Skånska vattentornssällskapet - Eber Ohlsson - Scanian Water Tower Society/Alla VA-Profiler

Skånska vattentornssällskapet - Urbanmorfologi
Scanian Water Tower Society - Urban Morphology

Vattentorn - Water Towers

Ebers vattentorn

Eber's Water Towers

VA-Profiler
Profiles within Water Supply and Sewerage

VA-Profiler återger de Profilen-intervjuer personalbladet Vattenstänk (1992-1999) gjort med medarbetare på VA-verket Malmö,
men även personporträtt som har publicerats i samma personalblad.

Bengt Bergstrand

Bengt Sonngård

Christina Lewander

Gabriella Eliasson

Gunnar Svensson

Gunnar Thelander

Henrik Aspegren

Istvan Toth-Baranyi

Krister Carlsson

Nina Garpenlind

Paul Börjesson

Susanne Flygare

Werner Karaschin

VA-Profilen: Börje Odeholm
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 22 (1993-07-29)

Börje Odeholm, Utredningsbyrån går i pension den 1 augusti i år. Börje, som är född i Kallinge, tog ingenjörsexamen i Norrköping (valde tekniska gymnasiet i Norrköping framför Malmö därför att IFK Norrköping var ett bättre lag än MFF), började på VA-verken den 1 juni 1963, efter att dessförinnan ha tjänstgjort i Karlskrona stad samt varit konsult i Jönköping.

Börje har under sin tid i Malmö varit med och projekterat ledningar under stadens expansiva period samt i arbetet med inmätningskartor. Under några år var Börje facklig företrädare för SKTF.

De sista arbetsuppgifterna för honom har varit arbetet med Brostaden, samt att utreda och få ordning på ritningar och andra uppgifter som skall in i det nya datoriserade ritregistret. Börje har under åren som va-projektör ofta fått predika för andra verk det självklara att vatten påverkas av jordens gravitation.

Börje kommer vackra dagar att njuta sitt otium i fritidshuset på Bolmsö, mitt i Bolmen. Medan Börje tar grundvatten från en Bolmsöbrunn får en del skåningar nöja sig med vatten från Bolmen.

Börje Odeholm finns också representerad på sidan VA-historia: Rör av den gamla stammen

VA-Profilen: Ernst Rohde
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 36 (1994-04-07)

Först ut i vår serie VA-Profiler är Ernst Rohde. Ernst är född 1937 i Oldenswort på halvön Eiderstedt i Schleswig. Uppväxten skedde sedan i St. Peter/Ording längst ut på samma halvö.

Det var också här Ernst fick uppleva kriget. Starka minnen. Minnen från de allierades bombflyg, först två plan som sköt spårljusraketer och sedan det allt starkare ljudet av bombplan som närmar sig. Och bombkrevaderna. Och om olyckan då bensinfat exploderade och Ernst och hans broder blev övertända, men fadern lyckades släcka elden.

De var svåra år efter kriget, Ernst blev moderslös och fadern fick ensam försörja familjen med att vara bonde och fiskare och kunde inte utöva sitt egentliga yrke, målarens.

I fjortonårsåldern började Ernst arbeta med sill- och räkfiske för att sedan gå till sjöss och segla på alla de sju haven. Ett år seglade han även på en tremastare.

I slutet på femtiotalet gick han på färjefart mellan Dagebüll och Wyk men även avstickare till Helgoland. Samma rederi hade en båt som blev uthyrd till Orangelinien. Ernst mönstrade på båten.

Som en del äldre medarbetare minns var det ett rederi som bedrev nöjesfart på Öresund åren kring 1960. Med lex Öresund upphörde Orangelinien och Ernst gick över till Sundfart, ett rederi som sedan blev Centrumlinjen.

Det som fick Ernst att stanna kvar i Malmö var Kärleken. Nu gläder han sig även åt barn och barnbarn. Arbetet i Öresundsfarten blev till sist 13 år, ansvarsfulla uppgifter både i båt och i land.

Vår personalbyrå lyckades i augusti 1972 värva över Ernst till Sjölundaverket, och nu är det inte långt kvar till guldklockan.

En intressant resa till VA-verket. Även språkligt har Ernst gjort en resa. Språket i barndomen var frisiska och plattyska, för att sedan i skolan bli högtyska. På Öresundsseglingarna lärde han sig först danska för att sedan lära sig skånska.

Alla språken är visserligen närbesläktade germanska språk, men Ernst har lätt för språk. Och det speglar nog Ernsts personlighet, han har lätt att smälta in i nya kulturer men står stadig som om han vore född skåning.

© Eber Ohlsson 1994

© Eber Ohlsson

VA-Profilen: Nina Garpenlind
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 38 (1994-07-11)

I vår serie VA-Profiler har vi kommit till en medarbetare som har nästan 5 000 km till sin födelseort. Så långt bort från Malmö ligger nämligen Tasjkent, huvudstad i Uzbekistan och på latitud med Neapel.

Den som gjort en sådan långresa är Nina Garpenlind. Nu är Nina inte uzbekier, utan Ninas föräldrar är polska judar som bodde i Warszawa, men som såg vad som hände i Tyskland och därför emigrerade till Sovjetunionen före andra världskrigets utbrott.

Ninas föräldrar lyckades ta sig från arbetsläger i Sibirien till Tasjkent, en ort där det fanns mat. I Tasjkent fanns det även färsk frukt och det var betydligt varmare. Detta är förklaringen till Ninas exotiska födelseort.

Efter kriget när Nina var 4,5 år flyttade familjen tillbaka till Warszawa. Det blev en 3,5 vecka lång resa i godsvagn med dagar utan mat och vatten till en stad i ruiner och åter ruiner. Det ger minnen. En återkomst till en stad och ett land där hela ens släkt är förintad.

I Polen godtog myndigheterna inte namnet Nina eftersom det inte fanns med i polska almanackslistan, så Nina fick döpas om till Janina.

Nina, lärarbarn, gick exemplariskt i skolan och utbildade sig till bibliotekarie. Nina hade länge känt av antisemitism i Polen, något som även drabbade dem som inte utövade religionen.

© Eber Ohlsson 1994

För att säkerställa att hennes barn fick en säker uppväxt, beslöt Nina 1968 att emigrera till Sverige. Här satsade Nina på ett yrke inom karttekniken och kom till VA-verket 1976.

Vid emigrationen miste Nina sitt polska medborgarskap och blev statslös i 7 år, tills hon erhöll svenskat medborgarskap. Att vara statslös, utan släkt, inte tillhöra något land och vara tvungen att byta språk några gånger måste vara en god grund för en kosmopolitisk inställning.

Nina känner sig som kosmopolit.

VA-Profilen: Helge Haltnes
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 43 (1994-11-24)

I vår serie Profiler har vi nu intervjuat en gutt. Nordtröndingen Helge Haltnes är nämligen född 1942 i Namsos, Norge. Uppväxten skedde i Olderviken, en fjord som ligger 5 mil NV om Namsos. Här var Helges pappa postiljon, efter att 1940 ha varit yrkesmilitär och efter strider i Narvik tillsammans med engelsmännen ha hamnat i tyskt krigsfångeläger.

