Två utanför, i mark liggande, oljetankar på vardera 50 000 l försörjde anläggningen med bränsle. Dagtankar var placerade inom byggnaden, en råoljetank rymmande 9 500 l och en tank för motorfotogen på 300 l.
Pumparna var placerade ett plan ner och det fanns anslutningsmöjligheter för sex pumpaggregat. En skala på väggen stod i förbindelse med en flottör i pumpbrunnen utanför så att maskinisten kunde hålla kontroll på nivån.
 |
En handdriven travers från Halmstads Nya Värkstads AB, vilande på granitkonsoler, täckte hela ytan i maskinhallen. När inte pumpmaskineriet var i drift vintertid stod en kokseldad panna av fabrikat Strebel för uppvärmningen.
Anläggningen var ansluten till elverkets 20 kV nät via en Tomas Thrige, Odense, transformator på 100 kVA som dock inte räckte till för att köra de tre eldrivna pumparna samtidigt.
En spiraltrappa i gjutjärn ledde upp till tornets transformator och ställverksrum och ville man ända upp till översta rummet fick man klättra på en järnstege upp genom en lucka.
1932 flyttades från Bulltofta vattenverk ut till pumpstationen en 4-cyl 120 hk Atlas dieselmotor avsedd att via remtransmissioner kunna driva pumpar.
På grund av den befarade bränslebristen under kriget konverterades 1944 en 2-cyl 80 hk Ellwe Leissner dieselmotor, installerad 1924, till gengasdrift av Svenska Gengas AB till en kostnad av 9 500 kr.
Det blev aldrig någon längre kontinuerlig drift utan den var mer säsongsbetonad eller av Bulltoftaverkets behov påkallad. Pumpstationen var en viktig reservanläggning med sina många strömoberoende driftmöjligheter.
Efter längre stillestånd krävdes det handmanövrering av tre stycken 600 mm markventiler på vardera 50 varv. När de cirka 60 självtryckande 112 mm rörbrunnarna började ersättas med 247 mm med egna installerade pumpverk i början på 30-talet minskade behovet ännu mer.
1936 fanns det 17 sådana brunnar och 1939, som var ett rekordår, uppfordrades ur täkten 320 l/s. Brunnspumpverken hade, i sina tidigaste utföranden, torruppställda centrifugalpumpar i 7-8 m djupa schakt kopplade via axlar till elektromotorer i markplan. |
|
 |
Då de var anslutna till den gemensamma huvudledningen kom vattnet från de öster om Grevie liggande pumpverken att dubbelpumpas när Greviestationen var i drift.
1960 kopplades stationen definitivt bort från ledningssystemet och det kvarvarande av det maskinella skrotades. Byggnaden förblev en strategiskt placerad reparationsverkstad för hela råvattentäkten, men på 80-talet centraliserades all verksamhet till Bulltofta vattenverk och manskapet fick nu sin utgångspunkt därifrån och då avstyckades även de två tidigare tjänstebostadshusen och såldes.
Med dåtidens förutsättningar och behov var byggandet av en centralpumpstation behövligt men med teknikens utveckling blev det ingen långvarig drift. Problemen var också många, som att hålla tillräckligt undertryck i hävertledningarna och den ökande uppfordringen av finsand som ställde till problem i ledningar och pumpar.
Byggnadens belägenhet och dess inre utformning har gjort det svårt att finna ett annat användningsområde för den - men den har i alla fall överlevt de första 100 åren. |