986 när Majvi började på Stadshuset, det vill säga det stadens kontorshus som låg i kv Ledebur. Därefter har det blivit både flytt till kv Rapphönan och kv Avenboken.
En kort tid efter det att hon kom till VA-HQ efterträdde hon Cajsa Åberg som ansvarig för VA-expeditionen. Här har Majvi varit en klippa på VA-verket, till stöd för både Ludde och alla andra.
Majvi vandrar mycket, antingen det gäller fjällvandring eller gallerivandring. Det är väl ett utslag av samma skönande. I fjällen är Sarek ett favoritområde, och det kan inte finnas många tuvor som inte berörts av hennes fot.
Eftersom Majvi är intresserad av blommor är det lika naturligt att hon är intresserad av konst och konsthantverk. Och nu när hon blir seniormedborgare blir det säkert många konstgalleriebesök. Tillsammans med andra intressen kan det säkert ge god reveny.
Profilen: Bengt Lindgren
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 153 (1999-04-29).
Bengt Lindgren är född 1938 i Virentofta, ett område som då var en del av Malmös östra utmarker, numera är Husie en mondän del av staden.
Först gick Bengt 7 år i Husie folkskola för att därefter gå 2 år i fortsättningsskolan på Monbijou. Dessa senare två år innebar teoretisk undervisning under en dag i veckan, medan det bedrevs undervisning i praktiska ämnen övriga dagar.
Vid 14 års ålder började han sitt första arbete, på dåvarande Österlind & Son på Sallerupsvägen, ett emaljverk och plåtmanufaktur som sett bättre dagar. Mycket riktigt försvann firman efter något år, och Bengt började på Diedens på Östergatan, en firma som bl a tillverkade portar.
Nästa anhalt blev Kockums, först som passare till revolversvarvarna och sedan själv nästan fullärd i samma yrke. Efter ytterligare något år blev han kopparslagare. På Kockums innebar detta rörläggning av kopparrör och rostfria rör i u-båtar och torpedbåtar. Tekniken att förbinda rören var vid denna tid muffar och lödning.
Efter denna start i det privata näringslivet blev Bengt 1962 kommunalarbetare på gatukontoret. Första arbetet blev handschaktning i Östra Hindbyvägen. Då på 60-talet var redskapen fortfarande korp, brytgrep och spade.
Under vinterperioden bedrevs inga gatuarbeten, och då fick kommunalarbetarna av sysselsättningsskäl bl a handgräva för avloppsledningarna. Bengts första arbete för Avloppsverket var Strandgatan vintern 1962/63 under ledning av Karl Löfgren, ”Blinkfyren” kallad.
Nästa vinter blev det åter Avloppsverket och när våren kom lockade Åke Jeppsson över honom till Vattenverket. Bengt blev diktare. Statusen var mycket strikt, högst status hade rörläggaren, därefter kom diktaren och lägst status hade grovarbetaren.
När en av de dåvarande distriktvaktstjänsterna blev ledig blev detta Bengts nya värv. I distriktet ingick Södervärn- och Botildenborgstornen, samt att rengöra dessa båda reservoarer. Efter VA-verkets sejour hos gatukontoret, med bl a slopandet av distriktsvaktssystemet, är nu detta system tillbaka. Bengt ansvarar åter för ett distrikt, det östra.
Hundar och hundsport är det helt överskuggande intresset för Bengt. Det har inneburit tävlingar i elitklassen för brukshundar, skyddsklass och SM i lydnad. Efter att i många år haft schäfrar, har han nu Groenendaalhunden Zeta. När han någon gång har lämnat sina följeslagare hemma, har färden gått till Medelhavet och platser i Afrika.
Det är många Lindgrenar inom VA-området, ett rent familjeträd: Brodern Bert på Klagshamnsverket, sonen Mats på KommunTeknik samt hunden Zeta på rörnätsdrift.
Profilen: Anita Lundblad
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 155 (1999-06-18).
Anita Lundblad är en ny medarbetare på Sjölundaverkets laboratorium. Hon leder och är tekniskt kvalitetsansvarig för laboratorieverksamheten därstädes.