Det är inte alltid lätt att försörja sig på norska gårdar som bara kan nås över fjellet eller över fjorden. Familjen flyttade därför till Namsos. Här började Helge i skolan i slutet på 40-talet.

Fadern, som nu var möbelsnickare, blev arbetslös och familjen flyttade till det gamla norska fylket Jämtland. Helge fick byta land och skola 1952. Det var inte lätt, man blir lätt hånad om man är utombys, men Helge slog sig fram redan då.

Efter skolgången arbetade Helge en tid i skogen som timmerhuggare och timmerflottare. Därefter blev det verkstadsskola i Östersund, varefter han som 17-åring blev reparatör på mejeriet i Östersund.

Strax innan den norska inkallelsen skulle komma blev Helge svensk medborgare. Värnplikten gjorde Helge därför på Frösöflottiljen. Efter muck fick den planerade utbildningen till civil flygmekaniker vika för hans trängtan att gå till sjöss.

Efter påmönstring i Newcastle seglade Helge därefter på alla de 7 världshaven och beräknar själv att ha angjort 35 länder. Det är många varor som Helge har seglat med t ex matfett, olja, aluminiumoxid, korn och styckegods.

Karriären till sjöss började som smörjare och slutade som 1:e maskinist. Mellan seglatserna tog Helge maskinistexamen i skolan i Trondheim.

Och nu kommer vi till den här artikelseriens centrala punkt: Hur hamnar man i Malmö och VA-verket? Förklaringen är att Helges föräldrar hade flyttat ner till Malmö 1963.

Detta var en tid då det här fanns stor efterfrågan på byggnadssnickare. Helge hade 1968 gift sig med en norsk flicka, blivit pappa och även han flyttat till Malmö för att börja på Kockums som godsmottagare.

1969 är året då Helge kom till VA-verket. Han började som maskinist på Bulltoftaverket, för att 1978 börja som 2:e maskinmästare på Turbinen. 1987 blev Helge chef för avloppspumpstationerna.

Helge skiljde sig lyckligt från sin första fru och mötte sin Stora Kärlek 1978 på Sundbyholms slott. Numera bor Helge på Torups slott och kan där få utlopp för sitt jaktintresse. Här går inte dovhjortar, änder, fasaner eller harar fria. Sin första fågel sköt han redan vid 12 års ålder.

Inte heller fiskarna går fria, sin första fisk drog han upp i 2-3-årsåldern. Rekordet är hittills en torsk på 22,5 kg och en kveite (helleflundra) på 14,3 kg. Fisket bedrivs företrädesvis invid mödernegården vid havsbandet i Nord-Tröndelag 5 mil NV Namsos, ofta tillsammans med sina söner.

I dessa nordtröndiska vatten rör sig de stora fiskarna.Helge har varit de stora viddernas man och känner jag Helge rätt har intet förändrats utan han är fortfarande en fri nordeuropeisk gränsgångare.

Se det var en sann Norgehistoria.

© Eber Ohlsson 1994

© Eber Ohlsson 2000

Helge Haltnes fångad av
arbetskamraten Eriks penna.

Torska på norska
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 101 (1996-11-07).

Vi har väl alla någon gång fått våra namn felstavade i brev eller på adresslappar. Vissa torskar dock dit oftare. Som till exempel Helge Haltnes. Ett lättstavat norskt namn till synes. Men icke så. Helge har samlat på sig en del av dessa alternativa stavningar. Här följer listan:

Helge Haltnäs
Helge Haltnaes
Helge Haltnez
Helge Haltenäs
Helge Haltnäse
Helge Helats
Helge Hallnes

Helge Halknes
Helge Halfnes
Helge Halknäs
Helge Halnes
Haltsnes
Helge Hattnes

Helge Haktnes
Helge Hartnes
Helge Halpnes
Helge Hartness
Helge Halteres
Helge Haultues

Helge Hultneas
Helge Helats
Helge Holmers
Helge Halling
Helge Hallings
Helge Halfström

Helge Hallmer
Helle Haltnes
Holge Hallnos
H Maltnäs
Helge Maltares
Helge Saltnäs

VA-Profilen: Gunnar Svensson
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 47 (1995-03-02)

Gunnar Svensson, Rörnätsavdelningen går i pension den 1 mars i år. Gunnar som är född i Tidaholm och började skolan därstädes, flyttade vid 8 års ålder till Vänersborg och fortsatte studiegången fram till studenten i den Älvsborgska residensstaden. Därefter blev det studier på Chalmers med examen 1955.

Efter arbete på konsultfirma i Göteborg kom Gunnar 1958 till gatukontorets konstruktionsbyrå (nuvarande brobyrån). Efter en sejour (1965-67) på K-konsult blev det fastighetskontoret, men 1978 återkom Gunnar till gatukontoret, nu som chef för Byggnadsavdelningen.

De senaste åren har Gunnar haft funktion av intern datakonsult. Det är många databaser och datapplikationer han skapat. När gatukontoret delades 1992 valde Gunnar VA-verket.

Gunnar känner sig inte som pensionär och kommer säkert att arbeta i familjens datakonsultfirma och även i fortsättningen gör många resor i världen samt idka sitt musikintresse på piano.

Eftersom Chopin är favoritkompositör skulle det inte förvåna mig om minnet av VA-verket återkallas genom att Gunnar då spelar "Regndroppspreludiet".

Läs också gästsidan: Gäst: Gunnar Svensson

Istvan Toth-Baranyi
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 55 (1995-05-15)

I vår serie VA-Profiler har vi nu kommit till en magyar, Istvan Toth-Baranyi (Istvan är Stefan på ungerska). Han är född 1944 i Budapest (Buda-sidan), men släkten kommer ursprungligen från Siebenbürgen/Transsylvanien.

Ett område i nuvarande Rumänien med en gång en majoritet av tysk-ungersk befolkning. Vid tiden för Istvans födelse blev Ungern ockuperat av Röda armén. Det var svåra tider.

Istvans mamma dog i lunginflammation 1947 p g a brist av läkemedel, trots att Istvans pappa var läkare.

Upproret 1956 både gladde och skrämde honom. Fria, men döden synliggjord. Efter upproret fängslades fadern, men blev strax släppt. Istvan studerade efter grundskolans 8 år vidare på gymnasiets samhällsvetenskapliga linje, för att eventuellt gå i faderns spår.

Därefter fortsatte han på byggnadsteknisk linje på teknikum och blev klar där 1964. För att studera vidare på universitetet måste man på den här tiden i Ungern ha speciella papper, vilket var omöjligt med en pappa som var läkare och som inte tillhörde kommunistpartiet.

Istvan vill beteckna sin generation i Ungern, de som är födda under och efter kriget fram till revolutionen, som en förlorad generation. Alltnog, Istvan började läsa till verkstadsingenjör och examinerades 1967. Därefter började han arbeta på en stor byggfirma i Budapest som byggde industrihallar över hela Ungern.

Istvans uppgift var att resa omkring och kontrollera byggandet. Efter 2 år gifte han sig samt började på en annat företag inom samma bransch. Under några månader 1970 arbetade han i Nord-Vietnam som instruktör- och byggkontrollant.

