| Skånska vattentornssällskapet - Urbanmorfologi Scanian Water Tower Society - Urban Morphology |
| Hem | Vattentorn - Water Towers | Ebers vattentorn | Eber's Water Towers | Observandum  |
Vattenblandat |
aVA |
| VA-historia | VA-Profiler | VA-artiklar | VA-litteratur | Akvedukter | Däxlar | Diverse VA | Gästsidor | Länkar |
| Köra bil i första eller andra klass Originalpublicering 2005-07-28 |
| Eber Ohlsson |
| År 1946, när fredligare förhållanden åter inträtt i världen, och de restriktioner som gällt i landet för privatbilismen lättat, införde Malmö stad bestämmelser för ersättning då tjänstemännen körde med egen bil i tjänsten. De första två åren utgick en fast ersättning grundad på ett mycket komplicerat system. Med statlig ransonering av drivmedel och stigande bränslepriser kom krav på ändring av ersättningsnivån. I stadens tjänst var det år 1948 totalt 23 personer som av stadsfullmäktiges fått medgivande att i tjänsten mot ersättning använda egen bil, varav dock tre saknade bil. Den grupp bilägare som kunde få ersättning var inte stor, men blev ändå uppdelad på två grupper, I och II. En tjänsteman hänfördes till grupp I om tjänstemannen låg i lönegrad 38 eller däröver, annars tillhörde han grupp II. Första gruppen skulle tillhandahålla en bil med plats för totalt 5 personer, medan en grupp II-tillhörighet endast krävde en bil med plats för 4 personer. Alla bilar skulle vara i gott skick och ha minst 30 hästkrafter. En större bil krävde givetvis högre ersättning, så ersättningen var 4 kronor/mil för grupp I, medan grupp II fick nöja sig med 3 kronor och 20 öre. Det är intressant att ta del beräkningarna som gjordes av den rörliga kostnaden för personbilar. Idag är det väl få som budgeterar för trasselförbrukning, om man då inte avser trassel med verkstaden. Här är beräkningen av kostnaden per mil för en femsitsig bil:
Om vi ser på vatten- och avloppsverkens tjänstemän, så var det tre som fått medgivande av stadsfullmäktige att i tjänsten mot ersättning använda egen bil. I grupp I fanns endast vattenverkschefen (Alfred Jerdén), som beräknades köra 900 mil i tjänsten. I grupp II fanns två personer, arbetschefen i Vomb (Sigvard Gudmundson) och rörnätsingenjören (Bo Möller), som vardera beräknades köra 1 200 mil i tjänsten. |
Behovet att göra tjänsteresor hade givetvis fler än de tre som fått fullmäktigemedgivandet, därför fanns det i resereglementet bestämmelser som gjorde att även andra tjänstemän hade möjlighet att få åka med i dessa bilar. Punkt 2 i bestämmelserna löd därför: ”Det åligger tjänstemannen att vid färd, i den mån så kan ske, i sitt fordon medtaga andra stadens tjänstemän eller förtroendemän, som vid samma tid skola färdas åt samma håll som tjänstemannen, ävensom instrument, redskap o. d., som skola av honom själv eller de medföljande tjänstemännen nyttjas i tjänsten under resan.” Även om krigsslutet 1945 markerar en ny tid, med behov av regelverk för att köra egen bil i tjänsten, så fanns det under mellankrigstiden, innan krigsårens statliga restriktioner införts, givetvis samma behov av enkelt och snabbt göra inspektions- och andra tjänsteresor. Detta behov hade för tjänstemän på drätselkammarens andra kammare underställda förvaltningar, vatten- och avloppsverken och gatukontoret, tillgodosetts på tre sätt. I de två första fallen ägde staden bilarna, men som i ena fallet kördes av chaufförer, och i andra fallet kördes av tjänstemännen själva. Med det tredje sättet fick vissa befattningshavare mot ersättning nyttja egna bilar i tjänsten. När trafiken återupptogs efter kriget så minskade trafiken med de chaufförframförda tjänstebilarna av kostnadsskäl. I stället satsades det mer på den resurseffektiva formen, som senare kom i stor skala, att medarbetarna själva körde tjänstebilarna. Kort tid efter kriget hade exempelvis schaktmästarna på vatten- och avloppsverken fått skåpbilar. Den förklaring som ges till klassindelningen 1946, var att det redan fanns en indelning i tre klasser för resekostnads- och traktamentsersättning, där indelning grundades på vilken grundlön tjänstemannen hade. Man borde därför även gradera ersättningen då personalen höll egen bil i tjänsten. Skälen var också att staden måste ställa vissa fordringar på de bilar som tjänstemännen hade, där representationsskyldigheten för chefs- och högre tjänstemän krävde något rymligare och bekvämare bilar än för övriga tjänstemän. Dessa graderingar i ersättning blev så småningom otidsenliga och slopades, men frågan är om alla graderingar därmed är borta? Möjligheten att få parkeringsplats på arbetsplatsen för den privatbil som köres i tjänsten är idag en fråga om gradering av i samma karaktär som på den gamla tiden. Parkeringstillstånd fås inte enbart efter behov utan också efter ställning. |
 Foto: 1957-02-28 Bilar behövdes för att komma ut till alla arbetsplatser. Anläggning av nya infiltrationsdammar i Vomb. |
| Hem Home |
VA-historia History of Water and Sewerage |
Upp Up |
| Senast uppdaterad 050728 |