Skånska vattentornssällskapet - Urbanmorfologi
Scanian Water Tower Society - Urban Morphology
Hem Vattentorn - Water Towers Ebers vattentorn Eber's Water Towers Observandum   Vattenblandat   aVA
VA-historia VA-Profiler VA-artiklar VA-litteratur Akvedukter Däxlar Diverse VA Gästsidor Länkar

ÖSJ-bladet
Medlemsblad i museiföreningen Östra Skånes Järnvägar

Gripen av Ystads station
ÖSJ-bladet nr 4 1987
Spå om spår
ÖSJ-bladet nr 3 1991
Måtta spåret
ÖSJ-bladet nr 2 1994

Gripen av Ystads station
Publicerad i ÖSJ-bladet nr 4 1987, medlemsblad i museiföreningen Östra Skånes Järnvägar.

Jens Christian Berlin och Eber Ohlsson


Om man höjer blicken något, då man står framför Ystad stations hamnsida, kommer man i den romanska tegelarkitekturen att finna två bildfält i sten. Både bildfälten har krönta vapensköldar, omgivna med olika symbolattribut.

Den vänstra (och västra) har en sköld med en bild av ett avslitet griphuvud. Av den speciella ”färgkod” (skraffering), som finns på stenen, framgår att sköldens färg är guld/gul.

Däremot kan man inte i stenmaterialet tolka vilken färg gripen eller för den delen näbb, tunga eller krona har. Vi kan trots det med stor sannolikhet här antaga att det är Skånes vapen, som avses. De omgivande attributen, såsom sädeskärvar, lie, spad och plog bör då kunna symbolisera Skånes bördiga jordar.

Det högra bildfältet har en sköld med en bild av en upprest grip. Stenens skraffering ger även här besked om sköldens färg, i detta fall att den är blå. Inte heller här kan man i stenmaterialet tolka vilken färg gripen eller beväringarna har.

Vems vapen är då detta? Ja, vi vet att Ystads station tillkom 1865 som en del av Ystad-Eslövs Järnvägs ändstationer. Eslövs vapen kan det inte vara, eftersom stadens vapen har, som många järnvägsintresserade vet, ett bevingat hjul. Nej, inte något landskap, län eller någon stad i Sverige har en i blått fält stående grip.

Om vi i stället ser på de attribut, som omger skölden med den stående gripen, så finner vi här ankare, båtshake, tunna och flaggor, både en tretungad svensk unionsflagga (sillsalatten kallad) och en förmodligen ren svensk flagga. Detta bör kunna tolkas så, att vapnet bör sökas bland de landområden, som Ystad har haft översjöiska handelsförbindelser med.

Ett sådant område är Pommern. Mycket riktigt är Pommerns vapen en stående grip, dock står den mot ett vitt fält, som stenbildfältet anger.



Ystad station. Huvudportalen vänder sig mot söder och mot den på Östersjöns södra strand belägna Pommern.



Ett krönt griphuvud mot ett blått fält har däremot Stettin. Stettins vapen grundar sig på vapnet för Pommern. Det är inte osannolikt att det högra fältet är en (medveten eller omedveten) blandning av Pommerns och Stettins vapen.

Men hur kommer det sig att Skåne och Pommern båda har en grip som vapen. Jo, Malmö fick år 1437 bilden av ett griphuvud som sitt vapen av Erik av Pommern. Griphuvudet tog Erik från sin egen pommerska grip.

Efter Skånelands införlivande med Sverige fick Skåne samma griphuvud som Malmö, dock med delvis andra färger. Detta skulle kunna innebära att de båda bildfältens vapensköldar på Ystads station i grunden avbildar samma sak (huvud eller helfigur) - den pommerska gripen.


Spå om spår
Publicerad i ÖSJ-bladet nr 3 1991, medlemsblad i museiföreningen Östra Skånes Järnvägar.

Eber Ohlsson


Det var mycket vanligt, att de enskilda skånska järnvägarna hade större städer som majoritetsägare. Järnvägsengagemanget var då ett sätt för städerna att främja sig själva och sina näringar.

Följaktligen kunde då även städerna gynna den ”egna” järnvägen. Eller argumentera för det. Även då det gällde stadens vattenförsörjning, såsom var fallet i Malmö stadsfullmäktige år 1939.

När Malmö på 1930-talet önskade ha Vombområdet för sin nya vattentäkt, lyckades staden köpa marken av Övedsklosters fideikommiss. Markbiten var stor, nästan hela Vombs socken, och köpesumman var hela 1,6 miljoner kronor.

Men eftersom markområdet var för stort för enbart vattentäktsändamål, fanns även andra skäl för att rättfärdiga köpet.