Som oppositionell mot Kadar-regimen försökte han få utresetillstånd. Han försökte med Tyskland och han försökte med Canada, men inget av dessa länder godkändes av myndigheterna.

Då fick han tips om Skandinavien, och fick till sist tillstånd att besöka Sverige. Väl i Sverige ansökte han om politisk asyl. Det blev i Malmö, eftersom staden ligger långt söderut, nära gränsen.

Hustrun och barnet var kvar i Ungern, men då frun arbetade på utrikeshandelsmyndigheten kunde hennes utresetillstånd ordnas. Värre var det med barnet. Med hjälp från Röda Korset och FN lyckades det. Så efter mindre än ett år var familjen samlad i Malmö.

© Eber Ohlsson 1995

Efter olika arbeten, bl a länsstyrelsens arkiv, kom Istvan 1985 till VA-verket och Turbinen, för att sedan 1989 vara elmontör på Bulltoftaverket.

Livet förändras, vilket för Istvans del innebar att han och hans fru gick skilda vägar på 80-talet. Istvan blev en resande själ.

På en av sina resor fann han en ungersk flicka som var på samma våglängd men på annan longitud och latitud — New York City. Förra året gifte de sig i New York City Hall. Det är långt från Pustan.

Henrik Aspegren
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 56 (1995-05-24)

Bengt Andersson

Fredagen den 19 maj 1995 försvarade Henrik Aspegren med bravur sin doktorsavhandling 'Evaluation of a High Loaded Activated Sludge Process for Biological Phosphorus Removal' vid Tekniska Högskolan i Lund. Avhandlingen bygger på erfarenheter och resultat från många års försöksverksamhet vid Sjölundaverket.

Henrik började på Sjölundaverket 1988 som s. k. kontaktforskare inom ramen för det samarbete som fanns mellan universitet och näringslivet. Efter att ha visat sina kvaliteter under två år som kontaktforskare anställdes han som processingenjör vid avloppsreningsverken i Malmö.

Tiden på VA-verket har varit positiv för Henrik. Den i mina ögon blyge och osäkre unge man från tekniska högskolan i Lund som jag träffade för drygt 7 år sedan, har utvecklats till en världsvan VA-tekniker som utan att darra på manschetten och iklädd sin svarta kostym mer än en gång har svarat för glimrande presentationer av verksamheten i Malmö inför hundratals forskare från hela världen.

Henrik är arbetsnarkoman, vilket krävs för att skriva en doktorsavhandling. Hans tjänsterum har lysts upp åtskilliga kvällar, nätter och helger och tusentals sidor VA-litteratur av högst skiftande slag har nagelfarits i jakten på det väsentliga. Doktorshatten är naturligtvis hans lön för mödan.

Efter doktorsfesten har det åter blivit måndag. Avkoppling och omladdning av batterierna är inget för Henrik. Han har redan tillsammans med Ulf Nyberg och Gunbritt Dittmer kastat sig över nya spännande uppgifter i form av 'plutt'-försök och nitrifikation av rejektvatten i en kemostat.

Henrik påstår i förordet till sin avhandling att han inte skulle gått iland med uppgiften utan hjälp och stöd från ett stort antal personer från VA-verket. Vi utropar därför grattis Henrik och grattis VA-verket till doktorsgraden och till en utmärkt prestation.

VA-Profilen: Georg Sjöholm
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 57 (1995-07-07)

Georg Sjöholm, Servisbyrån gick i garantipension den 1 juli i år. Georg föddes i/på Limhamn 1934 och det var också där han började i folkskolan (Linnéskolan). Efter realskolan och i väntan på att bestämma sig för vad han skulle bli när han blev stor, blev han murare i 3 år.

Byggnaderna som Georg har varit med och murat och som fortfarande står kvar, är bl a Stjärnhusen och hus vid Tessins väg (därefter hade man inte bruk för honom).

Nu blev det värnplikt vid ingenjörstrupperna i Eksjö. Här började han att rida på sin fritid och grundade därmed sitt stora intresse för hästar. Yrkesplanerna mognade och Georg började på tekniska läroverket.

Efter avslutad examen var han arbetsledare på Skånska Cementgjuteriet några månader för att sedan börja på Chalmers.

Efter examen blev arbetsplatserna Göteborgs hamn och Mölndals byggnadskontor innan Georg 1971 började på Malmö vatten- och avloppsverk. Här var han verksam på allmänna konstruktionsbyrån, driftavdelningen, distributionsavdelningen och servisbyrån.

Georg berättar spontant att slamavvattningsprojektet på Sjölunda var bland de mer intressanta uppgifterna han hade på VA-verket.

© Eber Ohlsson 1978

VA-Profilen: Peter Lehrecke
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 77 (1996-02-27)

Peter Lehrecke blir fast anställd som driftreparatör på Turbinen fr o m den 1 mars i år. Peter är dock inte obekant med Turbinen, eftersom han har vikarierat där sedan den 1 augusti 1995.

Peter är född i Landskrona 1965. Efter 4 år flyttade familjen till Glumslöv, där också skolstarten skedde. Nu är Peter driftingenjör, examinerad från Lunds universitets drifttekniska högskola i Malmö (granne med Turbinen).

Det är en hel del Peter sysslat med innan han kom till VA-verket. Han har bl a varit tryckare, amanuens på högskolan, lärare i naturkunskap på gymnasiet i Landskrona, lärare i naturkunskap för flyktingar, plåtslagare och maskinoperatör.

På Turbinen finns det nu tre som heter Peter, vilket medfört att de numera är numrerade. Men hemma i Landskrona är Peter alltid nummer ett.

© Eber Ohlsson 1996

© Eber Ohlsson 1996

VA-Profilen: Sune Malmgren
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 81 (1996-04-12)

Sune Malmgren började 960401 som vattenmätaravläsare. Närmast kommer han från KommunTeknik. Det här med vatten är inget nytt för Sune. Det började med rörläggeri hos privata entreprenörer.

Arbetet på Vombledning 3 blev det sista där, innan han 701105 värvades över till på Vatten- och avloppsverken. Efter att i många år lagt både vatten- och avloppsledningar började Sune med fackliga frågor på "heltid" 1988.

Sune är en man som står stadigt på jorden. Det kan behövas om man som Sune har sprängarlicens. Han är född i Östra Vemmenhög, och med en födelsevikt på 4,1 kg tillhörde han redan från början de stora grabbarna.

Det är därför inte förvånande att Sune är brottare. Eller rättare sagt har varit det. Nu är han domare i kategori 1, viket innebär att han får döma matcher i de högsta serierna. Med denna bakgrund kommer Sune inte att behöva brottas med problemet att få komma till och läsa av vattenmätarna.

© Eber Ohlsson 2000

© Eber Ohlsson 1996

VA-Profiler: Bengt Bergstrand
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 82 (1996-04-19)

Bengt Bergstrand började som vattenmätaravläsare 960415. Han kommer närmast från Gatuunderhåll på KommunTeknik.

