| Skånska vattentornssällskapet - Urbanmorfologi Scanian Water Tower Society - Urban Morphology |
| Hem | Vattentorn - Water Towers | Ebers vattentorn | Eber's Water Towers | Observandum  |
Vattenblandat |
aVA |
| VA-historia | VA-Profiler | VA-artiklar | VA-litteratur | Akvedukter | Däxlar | Diverse VA | Gästsidor | Länkar |
| Gäst: Torsten Israelsson, Emmaboda |
| Fontänen i Valdemarsro Publicerad i personalbladet Vattenstänk nr 141 (1998-05-12) |
|
De boende i villorna i den stillsamma stadsdelen hörde först liksom en åsksmäll, följt av ett ihållande dån som från ett vattenfall. Och de såg till sin häpnad en tjugo meter hög och mäktig vattenpelare stiga rakt mot skyn ur ett hål i genomfartsgatan. Det nedfallande vattnet hade redan bildat en hastigt ökande vattensamling närmast kaskaderna. På det ganska närbelägna Bulltofta vattenverk fick rapportskrivare och signaltablåer i kontrollrummet plötsligt liv. Larmutskrifter kom i rasande takt och kontrolltavlan blev en blinkande julgran inför ögonen på den överraskande vaktmaskinisten. Allmänt tryckfall på ett stort område längs Vombledning 1 tydde på en stor läcka, men var fanns den och vad skulle göras? Dåvarande chefen på Bulltofta vattenverk var maskinmästare Knut Johansson. Hans fanns i närheten och kom springande till kontrollrummet. Ungefär samtidigt kom en snabbtänkt bilist inrusande. Han berättade, med andan i halsen, att han på väg genom Valdemarsro, på avstånd bevittnat den stora fontänens uppkomst. Knut fattade ett snabbt beslut. Han samlade ihop några mannar och begav sig till en manuell avstängningsventil närmast uppströms läckageplatsen. Här påbörjade man den långsamma avstängningen för hand, som kunde ta inemot en halv timme. Åtgärden var riktig - Knut visste att en snabbare avstängning skulle ge kraftig tryckstegring med nya läckor som följd. Under tiden vräkte fontänen ut enorma vattenmassor. Närboende villaägare såg med förtvivlan sina källarvåningar översvämmade och mångårig möda i trädgårdarna spolierad. Man försökte ringa till vattenverket - man kunde inte fatta varför inte vattnet stängdes av snabbt när läckan var uppenbar. Långsamt, långsamt minskade dock fontänen i höjd och slutligen vällde vattnet endast stillsamt upp ur hålet i gatan. Nu vidtog reparation och utredning. Vad var det som hade hänt och varför hade det hänt? Orsaken till läckan kunde ganska snart uppdagas och fastställas. Den automatiska reglerventilen i Vombledning 1 utanför Bulltofta vattenverk hade plötsligt stängt. Med det stora flödet i ledningen mitt på dagen ledde den snabba stängningen till ett enormt vattenslag eller tryckstegring i ledningen närmast ventilen. Vattnet tog sig ut på ledningens svagaste punkt, vilken råkade vara en blindfläns på en T-förgrening i en gatubrunn mitt i Valdemarsro. Det tjocka plåtlocket revs loss från sin bultkrans som om det varit gjort av papper. Det tunga locket över gatubrunnen kastades av och fontänen utvecklades med kraften hos en gejser. Lyckligtvis råkade inga trafikanter passera platsen just när det hände. Varför hade då ventilen stängt? Utredningen visade att den elektroniska ventilregulatorn som styrde ventilen plötsligt hade förlorat sin matningsspänning. Ironiskt nog var den av säkerhetsskäl konstruerad att i detta läge styra till 0, dvs stänga ventilen. |
En åtgärd som kunde varit riktig också här om bara inte ventilstängningstiden varit alldeles för kort med tanke på vattenhastigheten i ledningen. Vilket i sin tur berodde på att ventilmanöverdonet härstannade från en tid när vattenuttaget via ledningen varit bråkdelen av dagens. Bortfallet av matningsspänning till ventilregulatorn berodde på att en rutinmässig batterikontroll hade gjorts. Vilket normalt inte medför spänningsbortfall, men gjorde det i detta fallet. Var olyckan oförutsebar och händlseförloppet som föregick den osannolikt? Nåja - man måste väl säga att en fullständig analys av möjliga händelsekedjor för hela ledningssystemet skulle avslöjat svagheten innan den avslöjade sig själv. Olyckan ledde givetvis nu till att stängningstiden för samtliga ventiler blev anpassad till möjliga maximala flöden. Händelsen fick också en liten följdeffekt på kontorssidan. Detta var en tid då det inte var så gott om telefoner och nallarna var inte ens påtänkta. Den dåtida gatunämndsordföranden legendariske Calle Ljungbeck försökte ringa till Bulltofta vattenverk om olyckan för att få information, när ryktet snabbt nådde stadshuset. Den enda telefonen på Bulltofta var givetvis helt blockerad av samtal från allmänheten. En extra telefonlinje med hemligt nummer hade tidigare varit på tal, men ansetts vara en onödig utgift. Calle Ljungbeck, med sitt ettriga humör, gick som man säger i taket, när han inte kunde ringa och få besked. Bortglömd var sparsamheten och sällan har väl en ny telefon installerats så snabbt som nu skedde. |
| Lidköping, Esplanaden (Gamla vattentornet) N 58.5015 - E 13.1530 |
 © Torsten Israelsson |
| Se även: Vattentorn: Lidköping |
| Hem Home |
Gästsidor Guest pages |
Upp Up |
| Senast uppdaterad 120209 |