Ett sådant var fritidsändamål. Men dåtidens fullmäktige ansågs inte mottagliga för enbart Malmöbornas rekreationsbehov. Här gällde det att köra fram även pekuniära skäl. Vi citerar fullmäktigehandlingarna:

”Om det område, som avsetts skola förvärvas av staden, kommer att helt eller delvis utnyttjas såsom fritidsområde, torde ekonomiska fördelar uppstå för Malmö-Simrishamns järnväg, som äges av Malmö Järnvägars Aktiebolag, vari Malmö stad är huvudintressent.

En betydande del av de personer, som komma att söka sig till detta område fritidsområde, torde nämligen för resorna till och från området begagna denna järnväg, som löper genom områdets södra del, där järnvägsstationen Klostersågen är belägen. Trafikinkomsterna för järnvägen kunna till följd av den väntade stegringen i resandefrekvensen beräknas komma att efterhand ökas.

Inom det till förvärv avsedda området ligger ett större grustag, vilket för närvarande arrenderas av Malmö Järnvägars Aktiebolag. Därest förvärvet kommer till stånd, är det givetvis till fördel för staden som järnvägen, att detta grustag rationellt utnyttjas.”


Att Malmöbornas järnvägsåkande till Vomb för att där idka fritidsintressen skulle vara av den storleksordningen att detta skulle betala Vombköpet var nog mer en optimistisk än realistisk prognos.

Även om trafikintäkterna skulle öka i framtiden, skulle dessa i och med förstatligandet av Malmö-Simrishamns Järnväg den 1 juli 1943 tillfalla staten och inte Malmö stad.

I världen skulle två månader efter köpet tragiska händelser tima, där vårt land och vår stad ändå tillhörde de lyckligt lottade. I denna situation fick markköpet en liten och oförutsedd, men för staden positiv effekt.

På en stor del av området växte det skog. Denna kunde avverkas och ge en del ved. Och ved var eftertraktat. Staden kunde den här vägen få tillbaka en del av köpesumman.

Senkomna ättlingar till stadens fäder kan, då de blickar tillbaka, ändock konstatera att köpet med tanke på den utmärkta vattentäkten var ett förmånligt köp.


VA-verkets foto 1959
Det blev inte enbart järnvägen som förenade Vomb med Malmö. Här ligger Sentabrör från Vomb mot Malmö vid Bonderups kyrka.





Persontrafik på Simrishamnsbanan, här ett uppehåll i Dalby. (Utfärd med SJK).




VA-verkets fotosamling
Grustaget vid Klostersågen, april 1942.


Måtta spåret
Publicerad i ÖSJ-bladet nr 2 1994, medlemsblad i museiföreningen Östra Skånes Järnvägar.

Eber Ohlsson


Vad är Normalspår? Man kan befara, att Normalspåret har en viss likhet med bofinken, en konklusion inte omöjlig att dra efter att ha sett resultatet av tävlingen ”Måtta Spåret”, vilken anordnades på Hjulmarknaden TrafikHobby ´93 i Malmö den 18 december 1993.

Det gällde där att placera ut två rälsbitar så att avståndet mellan dem blev Normalspår. Den deltagare, som kom närmast Normalspår, skulle koras till vinnare. Inga hjälpmedel mer än tävlingsdeltagarens ögonmått var egentligen tilllåtna, men det blev accept på att ha fingrarna med i spelet.

Ramen för tävlingen var väntsalen på Malmö Centralstation. På ett bord var en lång planka utlagd och på denna skulle två blankpolerade rälsbitar, som ställts till förfogande av Skånska Järnvägar, placeras. Vi kan konstatera, att det var ingen lätt uppgift att placera ut rälsbitarna så att dessa bildade Normalspår.

Ganska snart fanns en tendens; rälsbitarna bildade oftare Smalspår än Bredspår. Exakt Normalspår lyckades trots allt två deltagare åstadkomma.

När tävlingen var över hade nästan all världens spårvidder passerat revy. Resultaten från de 76 deltagarna pendlade mellan 804 mm och 1742 mm. Det är en skillnad på 941 mm, en spårvidd större än 3 engelska fot.

Medelvärdet blev 1273 mm, medan medianvärdet kom närmare målet med 1312 mm. Under och övre kvartilen blev 1139 mm respektive 1531 mm. Alla 76 värdena har lagts in i ett stapeldiagram där minusvärdena anger mm mindre än Normalspår (0) och plusvärdena följaktligen Bredspår.

Trots att det var svårt att skapa Normalspår tycktes deltagarna uppskatta tävlingen. Det var egentligen en tävling mer mot sig själv och ens ögonmått än mot övriga deltagare. Det finns kanske chans att ett annat år åter kora en vinnare klockan 14.35.


Måtta Spåret-tävlingen är en original­idé framtagen av Eber Ohlsson.

Tävlingen anordnades första gången på TrafikHobby'90 i Lund, och har därefter arrangerats ett antal gånger på TrafikHobby-arrangemangen i Malmö.







Hem
Home
aVA
Not water or sewerage
Upp
Up
Senast uppdaterad 090302