Bengt är född i Malmö (Kirseberg) och var bl a väghyvelförare och stensättare på Nils P Lundh innan han 770201 kom till dåvarande Gatukontoret. I stadens tjänst har han kört hjullastare, bandtraktor samt varit stensättare.

Att arbeta i gatan är ett publikt arbete. Det finns en intresserad publik och man måste kunna besvara allmänhetens frågor, alltifrån varför arbetet måste göras till hur mycket skattepengar som går åt. Det är erfarenheter som Bengt kan ha nytta av som vattenmätaravläsare, ett annat publikt arbete.

Om du möter Bengt, och du inte har någon fråga om hur man gör en vacker bågsättning kan du alltid fråga om fåglar och sport.

© Eber Ohlsson 1996

VA-Profilen: Susanne Flygare
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 88 (1996-06-04)

Susanne Flygare började som miljöingenjör på Processavdelningens industriavloppsgrupp den 1 juni i år.

Susanne är född i Malmö och tog studenten på S:t Petri Läroverk 1973. Efter studier på Lunds Tekniska Högskola blev hon civilingenjör i Kemiteknik. Hon disputerade sedan inom till-lämpad biokemi.

Med doktorshatten i bagaget for Susanne till Länsstyrelsen i Gävle. I denna Norrlandsbygd har Susanne varit verksam med miljöfrågor och tillsyn av industrin.

En del av fritiden tillbringar Susanne i naturen. Se där hur man förenar arbete och fritid. Det innebär att ingen miljösyndare går säker ens på söndagen.

© Eber Ohlsson 1996

VA-Profilen: Gunnar Thelander
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 112 (1997-04-07)

Gunnar Thelander, Produktionsavdelningen, går i pension 1997-05-01. Gunnar är född 1932 i Gammalstorp (vid Sölvesborg) i Blekinge. Efter uppväxt och skolgång i födelsebygden lärde han el på verkstadsskolan i Karlskrona.

1952 började Gunnar på Sydkraft och första uppdraget var Öresundsverket i Malmö. Sedan blev det montageplatser i hela Sydkraftsområdet. När Gunnar 1959 började på ASEA kom han att många gånger arbeta på VA-verkets anläggningar, bland annat hade han hand om elinstallationerna i Bulltoftaverkets filter 5.

När datoriseringen av Bulltoftaverket startade den 1 februari 1970 (VA-verkets första dator) var Gunnar med från början. Hans arbete gjorde intryck på dåvarande driftingenjören Johan Melchert, med följd att Gunnar värvades över till VA-verket den 1 april 1972. Efter arbetet som elektriker på Avloppspumpstationerna började Gunnar den 1 juni 1986 som ingenjör på VA-HQ.

Det blir besvärligt för verket nu när Gunnar slutar, ingen annan har samma samlade kunskap om verkets elinstallationer som han. Men det är något som Gunnar aldrig skulle erkänna, som den anspråkslösa person han är.

När han nu går i pension kommer han över 25-årsgränsen med en marginal på en månad och får alltså klocka och minnesvattentorn samtidigt.

Nu när Gunnar går in i sin tredje fas, kommer mycket kraft att ägnas hemmet. Detta leder lätt till livets pluspol, barnbarnen. När dessa strömmar till rör sig elektronerna snabbare i Gunnar.

© Eber Ohlsson 1997

VA-Profilen: Krister Carlsson
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 113 (1997-04-28)

Krister Carlsson planerar att kunna börja som biträdande avdelningschef för distributionsavdelningen under hösten i år. Krister är född 1946 i Andrarum. Förutom att Krister är född där är det känt för sitt alunbruk.

De första årens skolgången skedde i Andrarum, för att sedan fortsätta på realskolan i Tomelilla. Därefter blev det studier i västra Skåne, först på Tekniska gymnasiet i Malmö och sedan en fil kand i geologi och geoteknik i Lund.

1965 började han på Sydsvenska Ingenjörsbyrån (det finns fler medarbetare på VA-verket från denna sydsvenska konsultfirma). Den 15 december 1970 började Krister som konstruktör på VA-verkets utrednings- och konstruktionsavdelning.

Efter ett antal år blev han ansvarig för verkets rörnätsunderhåll. Krister slutade hos oss när PULS startade vid årsskiftet 1989/1990. PULS skall tydas Planerad UnderhållsService.

Sedan några år bor Krister åter på Österlen. Där får utlopp för sitt intresse att påta i jorden, när han inte glider fram på sin tunga motorcykel (Honda).

© Eber Ohlsson 1989

© Eber Ohlsson 1989

VA-Profilen: Pär Hagstrand
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 123 (1997-10-03)

Pär Hagstrand började den 22 september 1997 som ingenjör på Distributionsavdelningens enhet va-installationer.

Pär är född 1974. Uppväxt och de första årens skolgång skedde i Vellinge, de fortsatte i Trelleborg och fick sedan en husbyggnadsteknisk inriktning på Pauliskolan i Malmö. Därefter har det blivit tre års högskolestudier på LTH i Malmö. Nu börjar en ny utbildningsetapp - arbete på VA-verket.

Pär stora fritidsintresse är jakt, som tills nu har bedrivits i Skåne och Småland, och inte berört de allra största djuren. Men älgarna skall inte vara alltför säkra. Om Pär vandrar mycket i naturen så kompenserar han det med att bara behöva gå 300 meter till sin arbetsplats VA-HQ.

© Eber Ohlsson 1997

VA-Profilen: Greta Rhodin
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 136 (1998-03-11)

Greta Rhodin går i pension den 31 mars i år. Hon är född 1933 på Brösarps station i Ravlunda. Hennes pappa var nämligen stins därstädes. Tillsammans med tvillingbrodern började hon skolan i Brösarp, och efter två år fortsatte de skolgången i Ravlunda.

Efter folkskolan började hon på Kristianstads stads handelsskola. Nästan direkt efter dessa studier började hon som kartritare på Stadsingenjörskontoret i Malmö. Förutom kartritning blev det möjlighet till vidareutbildning i både teknisk och konstnärlig ritning.

Den 1 april 1964 kom Greta till Vatten- och Avloppsverkens utredningsbyrå. VA-verket har bytt skepnad många gånger, men Greta har varit trogen utredningsfunktionen. De sista åren har det mest blivit arbete med våra utjämningsmagasin.

Konstintresset har varit Gretas allt överskuggande intresse. Det är därför naturligt att hon varit en av de drivande i Galleri Pildammstornet. Hon har haft separatutställningar, och finns representerad på flera ställen i Skåne.

Dessvärre är hennes muralmålning i kv Ledebur (gamla stadshuset) borta, den försvann när huset revs. Även vi som har arbetat tillsammans med henne har haft förmånen att ta del av hennes rika produktion. Även karikatyrerna. Nedan till höger skribenten återgiven med Gretas penna.

VA-Profilen: Leif Nilsson
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 140 (1998-04-28)

Leif Nilsson började den 21 april som VVS-montör på Administrativa avdelningens vattenmätarenhet.

Leif är född 1945 i Malmö. Efter uppväxt och skolgång i Malmö började han sin lärlingsutbildning inom VVS-området. En utbildning där fick man lära allt från grunden.