Anita är en Malmötös som gick i skolan i Gamla Rosengårdsstaden på den tiden när Rosengård i första hand var en trädgårdsstad. De tekniska studierna bedrevs sedan på Pauliskolan, vilket ledde fram till en examen som laboratorieingenjör.
Första arbetsplatsen blev konsultfirman Scandiaconsult (gamla Orrje & Co). Efter 10 år gick hon över ån och började på Sockerbolaget i Örtofta, ett företag som numera heter Danisco Sugar. I Örtofta blev det miljöanalyser och processkontroll samt utsläppskontroll av vattnet till Kävlingeån.
Sedan två månader återfinns nu Anita på Sjölundaverket. Det finns vissa likheter mellan Örtofta och Sjölunda – de är gamla processindustrier, Örtofta är 100 år medan Sjölunda närmar sig de 40. Detta ger tillbyggnader och processjusteringar så att verken till sist blir komplexa.
När Anita berättar om sin fritid, förstår man inte att dygnet endast har 24 timmar. Sedan 23 år är hon tototjänsteman på Jägersro. Det kanske finns någon på VA-verket som känner igen henne, vi får väl se om medarbetarna i fortsättningen drar ner mössan när de står i luckan på Jägersro. Själv får hon inte spela.
Hon kommer i kontakt med hästsporten även på ett annat sätt. Hennes 18-åriga dotter är svensk mästare och finns med i landslaget i voltige (gymnastik på hästrygg). Voltige är en mycket stor sport på kontinenten, varför det blir mycket resor i Europa även för Anita. Sistlidna höst var det ryttar-VM i Rom.
Det är inte bara trädgården i Bara som skall skötas, Anita har även tid och intresse för gamla engelska bilar. Små fräsiga men egensinniga bilar. Anita konstaterar att det gamla skämtet om att Lucas uppfann mörkret inte är helt fel.
Själv har hon en MG B GT från 1967. En annan sport i den lätta genren är badminton. Här söker Anita någon utmanare på VA-verket som är intresserad av att spela mot henne. Ring Sjölundaverket.
Profilen: Ingegerd Ånmo
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 156 (1999-07-22).
Ingegerd Ånmo går i garantipension den förste september i år. Det är ett par år tidigare än den ordinarie pensioneringen.
Ingegerd är född i småländska Oskarshamn, men en stor del av skolgången skedde i Kalmar. Trots att hon tjänstgjort på VA-verket större delen av sitt yrkesverksamma liv, är det inte här hon först kom i kontakt med VA-branschen.
Faktum är att hon föddes in i denna bransch, eftersom hennes familj i flera generationer både ägt och drivit en VVS-firma med verksamhet på många orter i sydöstra Sverige.
Det här med att bocka rör var kanske inte det som attraherade Ingegerd mest. Hon har inte varit mycket för servila bockningar, det har mer varit raka rör. Här nedan är hennes egen text om sitt yrkesliv.
Eber
Efter min uppväxt i Småland fick jag som sjuttonåring mitt första jobb på Postens Skatteavdelning, vilket gav mig en inblick i hur skattefrågor fungerar. Detta gav mig sedan en möjlighet att få arbeta med utbetalning av statliga pensioner i Stockholm.
Denna erfarenhet blev en ny språngbräda att inom Försäkringskassorna i Kalmar och Malmö få vara med och jobba med ATP från dess begynnelse.
Den 6 mars 1967 anställdes jag så på Malmö vatten- och avloppsverk hos Sven Malmström. Inom kontorsavdelningen var vi två som arbetade med personalfrågor, övriga tiotalet var placerade på de olika expeditionerna samt radioväxeln och arkivet.
1978 samordnades VA:s och Gatukontorets personalfunktioner och löd organisatoriskt under Vatten- och avloppsverken. Ekonomifunktionen hade redan samordnats någon gång i slutet av 1950-talet eller tidigt 1960-tal och tillhörde organisatoriskt Gk.
1981 förlorade VA-verket sin självständighet och blev samordnade med Gk i det nya Gatukontoret. 1985 var alla anställda engagerade i framtagande av en ny förvaltningskultur.
