Skånska vattentornssällskapet - Urbanmorfologi
Scanian Water Tower Society - Urban Morphology
Hem Vattentorn - Water Towers Ebers vattentorn Eber's Water Towers Observandum   Vattenblandat   aVA
VA-historia VA-Profiler VA-artiklar VA-litteratur Akvedukter Däxlar Diverse VA Gästsidor Länkar

aVA Tema Järnväg Tema Spårväg

En riskfylld spårväg
- om en spårväg inne på Baltiska utställningen

Originalpublicering 2014-04-18

Eber Ohlsson


Den föreslagna spårvägen skulle gå mellan de med blått kryss markerade platserna och i söder runda industri- och maskinhallarna. Observera att på kartan är söder uppåt. Malmö stadsarkiv saknar originalkartan.

Med Baltiska utställningen i Malmö 1914 spände staden sina muskler och visade omvärlden en stad som inte bara ville bli större, utan mycket större.

Inte bara vara Skånes metropol, utan en metropol för mycket mer. Malmö ville inte bara anordna en utställning, utan göra en utställning som skulle bli minnesvärd i mer än 100 år.

Det fanns många transportformer till utställningen, där inte minst spårvägen hade en stor uppgift.

Inne på det 490 000 m² stora utställningsområdet med stora vattenytor transporterade motorbåtar besökarna mellan områdets olika bryggor. Givetvis kom frågan om det inte även skulle finnas en spårväg inne på utställningsområdet.

Detta utreddes hösten 1913 av föreståndaren för spårvägarna, ingenjör E. Lagergren. Hans förslag var en spårväg från den tyska hallens sydvästra gavel fram till konsthallen, och som i söder skulle runda industri- och maskinhallarna.

Spåret, enkelspår med mötesspår, skulle bli 850 meter långt, där 215 meter redan var utlagt för utställningen.

Det skulle behövas två motorvagnar, men här lovade ASEA att om staden beställde två släpvagnar, skulle de utan kostnad aptera dem till motorvagnar under utställningen. I förslaget fanns även planer för vagnskjul.

För driften skulle det krävas tre förare, där den tredje skulle vara avlösare och reparatör. Det skulle inte finnas konduktörer,
utan betalning skulle ske i bössa hos föraren. Eventuellt skulle det anskaffas växelautomat.

Utredningen räknade med att från respektive ändpunkt skulle en vagn avgå var 5:e minut med som mest 40 passagerare. Hastigheten beräknades bli 15 km/h, vilket gjorde en åktid enkel väg på lite mer än 3½ minut. Inklusive väntetid skulle en dubbeltur då ta 10 minuter.

För att täcka driftskostnaden skulle det enligt utredningen räcka med 500 passagerare per dag eller två per tur.

Till detta ställde styrelsen för Baltiska utställningen en garanti för ett visst belopp vid en eventuell förlust.

Då en del material skulle kunna återanvändas i kommande spåranläggningar bedömde spårvägsstyrelsen att denna utställningsspårväg skulle kunna förverkligas utan någon avsevärd ekonomisk risk. Styrelsen ville därför att stadsfullmäktige skulle besluta om att den skulle anläggas.

Den samfällda drätselkammaren, dåtidens kommunstyrelse, var inte lika positiv, utan hade fått fram att det krävdes 1 600 passagerare per dag för att förlust inte skulle uppstå, och förordade därför i sin skrivelse till stadsfullmäktige att staden inte skulle iklädda sig någon som helst risk.

När frågan behandlades på stadsfullmäktiges januarimöte 1914 fick förslaget om en spårväg inne på Baltiska utställningen inte den majoritet som krävdes, varför förslaget bara lades till handlingarna.


Nedladdningsbar utskriftsvänlig version av artikeln.

Artikelunderlagets stadsfullmäktiehandlingar digitaliserade till en pdf-fil.

Hem
Home
aVA
Not water or sewerage
Upp
Up
Senast uppdaterad 140418