Leif började som vattenrörläggare på VA-verkets dåvarande URVA-byrå 1973. URVA var en akronym för Underhåll och Reparation VA-ledningar. 1982 blev Leif VVS-montör på dåvarande Fastighetskontoret.

Vid de tekniska förvaltningarnas omorganisation, fortsatte han arbete på KommunTekniks FastighetsService Drift. Nu är han tillbaka på VA-verket.

Leif stora fritidsintresse är fotboll. Moderklubben är Eriksfält FF. Under sin aktiva tid som var han en allroundspelare, uttagen till alla platser utom i målet. Därefter började han som ungdomstränare i föreningen, och fick efter flytt till Oxie, samma funktion i Oxie IF. Efter många år som seniortränare, är han nu åter ungdomstränare.

På sommaren får han försaka det goda Malmövattnet, eftersom han då mestadels vistas i Falsterbo.

© Eber Ohlsson 1998

VA-Profilen: Gabriella Eliasson
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 140 (1998-04-28)

Gabriella Eliasson började den 15 april som utvecklingsingenjör på Produktionsavdelningens enhet för Strategisk planering och utveckling. Hennes största arbetsområde blir slamfrågorna.

Gabriella är född i Malmö 1953. Efter skolgång i Malmö på Fridhemsskolan och S:t Petri blev det studier på Lunds universitet. De resulterade i en fil kand i ämnena biologi och kemi.

Efter studierna började hon som process- och utvecklingsingenjör på Ellinge avloppsreningsverk i Eslöv 1978, för att fortsätta 1996 som miljökonsult på Kjessler & Mannerstråle.

För sitt arbete inom avloppsreningen har Gabriella fått en del pris. Hon delade med övrig personal på Ellingeverket, Flygtpriset 1988.

Hon fick Kemira-priset 1993, med prismotiveringen: ”Gabriella har genom ett utomordentligt engagemang och en stor teknisk kompetens blivit en förgrundsgestalt för va-branschen i Sverige. Gabriellas intresse och orädda hållning till nytänkande och okonventionella lösningar kännetecknar hennes arbete." Det bådar gott för vårt verk.

Hundar, volleyboll, gympa samt familjen med alla barn är de stora fritidsintressena. Forskningen i hemmet rör naturens nedbrytningsprocess - maskkompostering.

© Eber Ohlsson 1998

VA-Profilen: Lars Jönsson
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 141 (1998-05-12)

Lars Jönsson började den 4 maj som elarbets-ledare på Produktionsavdelningens El- och automatikenhet.

Lars är född 1958, och är en riktig Malmöpåg. Eftersom allting går med elektricitet, bestämde han sig redan i sin ungdom för att ha ett arbete med spänning i.

Han har varit elektriker på kända bolag i regionen, såsom Arlövs sockerbruk, Kockums, SwedeChrome, Pripps och Lars Jönsson (ej ägare). Lars har behörighet för alla spänningar, varför ingen volt är omöjlig för honom.

Det stora fritidsintresset är ishockey. Lars är tränare i MIFs ungdomsverksamhet (U10-laget). Även om det tar mycken tid från september till april, är det värt det, för det är ett glatt liv. När det är VM eller OS i ishockey, är han en given åskådare i hemmet. Det hela transmitteras ju med elektricitet.

© Eber Ohlsson 1998

VA-Profilen: Paul Börjesson
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 149 (1999-03-09)

Paul Börjesson är född i Malmö, men uppväxten skedde i Skurup. Skolgången började i den gamla stationsbyn, fortsatte på Tekniska gymnasiet i Ystad och avslutades med att Paul blev byggnadsingenjör på högskolan Malmö/Helsingborg.

Efter studierna kom Paul först till Vägverket och dess väglaboratorium. En del av arbetet bestod i att in situ studera vägbeläggningarna, och nog har vi märkt en yrkesskada hos Paul, han har svårt att inte vara uppmärksam på gatubeläggningen.

Efter detta arbete kom han till SIAB, och även här blev det asfalt. Det sista arbetetsplatsen Paul hade innan han kom till VA-verket var Öresundsbron. Här arbetade han med betong hos Sundlink.

På VA-verket kommer Paul att förutom sitt fortsatta arbete med projektering även deltaga i utvecklandet av Auto Cad funktionerna och det system som skall kopplas till det nya GIS-systemet Spatial Ware.

Kunskaper om Auto Cad finns hos Paul även om han påstår att de har hunnit bli lite ringrostiga. Rosten kommer att lösas upp med, enligt honom själv, välbehövlig repetitionskurs samt vidareutbildning på Auto Cad.

Paul, som bor själv i en tvårumslägenhet i Malmö, har som fritidsintressen bland annat friluftslivet i skog och mark med både vandring och cykling över stock och sten (vi antar att han undviker asfalterade vandringsleder).

© Eber Ohlsson 1999

Förutom detta skall helst lite motion hinnas med några kvällar i veckan i form av t ex simning och innebandy. Golf försöker han sig också på, med blandad framgång. I det senare facket har han efter sju års spelande lyckats pressa ner handikappet till 36.

VA-Profilen: Tommy Svensson
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 151 (1999-03-29)

Tommy Svensson kommer i år att få guldklocka efter 25 trogna år på VA-verket. Men historien började i Malmö för 60 år sedan. Det var nämligen här han för första gången slog han upp sina ljusbå, och det var här han efter folkskola och fortsättningsskola började sin yrkesbana som många andra i sin generation, som springpåg.

Det var Malmö Skrädderi som tog i anspråk Tommys tjänster under de första två åren. Firman låg vid Amiralsgatan-Föreningsgatan, där nu Konserthuset ligger. Den textila banan fortsatte i 15 år på Textilkonst, en firma som vävde och färgade bilbälten och lyftstroppar.

Nästa yrke var att bli skrothandlare hos svågern på Spillepengen. Verksamheten på Spillepengen upphörde redan efter två år, så det blev att byta till korvgubbe. Hans föräldrar hade nämligen korvkiosken på Västra Kattarpsvägen. Det kan tyckas vara ett tvärt yrkeskast, men yrkena är kanske av samma skrot och korn.

Sedan var det dags för Sjölundaverket 1974, en tid när Hugo Johansson var förste maskinmästare på verket. Första arbetet var att gå i team med Ernst Rohde på aktivtslamblocket (G-blocket), och fortsatte sedan några år med arbetet vid rensgallerna och försedimenteringen (E-blocket) tillsammans Aldo Berneheim.

När slamavvattningen kom igång, anförtroddes Tommy och Rune Persson denna uppgift tillsammans med maskinist Ahrens. I 15 år kom Tommy att sköta pressarna och de centrifuger som ersatte pressarna.

Efter dessa år begärde han åter ut sig till rensgallerna i ett arbete tillsammans med Karl Andréasson. Efter fyra år fick Tommys nya arbetsuppgifter, han fick sköta den stora kemiska reningsdelen (Z-blocket). När Sjölundaverkets nya anläggningsdel nu står klar, blir detta en ny arbetsuppgift att sköta för honom.

