År 1963 färdigställdes Sjölunda avloppsreningsverk efter ett långvarigt utredningsarbete. Tomt för ändamålet hade reserverats redan 1948.
Det slam som erhölls i reningsprocessen, behandlades i rötkammare för att der skulle bli lättare att hantera med hänsyn till lukt och för att de sjukdomsalstrande bakterierna skulle reduceras så mycket som möjligt.
Andra fördelar, som vanns genom rötningen, var att metangas erhölls och tillvaratogs för alstring av elenergi samt att slammet blev mera avvattningsbart.
Under de första året som reningsverket var i drift tippades slammet i laguner på Spillepengstippen. När dessa var utnyttjade hade arrangemang vidtagits för att slammet skulle kunna tippas i havet.
Slambåten lastades med 320 m³ åt gången med hjälp av en lång tryckledning. Tömningsplatsen låg utanför den danska ön Møn ca 9 mil från Malmö, och tömningskede genom teleskoprör mynnande 5 m under havsytan. Enligt vissa källor lär ett givande torskfiske ha uppstått invid tömningsplatsen (Fan Tro't).
Så småningom blev det opposition mot förfarandet inom miljövårdskretsar, och år 1967 övergick Malmö till att sprida rötslammet på åkermark.
Detta förfarande, där alltså tunna skikt sprides på stora ytor, betraktas som en acceptabel lösning ur miljövårdssynpunkt bl a med hänsyn till det ”naturliga reningsverk” vi har i bakterie- |
|
livet i matjorden. Detta bakterieliv bryter ganska lätt ner ett tunt skikt med slam.
Malmös slam är ur tungmetallsynpunkt relativt oskyldigt och risken för grundvattenförorening härigenom liten, speciellt med hänsyn till de kemiska egenskaperna hos jordarna runt Malmö.
Socialstyrelsens spridningsbestämmelser är sådana att mycket stora arealer krävs för Malmös slammängder. Detta är svårt att få fram med hänsyn till rimliga transporttider.
Spridning kan därtill endast ske under en del av året, varför tillfälliga deponeringsplatser måste anordnas. För dessa har endast kortsiktiga dispenser beviljats av koncessionsnämnden. Av dessa skäl har kommunfullmäktige beslutat, att en anläggning för avvattning av slam skall byggas på Sjölundaverket.
Genom avvattning av ett slam med en torrsubstanshalt av 4 % till ett slam med en torrsubstanshalt av 16 % minskas volymen till en fjärdedel av den ursprungliga.
Volymminskningen påverkar ju transporterna i hög grad, samtidigt som slammets starkt förändrade konsistens ger möjlighet för nya användningsområden. Ett slam med en torrsubstanshalt av 16 % har en konsistens påminnande om fuktig – blöt matjord.
Avvaktningsanläggningen projekteras nu av VA-verket. Hur avvattningen tillgår samt hur slammet sedan kommer att behandlas får jag måhända möjlighet att återkomma till vid ett senare tillfälle. |