Så blåser nya vindar igen och 1992 är det aktuellt med en ny separation och VA blir ett affärsområde inom Förvaltningen för Teknisk Produktion fram till 1996, då VA-verket Malmö åter blev självständigt. Hur kommer det att bli i framtiden????
Detta är en liten historik över vad som hänt under de mera än 32 år som jag arbetat med personalfrågor som berört anställda på VA-verket. Dessa år har varit mycket intressanta. Arbetsrätten har genomgått stora förändringar och med den innehållet i arbetsuppgifterna.
Jag fick under en mångfald år vara med och planera personalens kompetensutveckling både internt och externt. Detta blev mycket lärorikt även för mig.
Arbetet har också fört mig samman med många olika typer av människor och personligheter, som i våra arbetsrelationer, i de flesta fall, givit mig något att ta med in i min framtid när det nu är dags för ett nytt avstamp i livet.
Den 1 september lämnar jag VA-verket och får då möjlighet att odla intressen som fått stå tillbaka under alla yrkesverksamma år.
Med dessa ord tackar jag för mig och önskar VA-verket och dess personal allt väl i framtiden.
Ingegerd
Profilen: Christina Lewander Rosengren
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 157 (1999-08-09).
Christina Lewander Rosengren lämnar VA-verket och Skåne nu i augusti och flyttar till Hårhult, en mindre ort norr om Osby, 200 meter in i Småland. Det gamla landskapet är därmed inom synhåll, vilket kanske är en förutsättning för en Skåneländska.
Hon är född i Halmstad, och skolgången i denna de glada laxarnas stad slutade med en examen på Kattegattgymnasiet.
Efter något års arbete på Halmstads regemente (I16) hade tankarna om den framtida yrkesinriktning utkristalliserats och Christina flyttade till Malmö, för att läsa på Lab-linjen på Malmö Allmänna Sjukhus.
Efter Malmösejouren fortsatte hon sin utbildning med att läsa på grannstadens universitet och dess kemicentrum. Det blev en filosofie kandidatexamen och en del poäng i miljövård.
Hennes första arbete inom VA-sektorn blev att vikariera för Gabriella Eliasson på Ellinge avloppsreningsverk i Eslöv. Ett intensivt och mycket roligt arbete.
Här togs också den första kontakten med VA-verket Malmö i samband med att laboratorieingenjörerna på reningsverken i södra Skåne hade sammankomster och studiebesök för utbyte av erfarenheter.
Samarbetet Eslöv-Malmö initierades också här. Efter Eslövsperioden fortsatte hon med luftaffärer. Hon började nämligen på gasfirman Air Liquide Gas AB och dess specialgaslaboratorium och blev efter en tid labchef där.
År 1989, när detta laboratorium skulle flyttas till Stockholm, flyttade Christina över till VA-verket och blev dess nya biträdande labchef.
När nu Christina ser tillbaka på sina 10 år på VattenLaboratoriet, kan hon se att det utvecklats och fått många nya uppgifter inom miljö- och vattenvård och som en följd av detta även ny utrustning.
Ett av hennes viktigaste bidrag till verksamheten har varit kvalitetssäkringen. Det har inneburit att granska, strukturera, förbättra och dokumentera arbetsmetoderna. Detta arbete
har blivit så bra att kontrollorganet SWEDAC, (Swedish Board for Technical Accreditation) gett VattenLaboratoriet högsta betyg.
All den erfarenhet och kompetens Christina har förvärvat under årens lopp kommer hon att ha nytta av även i Hårhult.
Denna blir nämligen basen för hennes nystartade egenverksamhet inom kvalitet- och miljöledning, där hon kommer att samarbeta med en grupp inom samma område. Det är inte omöjligt att vi även i framtiden möter Christina, fast då som egenföretagare.
Nu snurrar inte allt kring laboratorier och kvalitetsarbete för Christina, utan där finns också en drejskiva. På denna skiva har det under årens lopp skapats många bruksförermål.
I den rurala miljön kommer även kryddträdgården och djuren att ta sin tid. Och körsången. Sjunga är nämligen en passion för henne antingen det är en barbershopkör eller en gospelkör. Det bör bli mer tid till fritidsintressena, nu när barnen utom minsta pojken flyttat hemifrån.
English 
Swedish