Ett av de stora fritidsintressena är fotboll. Det började i 10-årsåldern med Kulladals FF, och när han var 16 år debuterade Tommy i A-laget och där stannade han i 10 år. Därefter har fotbollskarriären fortsatt med två säsonger i Kirseberg IF, två år i BK Kick, 3 år i Snogeholms IF. Till sist spelade Tommy i Nydala IF tills han vid 53 års ålder lade fotbollskängorna på hyllan.

Det är inte bara den tvåbenta, utan även den fyrbenta sporten, som har fångat hans intresse. Tommy är en trogen gäst på Jägersro, och är en så pass god hästkännare att hans spel nästan går jämt upp.

© Eber Ohlsson 1999

© Eber Ohlsson 1999

Kopplar av gör han också, när han i helgerna påtar i jorden i Höör, eller när han på somrarna reser till Jylland. Är det något du vill fråga om Jylland, så är det bara att konsultera Jyllandsexperten.

VA-Profilen: Majvi Klausen
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 152 (1999-04-20)

Majvi Klausen går i pension den siste april i år. Det kan man inte tro, men faktum är att hon är född 1935. I Småland. Närmare bestämt i Gräsholma i Traryds socken.

Skolgången började i en B3-skola, vilket innebar att skolan bara tog in elever varannat år och att i samma klassrum undervisades exempelvis klass 1, 3 och 5 (detta pga bristande elevunderlag).

I Gräsholma skola gick Majvi i 6 år, sedan fortsatte studierna på Samrealskolan i Strömsnäsbruk. Om du frågar Majvi, så kanske hon visar sin realskoleabiturientmössa med insydda märken för de ämnen hon gick upp i examen.

Efter realskolan började Majvi på en syfabrik i Markaryd. Hennes uppgift här blev att plissera mönstrade kjolar, en produkt som var populär i början av 1950-talet.

Karriären med pappersarbete började som kontorist på papperslaboratoriet i Strömsnäsbruk. På hösten 1954 kom Majvi in på Bröderna Bendz Handelsinstitut i Malmö, en skola som låg vid Gustav Adolfs torg.

Efter studierna där blev hon kvar i Malmö och arbetade en kort tid på Fougstedts kapplager på Lundavägen. Nästa anhalt var en annan känd Malmöfirma, Addo, där hon räknade med att stanna länge. Majvi arbetade på dess revisionsavdelning fram till 1968, med ett avbrott för en kort sejour på två år i København.

I den legendariska månaden maj 1968 blev det en förändring för Majvi. Då började hon med kontorsarbete på Gatukontorets driftbyrås maskincentral. Här arbetade hon i de gamla garagen fram till den 1 dec 1977.

Denna vinterdag började hon äntligen på VA-verket. Lokalen var Augustenborg och arbetsuppgiften var att tillsammans med Mona Roos ansvara för vattenmätarregistret. Skribenten minns den goda service man alltid fick när man behövde uppgifter om vattenmätarna.

Nästa skifte skedde 1986 när Majvi började på Stadshuset, det vill säga det stadens kontorshus som låg i kv Ledebur. Därefter har det blivit både flytt till kv Rapphönan och kv Avenboken.

En kort tid efter det att hon kom till VA-HQ efterträdde hon Cajsa Åberg som ansvarig för va-expeditionen. Här har Majvi varit en klippa på VA-verket, till stöd för både Ludde och alla andra.

Majvi vandrar mycket, antingen det gäller fjällvandring eller gallerivandring. Det är väl ett utslag av samma skönande. I

© Eber Ohlsson 1999

© Eber Ohlsson 1999

fjällen är Sarek ett favoritområde, och det kan inte finnas många tuvor som inte berörts av hennes fot.

Eftersom Majvi är intresserad av blommor är det lika naturligt att hon är intresserad av konst och konsthantverk. Och nu när hon blir seniormedborgare blir det säkert många konstgalleriebesök. Tillsammans med andra intressen kan det säkert ge god reveny.

VA-Profilen: Bengt Lindgren
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 153 (1999-04-29)

Bengt Lindgren är född 1938 i Virentofta, ett område som då var en del av Malmös östra utmarker, numera är Husie en mondän del av staden.

Först gick Bengt 7 år i Husie folkskola för att därefter gå 2 år i fortsättningsskolan på Monbijou. Dessa senare två år innebar teoretisk undervisning under en dag i veckan, medan det bedrevs undervisning i praktiska ämnen övriga dagar.

Vid 14 års ålder började han sitt första arbete, på dåvarande Österlind & Son på Sallerupsvägen, ett emaljverk och plåtmanufaktur som sett bättre dagar. Mycket riktigt försvann firman efter något år, och Bengt började på Diedens på Östergatan, en firma som bl a tillverkade portar.

Nästa anhalt blev Kockums, först som passare till revolversvarvarna och sedan själv nästan fullärd i samma yrke. Efter ytterligare något år blev han kopparslagare. På Kockums innebar detta rörläggning av kopparrör och rostfria rör i u-båtar och torpedbåtar. Tekniken att förbinda rören var vid denna tid muffar och lödning.

Efter denna start i det privata näringslivet blev Bengt 1962 kommunalarbetare på gatukontoret. Första arbetet blev handschaktning i Östra Hindbyvägen. Då på 60-talet var redskapen fortfarande korp, brytgrep och spade.

Under vinterperioden bedrevs inga gatuarbeten, och då fick kommunalarbetarna av sysselsättningsskäl bl a handgräva för avloppsledningarna. Bengts första arbete för Avloppsverket var Strandgatan vintern 1962/63 under ledning av Karl Löfgren, ”Blinkfyren” kallad.

Nästa vinter blev det åter Avloppsverket och när våren kom lockade Åke Jeppsson över honom till Vattenverket. Bengt blev diktare. Statusen var mycket strikt, högst status hade rörläggaren, därefter kom diktaren och lägst status hade grovarbetaren.

När en av de dåvarande distriktvaktstjänsterna blev ledig blev detta Bengts nya värv. I distriktet ingick Södervärn- och Botildenborgstornen, samt att rengöra dessa båda reservoarer. Efter VA-verkets sejour hos gatukontoret, med bl a slopandet av distriktsvaktssystemet, är nu detta system tillbaka. Bengt ansvarar åter för ett distrikt, det östra.

Hundar och hundsport är det helt överskuggande intresset för Bengt. Det har inneburit tävlingar i elitklassen för brukshundar, skyddsklass och SM i lydnad. Efter att i många år haft schäfrar, har han nu Groenendaalhunden Zeta. När han någon gång har lämnat sina följeslagare hemma, har färden gått till Medelhavet och platser i Afrika.

Det är många Lindgrenar inom va-området, ett rent familjeträd: Brodern Bert på Klagshamnsverket, sonen Mats på KommunTeknik samt hunden Zeta på rörnätsdrift.

© Eber Ohlsson 1999

© Eber Ohlsson 1999

© Eber Ohlsson 1999

© Eber Ohlsson 1999

VA-Profilen: Anita Lundblad
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 155 (1999-06-18)

Anita Lundblad är en ny medarbetare på Sjölundaverkets laboratorium. Hon leder och är tekniskt kvalitetsansvarig för laboratorieverksamheten därstädes.

Anita är en Malmötös som gick i skolan i Gamla Rosengårdsstaden på den tiden när Rosengård i första hand var en trädgårdsstad. De tekniska studierna bedrevs sedan på Pauliskolan, vilket ledde fram till en examen som laboratorieingenjör.

Första arbetsplatsen blev konsultfirman Scandiaconsult (gamla Orrje & Co). Efter 10 år gick hon över ån och började på Sockerbolaget i Örtofta, ett företag som numera heter Danisco Sugar. I Örtofta blev det miljöanalyser och processkontroll samt utsläppskontroll av vattnet till Kävlingeån.

Sedan två månader återfinns nu Anita på Sjölundaverket. Det finns vissa likheter mellan Örtofta och Sjölunda - de är gamla processindustrier, Örtofta är 100 år medan Sjölunda närmar sig de 40. Detta ger tillbyggnader och processjusteringar så att verken till sist blir komplexa.

När Anita berättar om sin fritid, förstår man inte att dygnet endast har 24 timmar. Sedan 23 år är hon tototjänsteman på Jägersro. Det kanske finns någon på VA-verket som känner igen henne, vi får väl se om medarbetarna i fortsättningen drar ner mössan när de står i luckan på Jägersro. Själv får hon inte spela.

Hon kommer i kontakt med hästsporten även på ett annat sätt. Hennes 18-åriga dotter är svensk mästare och finns med i landslaget i voltige (gymnastik på hästrygg). Voltige är en mycket stor sport på kontinenten, varför det blir mycket resor i Europa även för Anita. Sistlidna höst var det ryttar-VM i Rom.

Det är inte bara trädgården i Bara som skall skötas, Anita har även tid och intresse för gamla engelska bilar. Små fräsiga men egensinniga bilar. Anita konstaterar att det gamla skämtet om att Lucas uppfann mörkret inte är helt fel.

Själv har hon en MG B GT från 1967. En annan sport i den lätta genren är badminton. Här söker Anita någon utmanare på VA-verket som är intresserad av att spela mot henne. Ring Sjölundaverket.

© Eber Ohlsson 1999

© Eber Ohlsson 1999

VA-Profilen: Ingegerd Ånmo
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 156 (1999-07-22)

Eber Ohlsson och Ingegerd Ånmo

Ingegerd Ånmo går i garantipension den förste september i år. Det är ett par år tidigare än den ordinarie pensioneringen.

Ingegerd är född i småländska Oskarshamn, men en stor del av skolgången skedde i Kalmar. Trots att hon tjänstgjort på VA-verket större delen av sitt yrkesverksamma liv, är det inte här hon först kom i kontakt med va-branschen.

Faktum är att hon föddes in i denna bransch, eftersom hennes familj i flera generationer både ägt och drivit en VVS-firma med verksamhet på många orter i sydöstra Sverige.

Det här med att bocka rör var kanske inte det som attraherade Ingegerd mest. Hon har inte varit mycket för servila bockningar, det har mer varit raka rör. Här nedan är hennes egen text om sitt yrkesliv.

Efter min uppväxt i Småland fick jag som sjuttonåring mitt första jobb på Postens Skatteavdelning, vilket gav mig en inblick i hur skattefrågor fungerar. Detta gav mig sedan en möjlighet att få arbeta med utbetalning av statliga pensioner i Stockholm.

Denna erfarenhet blev en ny språngbräda att inom Försäkringskassorna i Kalmar och Malmö få vara med och jobba med ATP från dess begynnelse.

Den 6 mars 1967 anställdes jag så på Malmö vatten- och avloppsverk hos Sven Malmström. Inom kontorsavdelningen var vi två som arbetade med personalfrågor, övriga tiotalet var placerade på de olika expeditionerna samt radioväxeln och arkivet.

1978 samordnades VA:s och Gatukontorets personalfunktioner och löd organisatoriskt under Vatten- och avloppsverken. Ekonomifunktionen hade redan samordnats någon gång i slutet av 1950-talet eller tidigt 1960-tal och tillhörde organisatoriskt Gk.

1981 förlorade VA-verket sin självständighet och blev samordnade med Gk i det nya Gatukontoret. 1985 var alla anställda engagerade i framtagande av en ny förvaltningskultur.

Så blåser nya vindar igen och 1992 är det aktuellt med en ny separation och VA blir ett affärsområde inom Förvaltningen för Teknisk Produktion fram till 1996, då VA-verket Malmö åter blev självständigt. Hur kommer det att bli i framtiden????

© Eber Ohlsson 1999

Detta är en liten historik över vad som hänt under de mera än 32 år som jag arbetat med personalfrågor som berört anställda på VA-verket. Dessa år har varit mycket intressanta. Arbetsrätten har genomgått stora förändringar och med den innehållet i arbetsuppgifterna.

Jag fick under en mångfald år vara med och planera personalens kompetensutveckling både internt och externt. Detta blev mycket lärorikt även för mig.

Arbetet har också fört mig samman med många olika typer av människor och personligheter, som i våra arbetsrelationer, i de flesta fall, givit mig något att ta med in i min framtid när det nu är dags för ett nytt avstamp i livet.

Den 1 september lämnar jag VA-verket och får då möjlighet att odla intressen som fått stå tillbaka under alla yrkesverksamma år.

Med dessa ord tackar jag för mig och önskar VA-verket och dess personal allt väl i framtiden.

VA-Profilen:
Christina Lewander Rosengren
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 157 (1999-08-09)

Christina Lewander Rosengren lämnar VA-verket och Skåne nu i augusti och flyttar till Hårhult, en mindre ort norr om Osby, 200 meter in i Småland. Det gamla landskapet är därmed inom synhåll, vilket kanske är en förutsättning för en Skåneländska.

Hon är född i Halmstad, och skolgången i denna de glada laxarnas stad slutade med en examen på Kattegattgymnasiet.

Efter något års arbete på Halmstads regemente (I16) hade tankarna om den framtida yrkesinriktning utkristalliserats och Christina flyttade till Malmö, för att läsa på Lab-linjen på Malmö Allmänna Sjukhus.

Efter Malmösejouren fortsatte hon sin utbildning med att läsa på grannstadens universitet och dess kemicentrum. Det blev en filosofie kandidatexamen och en del poäng i miljövård.

Hennes första arbete inom va-sektorn blev att vikariera för Gabriella Eliasson på Ellinge avloppsreningsverk i Eslöv. Ett intensivt och mycket roligt arbete.

Här togs också den första kontakten med VA-verket Malmö i samband med att laboratorieingenjörerna på reningsverken i södra Skåne hade sammankomster och studiebesök för utbyte av erfarenheter.

Samarbetet Eslöv-Malmö initierades också här. Efter Eslövsperioden fortsatte hon med luftaffärer. Hon började nämligen på gasfirman Air Liquide Gas AB och dess specialgaslaboratorium och blev efter en tid labchef där.

År 1989, när detta laboratorium skulle flyttas till Stockholm, flyttade Christina över till VA-verket och blev dess nya biträdande labchef.

När nu Christina ser tillbaka på sina 10 år på VattenLaboratoriet, kan hon se att det utvecklats och fått många nya uppgifter inom miljö- och vattenvård och som en följd av detta även ny utrustning.

Ett av hennes viktigaste bidrag till verksamheten har varit kvalitetssäkringen. Det har inneburit att granska, strukturera, förbättra och dokumentera arbetsmetoderna. Detta arbete

© Eber Ohlsson 1999

har blivit så bra att kontrollorganet SWEDAC, (Swedish Board for Technical Accreditation) gett VattenLaboratoriet högsta betyg.

All den erfarenhet och kompetens Christina har förvärvat under årens lopp kommer hon att ha nytta av även i Hårhult.

Denna blir nämligen basen för hennes nystartade egenverksamhet inom kvalitet- och miljöledning, där hon kommer att samarbeta med en grupp inom samma område. Det är inte omöjligt att vi även i framtiden möter Christina, fast då som egenföretagare.

Nu snurrar inte allt kring laboratorier och kvalitetsarbete för Christina, utan där finns också en drejskiva. På denna skiva har det under årens lopp skapats många bruksförermål.

I den rurala miljön kommer även kryddträdgården och djuren att ta sin tid. Och körsången. Sjunga är nämligen en passion för henne antingen det är en barbershopkör eller en gospelkör. Det bör bli mer tid till fritidsintressena, nu när barnen utom minsta pojken flyttat hemifrån.

Se även Christinas bilder på vattentorn i Klaipeda-området: Gäst: Christina Lewander

VA-Profilen: Werner Karaschin
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 158 (1999-10-07)

Werner Karaschin är född 1940 i Duisburg i Tyskland. Det är en stad som ligger på båda sidorna av floden Ruhr, där denna rinner ut i Rhen. Hemmet låg i stadsdelen Ruhrort, en ort norr om Ruhr, och i denna vattenomslutna miljö blev ett av Werners tidiga minnen de problem som vatten kan skapa.

När han i sina unga år började spela dragspel, skedde denna utbildning i Homburg på Rhens vänstra stand. Idag finns här många broar, men då hade de flesta broarna förstörts under kriget och den lille Werner fick varje gång ta färjan över floden.

Efter skolgången började han 1955 den i Tyskland så vanliga lärlingsutbildningen, vilket innebar en dag i skolan och de övriga dagarna på arbetsplatsen. År 1959 kunde Werner efter att ha klarat gesällprovet, få sitt gesällbrev som finmekaniker. Första anställningen blev på ett företag i Duisburg som tillverkade manometrar och svetsutrustning.

Werner och en kamrat åkte 1964 till Costa Brava i Spanien med en charterbuss. På samma hotell träffade de två svenska flickor från Stockholm. Vad vore naturligare än att pojkarna efter hemkomsten sade upp sina anställningar och åkte till Stockholm?

Det blev en resa på vinst och förlust. För att få en utkomst i Stockholm började Werner som diskare på gamla EPA vid Sergels torg. Sedan blev mer äventyr.

Kamraten och Werner skaffade en gammal Volvo PV444 och planerade att åka ner till Medelhavet och sedan runda detta innanhav. De lyckades komma ner till Marocko.

För att få ihop till bensin spelade de gitarr i städerna. Det gick tills polisen hade synpunkter på deras förehavande. Det blev till att återvända till Europa över den spanska enklaven Ceuta.

Åter i Sverige fick Werner arbete som finmekaniker på AGA på Lidingö och på bilglastillverkaren Sunex. 1966 träffade han sin blivande fru Britt-Marie från Danderyd i Stockholm.

När Britt-Marie skulle utbilda sig i Lund, sade Werner upp sig från sitt arbete och följde med. Den första tiden bodde de i

© Eber Ohlsson 1999

tält, till dess de fann en möblerad lägenhet i Malmö. Werner fick snabbt arbete på ADDO.

Efter ett halvår bytte han arbetsplats, och blev verktygsmakare på AB Plåtindustri i Limhamn. Efter några år flyttade det Electroluxägda företaget till Industrihamnen.

När Plåtindustri 1980 drog ner på verksamheten, var det inte onaturligt att Werner fick arbete som reparatör på det närbelägna Sjölundaverket. 1996 blev han underhållsreparatör med hela produktionsavdelningen som sitt arbetsområde.

Sedan många år bor familjen Karaschin i Tygelsjö, där har han sett både trädgården och sina två döttrar växa upp. När det blir semester dras han åter till Medelhavet, men håller sig nu på den europeiska sidan.

Det blir ofta flera veckor i den franska staden Menton, en stad mellan Monaco och den italienska gränsen. Efter många år har dragspelet åter kommit fram, och då blir det kanske liksom utövaren en sympatisk komposition av tyskt, svenskt och franskt.

Werner Karaschin finns också på gästsidan: Gäst: Werner Karaschin

VA-Profilen: Bengt Sonngård
Originalpublicering 1999-12-31.

Bengt Sonngård, reparatör på Bulltofta vattenverk, går i pension på detta millenniums sista dag. Går vi 65 år tillbaka på detta sekel, hamnar vi på Bengts födelseår 1935.

Födelsen skedde visserligen i Trelleborg, men efter flyttning blev det i Slågarp, en annan ort söder om Landsvägen, som Bengt bedrev sina folkskolestudier i. Efter de sju folkskoleåren började Bengt praktisera på olika lantbruk på Söderslätt.

När vi så når fram till år 1958 hoppade Bengt över till en annan modernäring – vattenverksdriften. Där var han en av två medarbetare som skötte Svedala vattenverk. Efter ett sejour hos Fortuna-Bengtsson bland blommor och blad, kom Bengt 1963 till Bulltofta vattenverk.

Detta vattenverk har tidvis haft ett stort geografisk verksamhetsområde, vilket gav Bengt, en slättens son, möjlighet att vara maskinist på vattenverken i Oxie och Käglinge åren 1970-1973.

Andra anläggningar med många arbetsuppgifter för Bengt har varit Grevie vattenverk och vattentornen. Arbetsuppgifter på Bulltoftaverket har varit varierande, alltifrån trädgårdsarbete och filterspolning till pumpreparationer och pumpfiske.

Eftersom Bengt arbetat 38 år på Bulltofta vattenverk, har han också avverkat fem maskinmästare/ driftingenjörer, alltifrån Harald S V Hansson till Benny Stoltz.

Bengt har under alla åren på vattenverket samtidigt varit småbrukare i Svedalatrakten. Med sina 25 tunnland har han odlat korn, havre, vete och sockerbetor, för att inte nämna alla andra grödor. Gården har också i många år haft smågrisproduktion, även om detta idag är förgången tid.

Om det är något en bonde är beroende av, så är det vatten i rätt mängder och vid rätt tidpunkt. Och vatten är något Bengt haft förstånd på.

Bengt Sonngård * 25 november 1935 † 22 december 2014

© Eber Ohlsson 1999

© Eber Ohlsson 1999

VA-Profiler
Profiles within Water Supply and Sewerage

Senast uppdaterad 150111